Mild och brown ale - de perfekta ölen för den svenska husmanskosten

Det råder både humle- och surölshysteri i Sverige och då är det väldigt lätt att glömma bort klassiska ölstilar som är som gjorda för den svenska husmanskosten och julbordet – rostad Brown Ale och karamellig, knäckig Mild.

Kryddor har i alla tider stått för de mer aromatiska smakerna i öl. Även innan humlen introducerades i Europa av slaverna stod andra kryddor som pors, fläder eller ljung för aromen och den säregna smaken. Men dessa kryddor, inte minst humle, används ofta i för stora mängder så att en av de viktigaste råvarorna i ölet lätt glöms bort – malten.

Maltens smakbidrag i öl består i bröd, knäck, kola, kaffe, choklad, rök och spannmål. Det är malten som ger ölet dess sötma och fyllighet. Tillsammans med den rustika svenska husmanskosten som slottsstek, porterstek, köttbullar eller rent av kåldolmar är den en oslagbar kombination. Skippa brödet till maten och ta det flytande brödet istället, en mild eller brown ale.

Mild – från början en beteckning för ålder

Men vad är då en mild och var härstammar den ifrån? Mild är en av de äldsta brittiska ölstilarna som fortfarande finns kvar. Den finns omnämnd i skrift så tidigt som på 1500-talet. Mild var en benämning på ett öl som bara hade någon vecka eller två på nacken. Då var det inte heller ovanligt att mild var ordentligt humlad, tillskillnad mot i dag. Det fanns mild bitter, mild porter och så vidare. Ordet mild var alltså en åldersbenämning.

Mild var också betydligt alkoholstarkare under den här tiden. Den låg ofta mellan 5–7 volymprocent tillskillnad mot dagens mild som ligger på 2–4 procent. Anledningen är enkel. På grund av att priset på malt och alkoholskatter höjdes drastiskt i början av 1900-talet valde bryggarna att skära ner på ingredienserna och i början av 1900-talet hade alkoholstyrkan sjunkit till 4 volymprocent. Den fortsatte att sjunka och var ett tag ännu svagare än vad som är standarden i dag. Detta ledde till att mild under 1900-talet blev känd som fattigmans- och arbetarölet. Framförallt i Wales blev stilen omåttligt populär. Där kan den även gå under den mer kommersiella beteckningen dark.

Mängden humle, som också hela tiden blivit dyrare, har även den sjunkit under århundradena och i dag finns det knappt någon humle i mild. Fokus ligger med andra ord på malten som brukar ge en karaktär av choklad, kaffe och knäck samt ibland även syrligt brända toner. Även en del torkad frukt kan förekomma. En mild kan antingen vara karamellig, söt och rund i smaken eller rostad, lite syrlig och torr. Maj månad är förövrigt ”mild month” i Storbritannien, något som den brittiska organisationen Campaign for Real Ale (CAMRA) fastslagit. Så glöm nu inte att dricka en mild i maj månad.

Svårt att hitta mild i Sverige

Är man i Storbritannien är det inte särskilt svårt att hitta en mild på puben men i Sverige är det desto trixigare. Oceanbryggeriet gör en dark mild som brukar finnas på Ölrepubliken i Göteborg. Ett annat göteborgsbryggeri, Mohawk, gör också en dark mild. Folkared 15 från Långås utanför Falkenberg har en mild vid namn Wild Boar och likaså Strömsholms Brygghus i Köping vars mild heter Köpingshus Swarth. Alla tre är mild i den mer rostade skolan. I september (2016) kom också Skellefteå Bryggeri med en mild på Systembolaget – Backens Mild. Med lite tur så börjar detta ändra på sig och vi får se allt fler mild om något år eller två på svenska krogar. Eller varför inte i matvarubutiker då en mild gör sig utmärkt som 3,5 volymprocent.

Brown ale – det bruna ölet med olika skepnader

När benämningen brown ale först dök upp i slutet av 1600-talet var det enbart som en beskrivning av en viss typ av mild. I detta fall innebar det att ölet var bryggt med maltsorten brown malt (brunmalt). Brown ale var ursprungligen betydligt starkare än dagens versioner som ligger på mellan 4,5 och 5,5 volymprocent. Men under mitten av 1900-talet var alkoholhalten nere till blygsamma 3 volymprocent.

När en ny malt vid namn pale ale introducerades på 1800-talet upptäckte man att denna gav högre sockerhalt än brown malt, vilket ledde till att man slutade med den bruna malten och således även beteckningen brown ale. Först 1902 dök den upp igen i form av Manns Brown Ale, som fortfarande finns på marknaden. När det begav sig kallades den bland annat för ”Londons sötaste öl”.

I dag är brown ale en relativt vanlig ölstil, betydligt vanligare än mild. Det är väl få som inte känner igen Newcastle Brown Ale. Smakmässigt kan en brown ale skilja sig mycket. Delvis finns det brittisk och amerikansk brown ale. Den brittiska fokuserar på knäck, choklad eller torrostade toner från brunmalten medan den amerikanska lägger mer fokus på humlen, men där ändå den rostade och knäckiga malten finns med i bakgrunden.

Bland svenska bryggerier finns det gott om brown ale och du kommer med största sannolikhet hitta en sort om du besöker en välsorterad ölkrog. Några bra engelska exempel är bland annat Finn Brown Ale och Poppels Brown Ale medan Brännskär Brown Ale från Nynäshamns Ångbryggeri är mer i den amerikanska skolan.

Så tveka nu inte att ta en mild eller brown ale nästa gång du ska äta en rustik maträtt. Eller varför inte bara dricka den som sällskapsdryck i eget majestät. För det fungerar den också utmärkt som.

All in Beer Fest 2016

Det har snart gått två veckor sedan All in Beer Fest gick av stapeln i Eriksbergshallen på Hisingen i Göteborg. Anledningen till att jag inte lagt upp någon innan (förutom en lien film på Instagram på @petereronson) är för att jag har funderat kring om jag tycker att det var bättre eller sämre än förra året.

När jag läst en del andra bloggar och snackat med vänner har de flesta tyckt att det var sämre öl och utsällare i år, kanske främst på grund av att det var fler hajpade amerikanska bryggerier förra året. Men jag skulle snarare vilja säga att det var bättre utbud i år, betydligt bättre till och med.

Den största anledningen till detta var helt enkelt att det var betydligt färre Berliner Weisse. Det var alldeles för många av denna ölstil förra året. En öltyp som för mig är helt meningslös då den bara smakar syrligt och saftigt, eftersom de flesta smaksätts av olika slag. Men visst fanns det några även i år och till och med en som jag uppskattade - Brewskis Candy King smaksatt med hallon och lime, men Brewski vet också hur man ska brygga en berliner.

Nåväl. Mycket färre berliner weisse som var en lycka för mig och det fanns dessutom en mycket större variation i utbudet. En av mina absoluta favoriter hittade jag hos Örebro Brygghus och det var en gose smaksatt med ostron. Oerhört välbalanserad och en snygg sälta. Att gose inte gose fått större spridning i ölvärlden är för mig en gåta. Den slår berliner weisse med hästlängder. Gose har både en svag syrlig ton och en fyllig kropp, med tanke på den låga alkoholhalten.

En annan mycket trevlig överraskning var lambikbryggeriet Tommie Sjef från Nederländerna som bara hade bra saker och ser man till bryggerierna så var detta mina absoluta favoritutställare på festivalen. Bland annat hade de en rökig lambik vid namn Basalt som var helt magisk. Men den var också en riktigt vattendelarna bland besökarna som rököl så ofta är.

Till min stora lycka var mitt absoluta favoritbryggeri Brasserie Dieu du ciel! där och även om jag hade druckit de flesta sorter de hade med säga så var det lika gott den här gången. Flera av dem hade jag heller inte druckit på fat tidigare. De hade även en ny, Hérétique Obscura, en brettad svart öl som utan tvekan var ett av festivalens bästa öl. Rejäla toner av brettanomyces i form av stall och läder och rejält torr.

En lite oroande trend som jag noterade var att allt fler bryggerier tillsatte essenser i sina öl (och faktiskt även en och annan cider). Visst är det roligt att bryggerier försöker utveckla ölsmakerna men problemet är att genom att tillsätta essenser (till exempel av någon frukt) är detta rent av orättvist mot bryggerier som faktiskt använder riktigt frukt i sina öl. Faktum är att riktig frukt ger bara en liten subtil ton i ölet medan essenser tar över alla andra smaker. Gott säger en del men personligen tycker jag bara att det smakar artificiellt och jag hoppas verkligen inte att detta blir den nya trenden hos bryggerierna.

Men på All In Beer Fest brukar man kunna gissa sig till nästa års trender, eller det som redan är inne. Förra året var det tveklöst Berliner Weisse. I år då? Fatlagrat fanns det gott om men också Ipor, särskilt New England IPA, där Stigbergets Bryggeri ligger i framkant.

Själv hade jag hoppats på mer färska lageröl och maltiga öl i den brittiska skolan men jag tror jag lyckades hitta fyra totalt. Så nej, detta blir nog inte trenden nästa år heller. Men jag är optimist och tror att förr eller senare kommer stilar som färsk pilsner, kellerbier, mild, best bitter, ESB att bli det trendigt. Hade någon sagt till mig för 3-4 år sedan att berliner weisse kommer bli den nya heta ölstilen hade jag aldrig trott dem. Majoriteten av ölentusiaster visste knappt vad en berliner weisse var för något. Så varför skulle inte detta kunna hända med någon annan obskyr ölstil, som till exempel mild. Jag lever på hoppet…

Stort tack till All In Crew för en grym festival!

Vinnare i Amylases Sommarölsträff!

Nu i lördags, den 4 juni för att vara exakt, var det återigen dags för Amylases årliga hembryggarträff under sommaren. Det hålls även en under vintern. För mig och Simon var det första gången vi ställde upp som bryggare och det kunde ha startat sämre. Vi kammade nämligen hem vinsten med vår SSPMEXJA436 IPA, en välhumlade IPA smaksatt med färskriven ingefära och passionsfrukter. Den tydliga karaktären av ingefära gick verkligen hem hos besökarna. Ett stort tack till alla er som röstade! Receptet hittar ni längst ner i inlägget. Vill ni ha tips på olika sätt att tillsätta humle på i bryggningen så hittar ni det i min och Simons hembryggarbok som kom i våras – Kreativ Ölbryggning: tekniker, recept och galna idéer. Finns att inhandla hos bland annat Eronsons Böcker. Men givetvis också i bryggeributiker, internetbokhandeln eller vanlig fysisk bokhandel. I boken finns även råd om hur man smaksätter med andra saker än humle, så som ingefära eller passionsfrukt.

Andra platsen gick (kanske något oväntat med tanke på värmen) till en härligt rostad schwarzbier brygd av Annika Kristoffersson och Sofi Andreasson. Tredje platsen gick även den till en lager, men en ljus och humlad sådan. Brygd av Christer Blom. Schwarzbieren var helt klart en av mina favoriter. Stort grattis till er!

Det var som sagt en oerhört varm dag och det blev minst sagt svettigt inne i lokalen. Jag överdriver inte om jag säger att det var över 30 grader inne och för att förstärka ytterligare stod vi på den sida där solen låg på. Men som alltid så vande man sig och det blev en oerhört rolig eftermiddag.

Det fanns mycket gott att dricka.

Foto: Från Amylases hemsida.

Ölen tycker jag höll mycket hög klass och det var också en oerhörd variation på stilar – saison, modern lager, schwarzbier, kellerbier, gurkgose (också en favorit), engelsk IPA, ESB, dubbel-IPA, fruktad IPA, suröl, pseudolambik, witbier. Det mest förvånande var ändå att det inte fanns en enda berliner weisse.

Tack också till Amylase Amatörbryggarförening för en väl genförd träff. Vi syns igen i december!

SSPMEXJA436 IPA

Som ni ser så valde vi att använda oss av en experimenthumle från Sydafrika kallad XJA436 som ska ge smak av ingefära. Med all sannolikhet gjorde den det då många sade att ölet smakade mycket ingefära och när vi använt denna mängd ingefära i andra öl (ca 4 g/l) har vi inte fått mycket ingefärasmak. Humlemängden är 38 g/l men ölet är inte särskilt beskt utan snarare humlekryddig och spicy.

Volym: 18 liter

OG: 1070

FG: 1014

Volymprocent: 7,5 %

Koktid: 90 min

Malt

Pilsnermalt     90 %

Carapils         5 %

Kornflingor   3 %

Vetepuffar     2 %

Mäskning

66 grader (60 min)

Humle

Citra (14,6 %)                     10 gram (60 min)

Citra              90 gram (7 min)

XJA436         200 gram (-1 min, tillsatt vid 90 grader. Flameout: Låg i 20 min innan kylning började.)

Nelson Sauvin                     100 gram (-1 min, tillsatt vid 90 grader. Flameout: Låg i 20 min innan kylning började.)

Amarillo        100 gram (-1 min, tillsatt vid 90 grader. Flameout: Låg i 20 min innan kylning började.)

Kryddor

70 gram finhachad färsk ingefära (vid flameout)

12 st passionsfrukter (vid flameout)

Torrhumling

100 gram XJA436  (5 dagar, efter avslutad jäsning)

100 gram Nelson Sauvin (5 dagar, efter avslutad jäsning)

Jäst

Fermentis Safale US-05

Tuatara Aotearoa Pale Ale

 

Jag minns inte på rak arm när den nya zeeländsk gjorde sitt intåg på den svenska hembryggarmarknaden men det kan ha varit runt 2011-2012. Vad jag däremot minns mycket väl var när jag öppnade första påsen och en stor och söt doft av bär och tropisk frukt knockade doftsinnet. Innan hade jag mest använt den blommiga engelska humlen och den citrusdoftande amerikanska. Det var något nytt. Även Svenska småbryggerier började upptäcka dem. Men så gick det några år och sedan försvann de. USA började producera mer potenta humelsorter med tropisk karaktär som till exempel Mosaic (som i princip finns i var och varannan IPA numera).

Men nu börjar det hända saker igen. Bland annat börjar nya zeeländska sorten Nelson Sauvin bli populär igen och det börjar dessutom dyka upp öl från Nya Zeeland på svenska krogar och Systembolaget.

Ett av de senaste är bryggeriet Tuatara Brewery där jag har smakat deras Tuatara Aotearoa Pale ale. Den senare kom på bolaget den 1 juni.

Tuatara Aotearoa Pale ale, 5,8 %, Art nr. 1209

En APA (Amerikansk pale ale) som uppkom efter att bryggeriet fick slut på sin amerikanska humle och vände blickarna åt local humle istället. Här hittas sorterna Pacific Jade, Nelson Sauvin, Cascade och Mouteka. Jag förmodar att cascade-varianten är nya zeeländsk.

Doftar som när man öppnar en humlepåse. Mycket tropisk frukt. Bär. Passionsfrukt. Persika.

Smaken är snäll och kryddig. Även här hittar man en del torpiska frukter. Men också en hel del sommarbär. Mjuk och len munkänsla och låg kolsyrenivå.

En lättdrucken men väldigt smakrik APA som jag tror kommer bli en stor succé i sommar.

Inför Växjö Ölfestival den 9 april 2016

Kök 11 i Växjö, där festivalen hålls. Foto: Robert Helberg.

Våren börjar närma sig allt mer i de södra delarna av landet. Detta innebär inte bara att knoppar börjar brista utan att Växjö Ölfestival går av stapeln för tredje året i rad. Festivalen är uppdelad i två pass, precis som förra året. Klockan 12-17 och 18-23. Jag är där hela dagen och kommer bära min sedvanliga svarta mumintröja.

Lördagen den 9 april är det dags och det börjar bli lite svårt att få tag i biljetter. Det finns fortfarande ett fåtal biljetter kvar att köpa via Tickster (http://goo.gl/DL6RzS) samt hos Kök 11, där festivalen (likt tidigare år) kommer att hållas. Men skynda dig innan de tar slut!

Jag och Robert från Växjö Ölfestivals första år. Foto: Helena Helberg.

Men till er som redan har biljett vill jag bara säga grattis. Utställarlistan är riktigt bra med stor variation av stilar. Eller vad sägs om:

• Amager Brygghus (Bryggeri från Danmark)
• Bearded Rabbit (Fantombryggare från Göteborg)
• Beerbliotek (Bryggeri från Göteborg)
• Boxbeers (Dansk ölbutik)
• Brygghus 19 (Bryggeri från Karlshamn, Blekinge)
• Brekeriet (Bryggeri från Landskrona, Skåne)
• Brewski (Bryggeri från Helsingborg, Skåne)
• Brill & Co (Importör från Stockholm)
• Constant Companion (Importör från Malmö)
• Dugges (Bryggeri från Landvetter, utanför Göteborg)
• Hyllie Bryggeri (Bryggeri från Hyllie, utanför Malmö)
• Klackabackens Bryggeri (Bryggeri från Kristianstad, Skåne)
• Kvarnagårdens Bryggeri (Bryggeri från Braås utanför Växjö Småland)
• Octabrew (Bryggeri från Fagersta, Västmanland)
• Rocket Brewing (Bryggeri från Danmark)
• Skägglösa Ångbryggeri (Bryggeri från Skäggalösa utanför Växjö i Småland)
• STHLM Brewing (Bryggeri från Stockholm)
• Tempel Brygghus (Bryggeri från Uppsala)
• Trädskogens Bryggeri (Bryggeri från Åryd utanför Växjö i Småland)
• Svenska Ölfrämjandet

Årets provningsglas. Foto: Robert Helberg.

En härlig mix från svenska och danska bryggerier samt importörer som plockar med sig suröl, humlad öl och mycket annat gött. Personligen så brukar jag tycka att suröl i alla dess former och stilar är ett utmärkt öl när våren anländer. Det är då jag har börjat tröttna på alla tunga brygder som konsumerats under vintermånaderna.

Festivalens grundare Robert Helberg är en av delägarna av Trädskogens Bryggeri och jag har passat på att ställa några frågor till honom rörande festivalen.

Foto: Robert Helberg.

Hej Robert…

Detta är tredje året för Växjö Ölfestival. Vad skiljer årets uppsättning från tidigare år?

Årets festival är ganska snarlik förra årets men några förändringar har vi gjort. Vi har släppt något fler biljetter (cirka 150 st) och dessutom har vi gjort V.I.P-passet mer exklusivt.

En stor förändring är att det ingår provsmakningskuponger i entrébiljetten vilket gör det möjligt för alla besökare att slippa stå i kö det första man gör. Man kan alltså direkt börja botanisera bland all fantastisk dryck så fort man kommit in. I år kommer vi inte heller att hålla några provningar eftersom vi upplever att det tar en del tid från besökare som vill gå på festivalen och träffa utställare.

Vad gäller medverkande utställare så har vi allt från lokala till nationella och tre stycken från Danmark. Årets startfält är otroligt starkt! 

Sedan har vi även valt ett annat glas i år (se bild) som vi är grymt nöjda med.

Vad är ditt tips till dem som besöker festivalen för första gången? Vad ska man börja? Det finns ju en del att välja på.

Vara väl förberedd! Fem timmar låter som en ganska lång tid men det går ganska fort ändå. Det man kan göra är att kolla på förhand vilka öl som kommer att finnas med (https://docs.google.com/spreadsheets/d/1ZNTsg2_VHdbHyPyebj-76HVvdbKm6boPhXEjjRCYlCg/pubhtml) och på så sätt sikta in sig på de som man känner mest för.

Dessutom är det rätt bra att börja med lågprocentig öl för att sedan fortsätta uppåt. Att både dricka och skölja med vatten mellan varven är också ett bra tips!

Till slut tycker jag inte man skall ha för bråttom utan att försöka njuta av festivalen och givetvis prova något god mat från Kök11’s fantastiska kök.

Både suröl och IPA har ju varit i ropet i några år nu men vilka ölstilar tror du kommer rå åt sig fanan under åren som kommer. Eller kommer suröl och IPA att bestå?

Rök-öl så klart! Skoja bara! IPA kommer nog alltid att bestå, det är min känsla iallafall. Suröl kommer fortsättningsvis vara populärt och blir mer vanligt hos Svensson.

Vad som jag tror kommer är välgjorda och smakrika lageröl, framför allt ljusa sådana.

I övrigt tror jag inga stilar kommer att ta över såväl IPA eller suröl men vi kommer att få se mycket frukt/bär i öl liksom en hel del fatlagringar.

Ny hembryggarbok kommer i april

I oktober 2014 släpptes min bryggarbok Ölbryggarboken - Brygg ditt eget öl hemma. Den har blivit en stor succé och har fått många entusiaster runt om i landet att börja brygga. Boken riktar sig främst till nybörjare så nästa steg har såklart varit en bok för lite mer avancerad bryggning. För dem som har bryggt ett tag.

Min gode vän Simon Svensson, som driver Njutningsfrämjandet, och jag har därför skrivit just en sådan bok då vi ansett att efterfrågan har varit stor på marknaden.

Kreativ ölbryggning - tekniker, recept och galna idéer tar bland annat upp:

• Smaksättning med frukter & bär
• Historiska recept
• Göra flera öl av en vört
• Smaksättning med det som finns i barskåpet
• Gamla tiders ölingredienser.
• Olika typer av socker som förändrar ölets smakbild.
• 50 recept med udda smaksättningar.
• Tekniker för kreativ bryggning.
• Tips från välkända hembryggare

Boken kommer ut i mitten av april och kommer finns i både bryggeributiker, på internetbokhandeln och i den vanliga bokhandeln.

8 pubar i Edinburgh

Redan när jag besökte Skottlands huvudstad Edinburgh för första gången i februari 2005 blev jag fullkomligt förälskad i staden. Både för dess historia, kulturella värde men givetvis också för det rika publivet. Sedan dess har jag varit där varje år och nu senaste var det för drygt tre veckor sedan.

Edinburgh är en världens pubtätaste städer och det charmiga är alla de unika pubarna där det har lagts ner otroligt mycket fokus på inredningen. Bland dessa finns bland annat Arthur Conan Doyle (författaren till den fiktiva detektiven Sherlock Holmes) där det känns som att kliva in i författares arbetsrum. Sedan har vi Jekyll & Hyde där inredningen skriker mystisk och galen vetenskapsman. Ingången till toaletterna är nästan det roligaste då de gömmer sig bakom en vägg med böcker. Men var är dörren?

Den största skillnaden mellan pubarna i Skottland, gentemot England, är att i Skottland får inte bryggerier äga pubar, till skillnad från i England där bland annat Fuller’s äger 5000 av landets pubar, Youngs äger också många. Resultatet blir att pubarna i Skottland känns mer unika. Visst finns det kedjor som äger krogar men då är det mest maten som är densamma.

Vad finns det då för öl? Precis som i Sverige och i stort sett resten av världen (undantaget kan vara Belgien) så är lageröl det mest dominerande bland pubarna. Dock finns en lag som säger att alla pubar måste ha minst en kran från ett mindre bryggeri (men ofta har de fler). Lagern hälls upp med så lite skum som möjligt och ytan ska ligga precis vid kanten, och ja, det bubblar rejält. Något som blivit väldigt populärt de senaste åren är att en del lager (ja även Guinness) är så kallad ”Ice Cold” vilket innebär att de serveras vid 1,2 grader celcius. Kanske gott under en varm sommardag men inget jag rekommenderar under höst- och vintermånaderna.

Kontrasten till lagerölen finner man bland alla cask som i stort sett finns på varje pub. Antalet varierar men det vanliga är att det finns fyra stycken. Cask innebär alltså att det är real ale och betyder att ölet i princip är fri från kolsyra även om det finns en liten mängd naturlig kolsyra i ölet. Men det upplevs ändå som helt utan. Istället för tryck så pumpar bartendern upp ölet från faten. Precis som lagern så är det också viktigt att hela glaset fylls. Det ska rinna över kanten.

Vilka pubar bör man då besöka när man är i Edinburgh? Ska jag vara ärlig så finns det hur många som helst och jag skulle lätt kunnat skriva en bok om dem. Men här är i alla fall några som jag i synnerhet tycker är värda ett besök. Jag har valt att dela upp dem efter vilken stadsdel de ligger i.  Edinburgh har en väldigt koncentrerad stadskärna så det är verkligen inte långt mellan pubarna.

Håll utkik framöver här på bloggen då jag framöver kommer lägga upp fler pubtips från Edinburgh.

Old Town

Old Town är Edinburghs äldsta stadsdel och det är bland annat här som slottet ligger, Holyrood (som är drottningens residens) och parlamentet. Men här ligger även några av stadens äldsta krogar och byggnader med anor ända tillbaka till 1500-talet.

·         The World’s End (4 High Street) - Denna anrika pub har fått sitt namn av att det under 1500-talet sträckte sig en mur runt en del av Edinburgh och denna pub låg precis innanför muren. För Edinburghborna så upphörde världen utan dessa murar. Puben är klassisk och gemytlig med 3-4 cask och 3-4 lageröl. Fokus ligger på öl från Belhaven. Här serveras också ölen från cask i sejdlar istället för de klassiska pintglasen. Maten är förövrigt riktigt bra med många klassiska skotska rätter som Cullen Skink, Haggis Neeps and Tatties och Balmoral Chicken (kyckling fylld med haggis).

·         The Mitre (131-133 High Street) – Pub från tidigt 1800-talet som hyser förmodligen en av de största speglar jag har sett. Här finns det gott om cask, som mest 10 stycken och det är sorter från både skotska och engelska småbryggerier. Även lager finns det gott om.

·         The White Hart Inn (34 Grassmarket) – Troligtvis Edinburghs äldsta pub (åtminstone påstår de det själva) med anor från början av 1500-talet. Mycket litet med rustik inredning med knarrande golvbrädor. Medan en del skulle kalla puben sunkig skulle andra säga charmig. Hit går man mer för historikens skull snarare än ölutbudet. Beläget på Grassmarket som mellan 1477 och 1911 användes som marknadsplats för hästar och boskap. I dag är platsen känd för sina 7-8 pubar på en sträcka av drygt 100 meter samt ett stort tillhåll för studenter.

·         The Halfway House (24 Fleshmarket Close) – Ligger i en trappa ner från Royal Mile (High Street). En av de minsta pubarna jag någonsin varit på. Man kanske kan få in max 20 personer men utbudet är verkligen gediget med 5 cask och några lageröl. Har fått utmärkelsen som Storbritanniens bästa pub flera gånger. Ett måste!

Rose Street och New Town

Rose Street är en 800 meter lång gata i centrala Edinburgh som är fullkomligt packad med pubar av olika slag. Jag har inte räknat men jag skulle tro att det är runt 20 stycken. Gatan ligger delvis i området New Town som är den lite ”finare” delen av staden, med mycket shopping. Men här finns också rejäla guldkorn om man är ute efter pubar.

·         Guilford Arms (1-5 West Register Street) – Belägen i hörnet av en stor och vacker byggnad precis innan Rose Street tar sin början. Inredning är fullkomligt magisk med vackra mönster i trä, både i taket och i baren. Här hittar du hela 8 cask från olika småbryggerier, främst från Skottland.

  The Abbotsford 

·      The Abbotsford (3/5 Rose Street) – En av mina absoluta favoriter i staden och det beror mycket på den säregna runda baren i mahogny som är belägen mitt i rummet omgiven av träbord, bänkar, stolar och en mysig brasa. Cask och lager finns det gått om, 5-6 av varje.

·         Dirty Dick’s Bar (159 Rose Street) – För den som gillar plottrig inredning så är denna pub rena paradiset. Väggarna är täckta av underlägg, tavlor och annat krimskrams och i taket hänger det golfklubbor, sejdlar och kannor. Trots att det är litet så är det packat med bord och stolar. 4 cask på fat från småbryggerier samt några lager. Men de är främst kända för sitt stora whiskyutbud. Puben ingick för i en kedja tillsammans med två andra pubar med lika smickrande namn – Clever Dicks och Bad Ass. Om jag inte har fel så har dessa två tyvärr slagit igen. Jag kan inte hitta dem längre i alla fall…

·         Kay’s Bar (39 Jamaica Street) – Kan nog tävla med The Halfway House som världens minsta pub. Puben är belägen i en byggnad som tidigare var en vinbutik och har bara varit en pub i 40 år (vilket är väldigt ungt för att vara en skotsk pub). Ligger mitt i ett bostadsområde och är man inte uppmärksam kan man lätt gå förbi den. 3-4 cask och någon lager finns att tillgå. Men det som framförallt lockar är den gemytliga och intima atmosfären inne i puben.