Mild och brown ale - de perfekta ölen för den svenska husmanskosten

Det råder både humle- och surölshysteri i Sverige och då är det väldigt lätt att glömma bort klassiska ölstilar som är som gjorda för den svenska husmanskosten och julbordet – rostad Brown Ale och karamellig, knäckig Mild.

Kryddor har i alla tider stått för de mer aromatiska smakerna i öl. Även innan humlen introducerades i Europa av slaverna stod andra kryddor som pors, fläder eller ljung för aromen och den säregna smaken. Men dessa kryddor, inte minst humle, används ofta i för stora mängder så att en av de viktigaste råvarorna i ölet lätt glöms bort – malten.

Maltens smakbidrag i öl består i bröd, knäck, kola, kaffe, choklad, rök och spannmål. Det är malten som ger ölet dess sötma och fyllighet. Tillsammans med den rustika svenska husmanskosten som slottsstek, porterstek, köttbullar eller rent av kåldolmar är den en oslagbar kombination. Skippa brödet till maten och ta det flytande brödet istället, en mild eller brown ale.

Mild – från början en beteckning för ålder

Men vad är då en mild och var härstammar den ifrån? Mild är en av de äldsta brittiska ölstilarna som fortfarande finns kvar. Den finns omnämnd i skrift så tidigt som på 1500-talet. Mild var en benämning på ett öl som bara hade någon vecka eller två på nacken. Då var det inte heller ovanligt att mild var ordentligt humlad, tillskillnad mot i dag. Det fanns mild bitter, mild porter och så vidare. Ordet mild var alltså en åldersbenämning.

Mild var också betydligt alkoholstarkare under den här tiden. Den låg ofta mellan 5–7 volymprocent tillskillnad mot dagens mild som ligger på 2–4 procent. Anledningen är enkel. På grund av att priset på malt och alkoholskatter höjdes drastiskt i början av 1900-talet valde bryggarna att skära ner på ingredienserna och i början av 1900-talet hade alkoholstyrkan sjunkit till 4 volymprocent. Den fortsatte att sjunka och var ett tag ännu svagare än vad som är standarden i dag. Detta ledde till att mild under 1900-talet blev känd som fattigmans- och arbetarölet. Framförallt i Wales blev stilen omåttligt populär. Där kan den även gå under den mer kommersiella beteckningen dark.

Mängden humle, som också hela tiden blivit dyrare, har även den sjunkit under århundradena och i dag finns det knappt någon humle i mild. Fokus ligger med andra ord på malten som brukar ge en karaktär av choklad, kaffe och knäck samt ibland även syrligt brända toner. Även en del torkad frukt kan förekomma. En mild kan antingen vara karamellig, söt och rund i smaken eller rostad, lite syrlig och torr. Maj månad är förövrigt ”mild month” i Storbritannien, något som den brittiska organisationen Campaign for Real Ale (CAMRA) fastslagit. Så glöm nu inte att dricka en mild i maj månad.

Svårt att hitta mild i Sverige

Är man i Storbritannien är det inte särskilt svårt att hitta en mild på puben men i Sverige är det desto trixigare. Oceanbryggeriet gör en dark mild som brukar finnas på Ölrepubliken i Göteborg. Ett annat göteborgsbryggeri, Mohawk, gör också en dark mild. Folkared 15 från Långås utanför Falkenberg har en mild vid namn Wild Boar och likaså Strömsholms Brygghus i Köping vars mild heter Köpingshus Swarth. Alla tre är mild i den mer rostade skolan. I september (2016) kom också Skellefteå Bryggeri med en mild på Systembolaget – Backens Mild. Med lite tur så börjar detta ändra på sig och vi får se allt fler mild om något år eller två på svenska krogar. Eller varför inte i matvarubutiker då en mild gör sig utmärkt som 3,5 volymprocent.

Brown ale – det bruna ölet med olika skepnader

När benämningen brown ale först dök upp i slutet av 1600-talet var det enbart som en beskrivning av en viss typ av mild. I detta fall innebar det att ölet var bryggt med maltsorten brown malt (brunmalt). Brown ale var ursprungligen betydligt starkare än dagens versioner som ligger på mellan 4,5 och 5,5 volymprocent. Men under mitten av 1900-talet var alkoholhalten nere till blygsamma 3 volymprocent.

När en ny malt vid namn pale ale introducerades på 1800-talet upptäckte man att denna gav högre sockerhalt än brown malt, vilket ledde till att man slutade med den bruna malten och således även beteckningen brown ale. Först 1902 dök den upp igen i form av Manns Brown Ale, som fortfarande finns på marknaden. När det begav sig kallades den bland annat för ”Londons sötaste öl”.

I dag är brown ale en relativt vanlig ölstil, betydligt vanligare än mild. Det är väl få som inte känner igen Newcastle Brown Ale. Smakmässigt kan en brown ale skilja sig mycket. Delvis finns det brittisk och amerikansk brown ale. Den brittiska fokuserar på knäck, choklad eller torrostade toner från brunmalten medan den amerikanska lägger mer fokus på humlen, men där ändå den rostade och knäckiga malten finns med i bakgrunden.

Bland svenska bryggerier finns det gott om brown ale och du kommer med största sannolikhet hitta en sort om du besöker en välsorterad ölkrog. Några bra engelska exempel är bland annat Finn Brown Ale och Poppels Brown Ale medan Brännskär Brown Ale från Nynäshamns Ångbryggeri är mer i den amerikanska skolan.

Så tveka nu inte att ta en mild eller brown ale nästa gång du ska äta en rustik maträtt. Eller varför inte bara dricka den som sällskapsdryck i eget majestät. För det fungerar den också utmärkt som.