tisdag 19 september 2017

3 av årets oktoberfestöl

I skrivande stund pågår oktoberfesten i München som lockar över 6 miljoner besökare varje år.  Ett skummande ölhav av maltiga ljusa helles, sydtysk veteöl och bärnstensfärgade märzen.  Festligheten har arrangerats varje år sedan 1810 och brukar inträffa sista veckan i september och första veckan i oktober. Firandet handlar om trolovningen mellan den bayerske prinsen Ludvig I av Bayern och prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen.

Länge dracks det mest märzen, ett bränstensfärgat och välhumlat lageröl som bryggdes i mars (märz) och lagrades i kalla alpgrottor tills det plockades fram till festen. Detta öl började dock drickas först på 1880-talet dock. På 1960-talet hade det ljusa lagerölet blivit så populärt i världen att det ersatte det halvmörka märzenölet på festen. Oktoberöl blev synonymt med en ljus maltig helles som hade en alkoholhalt på cirka 6 volymprocent. Det är fortfarande den som är vanligast på Oktoberfest.

Men vad gör man då om man inte kan ta sig till München? Man dricker oktoberfestöl här hemma såklart. Varje år släpper Systembolaget ett dussintal oktoberfestöl, där många håller hög klass.

Jag fick en fråga från importören Galatea om jag var intresserad av lite varuprover efter några dagar dök dessa tre upp:



Weihenstephaner Festbier, 5,8 %, 50 cl, 22,50 kr, art. nr 11422
En del oktoberöl återkommer varje år i Systembolagets sortiment men denna var ny för i år. Mina förhoppningar var höga. Som världens äldsta brygger, grundat 1040, kan man lugnt säga att Weihenstephaner kan det här med bryggning. Deras veteöl är ju vida känd och är enligt mig det bästa veteölet i världen.

Doften är brödig med en tydlig maltighet. Även lite örtig och sötaktig. Precis som ett bayerskt lageröl i helles-stil ska dofta.

Smaken är även den tydligt brödigt maltig och munkänslan är mjuk och balanserad. Lite honungstoner. Väldigt lättdrucken (på ett positivt sätt). Örtigheten från humlen finns där men överskuggar aldrig den fylliga maltkroppen.

En otroligt välbalanserat lageröl med tydlig och fyllig maltkropp. I mitt tycke är detta årets bästa oktoberöl på bolaget och en helles blir inte bättre än så här. Se till att dricka den i 1-literssejdlar till schweinhaxe och surkål.

Betyg: 5 av 5



Hofbräu München Oktoberfest, 6,3 %, 50 cl, 21,90 kr, art. Nr 11298
Ett öl som känns igen av många då det återkommer år efter år i bolagets sortiment. Bryggeriet Hofbräuhaus är beläget mitt i München och är på sätt och vis en bryggeripub och en av världens mest kända tyska ölstugor. Grundat 1852. Väl värt ett besök!

Doften är lite svagt spritig och det märks att detta oktoberöl är lite starkare. Inte mycket men det räcker. Visst har den även en trevlig ton av brödighet, honung och ljus sirap men för mig blir alkoholtoner lite för påtagliga. Ölet känns helt enkelt inte lika välbalanserad som Weihenstephaners Festbier.

Smaken har också lite tendenser att vara spritig, nästan så att det drar åt ett bocköl. Ölet är väldigt maltigt och fylligt. Tydlig blommighet och även brödig. Men känns inte lika välbalanserad.

Smaken och munkänslan blir dock mycket lenare och godare när det kombineras med mat (i detta fall kött och surkål). Då dämpas alkoholtonerna och istället får man ett behagligt, fylligt och maltigt lageröl.

Betyg: 3 av 5





Samuel Adams Octoberfest, 5,5 %, 35,5 cl, 20,90 kr, art. nr. 11261
Även detta är ett oktoberöl som släpps på bolaget varje år, även om etiketten har ändrat skepnad. Det är amerikanska Boston Beer Company (världens 10:e största bryggeri) som tillverka denna moderna version av en märzen. Med modern menar jag att den är mer humlad än vad märzen från tyska bryggerier är.

Doften här drar mer åt knäck och lite torkad frukt. En karamellig maltighet är påtaglig men också en blommig humledoft. Doften är överhuvudtaget väldigt inbjudande.

Smaken är både knäckig och kryddigt humlig. Den är lättdrucken och frisk. Man kan även ana subtila toner av torkad frukt.

Även amerikanarna kan brygga märzen med andra ord. Detta är alltid ett öl jag ser fram emot varje år och jag föredrar att dricka det i ensamt majestät, helst innan eller efter maten (ja jag syftar fortfarande på kött och surkål).

Betyg: 4 av 5


onsdag 13 september 2017

Stora Öl, små bryggerier i Växjö 2017


Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier bildades 2008 av 12 bryggerier och i dag, nästan 10 år senare, är de ett 30-tal bryggerier som finns utspridda över hela landet. Sedan 2012 (rätta mig gärna om jag har fel) har de arrangerat sin alldeles egna festival Stora Öl, små bryggerier där endast medlemmarna i föreningen ställer ut. Festivalen arrangeras också av något av bryggerierna och oftast i den ort där bryggeriet är baserat.



I år hölls festivalen av Trädskogens Bryggeri i Växjö lördagen den 2 september. Jag har i flera år funderat på att åka men det har alltid varit något som kommit emellan men när mina vänner på Trädskogens (Robert, Svante och Matias) skulle hålla i det gällde det att boka upp långt i förväg.
Jag inleder med att säga att det absolut bästa med festivalen var bredden av ölstilar, istället för att enbart hitta IPA, berliner weisse och fatlagrade imperial stout som man så ofta göra på dagens festivaler. Här fanns istället tysk pils, tjeckisk pilsner, veteöl, wit, vetebock, dubbelbock, rököl, porter, stout, IPA, berliner weisse, suröl, APA, imperial porter och märzen. Det enda jag saknade var öl i skotsk stil och mild, men man kan inte få allt. Dessvärre fanns det en del öl som var infekterade. Bland annat en dubbelbock från Lundabryggeriet, Svarte Petter, som smakade som surölet Rodenbach. Hade jag druckit den blint hade jag till och med sagt att den var god, för att vara en flamländsk red ale, men nu förväntade jag mig en fyllig och brödig dubbelbock, vilket det inte var. Däremot hade de en pilsner i tjeckisk stil som var sagolikt god med helt lagom mycket diacetyl (smörkola). Några som däremot hade en helt förträfflig dubbelbock var Eskilstuna Ölkultur som även hade med sig årets version av Södvik Säsong, en saison kryddad med amerikansk humle och som var väldigt uppfriskande.



Ängöl från Kalmar har länge varit ett favoritbryggeri och ett av dagens bästa öl hittade jag hos dem. Det var deras nya vetebock Dubbel Vetebock som verkligen sprudlade av skumbanan och kryddnejlika och som dessutom hade en härligt knäckig maltbas. Yum! Dessutom hade de också med sig sin alltid lika goda märzen Oktoberfestlig.



Dagens stora överraskning var Sälens Fjällbryggeri. Deras Transtrands Pils vaärr troligtvis den bästa pils som jag druckit från ett svenskt bryggeri, i samma klass som Pickla Pils från Nynäshamns Ångbryggeri. De hade även en modern lite fruktigare lager vid namn Gustafs Lager som också höll mycket hög klass. För att inte tala om deras maltiga och knäckiga red IPA Fjäll RIPA. Många pratade gott om den. Men det som överraskade mig var att jag har druckit Sälens öl flera gånger tidigare, men bara på flaska, och då har de inte alls hållit samma höga klass och till och med haft lite felsmaker. Inte så konstigt egentligen då det är just vid buteljering som saker och ting kan gå snett. Eller kanske hade jag bara otur. Jag tänker prova igen. Samtliga deras öl går nämligen att beställa styckvis Systembolaget och skickas till alla bolag i landet.



Värdbryggeriet då? Visst hade även de spännande saker att bjuda på. Bland annat hade de gjort en tävling där Svante Carling, Matias Diessler och Robert Helberg hade bryggt var sin öl utan att avslöja för varandra vad det var för öl. Besökarna fick inte heller veta utan skulle helt enkelt rösta på den de tyckte var bäst. Matias hade gjort en Berliner weisse (Arne Berliner Weisse), Svante hade gjort en NEIPA (Spela på min Citra) och Robert hade gjort en saison med kaffe och lakrisrot (En saison med Kaffe? Ja. Va?). Mitt val föll på berliner weissen som i princip inte kunde bli bättre och det är väldigt uppfriskande att få en utan smaksättning. Saisonen var helt klart spännande då den var ljus och smakade mörkt (kaffe) men kaffesmaken var lite väl kraftig. IPA:an var bra men kanske något kärv, men uppenbarligen tyckte inte andra det eftersom det var Svante som tog hem segern. Något som Matias och Robert inte var sugna på att annonsera högt.



Jag fick även nöjet att träffa min författarkollega Jonas Darnell och det var första gången vi sågs sedan vår bok Beer, Bastards & Brewing – Herman Hednings brutalkompletta seriebibel om öl gått till tryck. Jonas var där och sålde sina Herman Hedning-grejer samt att han stod i Strömsholms Brygghus monter och serverade Herman Hedning öl. Nästa år står vi säkerligen där båda två och kränger böcker. Då kanske även besökarna får dricka mild eftersom vi snart kommer brygga Herman Hedning-ölet Mild Bastard på Strömsholms Brygghus.




På festivaler är jag alltid på jakt efter något bra alkoholsvagt, då jag vet att det är väldigt svårt att brygga. Jag hittade två öl som verkligen föll mig i smaken. Den ena var en torrhumlad svagdricka från Närke Kulturbryggeri och den andra ett välhumlat lättöl från Wermalnds Brygghus. Mycket fyllig och bra kropp i båda.

IPA och APA var det (faktiskt) ganska sparsmakat med men en APA som verkligen höll galet hög klass så var Cirkus APA från Klackabackes Bryggeri. Explosion av citrus och tropiska frukter utan att vara för besk. Sedan hade Oppigårds Bryggeri med sin New Sweden IPA på fat och finns den så behöver det ärligt talat inte finnas så många andra ipor.


På det hela taget var det en väldigt lyckad festival i en fin och rymlig lokal. Det var aldrig trångt vilket jag tror uppskattade av många besökare och man hade gott om tid att stå och tjöta med bryggare vilket är halva nöjet. Bra gjort Trädskogens Bryggeri!