Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier bildades 2008 av
12 bryggerier och i dag, nästan 10 år senare, är de ett 30-tal bryggerier som
finns utspridda över hela landet. Sedan 2012 (rätta mig gärna om jag har fel)
har de arrangerat sin alldeles egna festival Stora Öl, små bryggerier där
endast medlemmarna i föreningen ställer ut. Festivalen arrangeras också av
något av bryggerierna och oftast i den ort där bryggeriet är baserat.
I år hölls festivalen av Trädskogens Bryggeri i Växjö lördagen
den 2 september. Jag har i flera år funderat på att åka men det har alltid
varit något som kommit emellan men när mina vänner på Trädskogens (Robert, Svante
och Matias) skulle hålla i det gällde det att boka upp långt i förväg.
Jag inleder med att säga att det absolut bästa med festivalen
var bredden av ölstilar, istället för att enbart hitta IPA, berliner weisse och
fatlagrade imperial stout som man så ofta göra på dagens festivaler. Här fanns
istället tysk pils, tjeckisk pilsner, veteöl, wit, vetebock, dubbelbock, rököl,
porter, stout, IPA, berliner weisse, suröl, APA, imperial porter och märzen.
Det enda jag saknade var öl i skotsk stil och mild, men man kan inte få allt.
Dessvärre fanns det en del öl som var infekterade. Bland annat en dubbelbock
från Lundabryggeriet, Svarte Petter, som smakade som surölet Rodenbach. Hade jag druckit den
blint hade jag till och med sagt att den var god, för att vara en flamländsk
red ale, men nu förväntade jag mig en fyllig och brödig dubbelbock, vilket det inte
var. Däremot hade de en pilsner i tjeckisk stil som var sagolikt god med helt
lagom mycket diacetyl (smörkola). Några som däremot hade en helt förträfflig
dubbelbock var Eskilstuna Ölkultur som även hade med sig årets version av
Södvik Säsong, en saison kryddad med amerikansk humle och som var väldigt
uppfriskande.
Ängöl från Kalmar har länge varit ett favoritbryggeri och
ett av dagens bästa öl hittade jag hos dem. Det var deras nya vetebock Dubbel Vetebock som verkligen sprudlade
av skumbanan och kryddnejlika och som dessutom hade en härligt knäckig maltbas.
Yum! Dessutom hade de också med sig sin alltid lika goda märzen Oktoberfestlig.
Dagens stora överraskning var Sälens Fjällbryggeri. Deras Transtrands Pils vaärr troligtvis den
bästa pils som jag druckit från ett svenskt bryggeri, i samma klass som Pickla Pils från Nynäshamns Ångbryggeri.
De hade även en modern lite fruktigare lager vid namn Gustafs Lager som också höll mycket hög klass. För att inte tala om
deras maltiga och knäckiga red IPA Fjäll
RIPA. Många pratade gott om den. Men det som överraskade mig var att jag
har druckit Sälens öl flera gånger tidigare, men bara på flaska, och då har de
inte alls hållit samma höga klass och till och med haft lite felsmaker. Inte så
konstigt egentligen då det är just vid buteljering som saker och ting kan gå
snett. Eller kanske hade jag bara otur. Jag tänker prova igen. Samtliga deras
öl går nämligen att beställa styckvis Systembolaget och skickas till alla bolag
i landet.
Värdbryggeriet då? Visst hade även de spännande saker att bjuda
på. Bland annat hade de gjort en tävling där Svante Carling, Matias Diessler
och Robert Helberg hade bryggt var sin öl utan att avslöja för varandra vad det
var för öl. Besökarna fick inte heller veta utan skulle helt enkelt rösta på den
de tyckte var bäst. Matias hade gjort en Berliner weisse (Arne Berliner Weisse), Svante hade gjort en NEIPA (Spela på min Citra) och Robert hade gjort
en saison med kaffe och lakrisrot (En
saison med Kaffe? Ja. Va?). Mitt val föll på berliner weissen som i princip
inte kunde bli bättre och det är väldigt uppfriskande att få en utan
smaksättning. Saisonen var helt klart spännande då den var ljus och smakade mörkt
(kaffe) men kaffesmaken var lite väl kraftig. IPA:an var bra men kanske något
kärv, men uppenbarligen tyckte inte andra det eftersom det var Svante som tog
hem segern. Något som Matias och Robert inte var sugna på att annonsera högt.
Jag fick även nöjet att träffa min författarkollega Jonas
Darnell och det var första gången vi sågs sedan vår bok Beer, Bastards & Brewing – Herman Hednings brutalkompletta
seriebibel om öl gått till tryck. Jonas var där och sålde sina Herman Hedning-grejer
samt att han stod i Strömsholms Brygghus monter och serverade Herman Hedning öl.
Nästa år står vi säkerligen där båda två och kränger böcker. Då kanske även
besökarna får dricka mild eftersom vi snart kommer brygga Herman Hedning-ölet Mild Bastard på Strömsholms Brygghus.
På festivaler är jag alltid på jakt efter något bra
alkoholsvagt, då jag vet att det är väldigt svårt att brygga. Jag hittade två
öl som verkligen föll mig i smaken. Den ena var en torrhumlad svagdricka från
Närke Kulturbryggeri och den andra ett välhumlat lättöl från Wermalnds
Brygghus. Mycket fyllig och bra kropp i båda.
IPA och APA var det (faktiskt) ganska sparsmakat med men en
APA som verkligen höll galet hög klass så var Cirkus APA från Klackabackes
Bryggeri. Explosion av citrus och tropiska frukter utan att vara för besk. Sedan
hade Oppigårds Bryggeri med sin New Sweden IPA på fat och finns den så behöver
det ärligt talat inte finnas så många andra ipor.
På det hela taget var det en väldigt lyckad festival i en
fin och rymlig lokal. Det var aldrig trångt vilket jag tror uppskattade av många
besökare och man hade gott om tid att stå och tjöta med bryggare vilket är
halva nöjet. Bra gjort Trädskogens Bryggeri!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar