Örebro Öl- och whiskyfestival - Del 1

Förra helgen gick Örebros öl- och whiskyfestival av stapeln för tredje året i rad och detta var även första året för mig och det kommer med all sannolikhet bli flera återbesöka. Det var en väldigt mysig festival och inte lika stort och trångt som ölfestivalen i Stockholm brukar vara (även om den också har många höjdpunkter).

Mässan pågick under fredag och lördag. Själv var jag där båda dagarna - i princip hela fredagen och en tre timmar på lördagen innan det bar av hemåt mot Småland. Under lördagen träffade jag även lite andra bloggare: Stefan (Beer Drivel), David & Fredrik (Ölkultur) samt Johan (Gjölen). Mycket trevligt att ses!

Men vad dracks det då för något smarrigt? Det första smakprovet blev hos Strömsholms Brygghus. Tanken var att jag skulle prova deras lättöl En riktig lättöl men den hade inte kommit än (köpte dock med mig en flaska hem) och sedan var deras rököl Malakias slut då bolaget hade köpt upp hela lagret. Den kommer lanseras 15 december. Därför fick det bli en Gråskägg. En fin och rökig porter med tydliga chokladtoner. Riktigt fin! Gillar verkligen detta bryggeri då har en brittisk och belgisk stil vilket känns tämligen ovanligt i dagens amerikavåg. Skebo Bruksbryggeri är ju också ett med tydliga brittiska influenser.

Därefter styrde jag stegen mot Sigtunas monter där jag tidigare hade hört att de hade en ny tysk lager - Bundeslager. Minns jag rätt så bestod den av både münchner-, wiener- och pilsnermalt. En Münchnerwienerpilsner med andra ord. Humlad med Hallertau Tradition (kan varit någon mer också). En mycket fin tysking med fin knäckig maltighet som drog smakerna åt kolasnören och fudge samt en fin gräsig tuff beska á la Tyskland. Mer lageröl från Sigtuna tack. East River Lager är också en riktig höjdare. Sigtuna hade även en annan liten nyhet, en Scottish Strong Ale. Skottlandsälskare som jag är så var den bara tvungen att testas. Fyllig, söt, knäckig men samtidigt väldigt välbalanserad. Saknade dock lite mer alkoholkaraktär som jag anser hör hemma i en skotsk strong ale och dessutom hade jag önskat lite mer rökighet, som även bryggaren var inne på.

Mycket av tiden tillbringades hos Wicked Wine där de bland annat hade besök av tjeckiskt bryggeri som hade opastöriserad och ofiltrerad tjeckisk öl på flaska och fat. Purkmster Cannabis och Purkmster Cérné. Den första var en ljus pilsner som var smaksatt med cannabisextrakt (nej jag blev inte hög) och hade en mycket trevlig söt maltighet som balanserades upp med en relativt kraftig beska. Bryggeriet låg i Plzen (Pilsen) där också Pilsner Urquell och cannabisölet påminde lite om den urqellvariant som fanns på Stockholms ölmässa nu i höstas, den i tunnan alltså. Purkmster Cérné var en äkta mörk tjeck med fina söta chokladtoner och även lite lakrits. Mycket gott!

Bjarni Einarson en av ägarna av det Isländska bryggeriet Ölvisholt Brugghùs var hos Wicked Wine och honom pratade jag en hel del med. Han berättade bland annat om svårigheterna att brygga öl på Island (ekonomi och allt) men att det ändå gick väldigt bra för dem, bland annat på grund av exporten. Öl var dessutom olagligt på Island fram till 1989 (är inte hundra på årtalet). Man får heller inte brygga säsongsöl som bara finns tillgängligt under en kort period utan brygger man en sort skall den finnas tillgänglig året runt. Provade bland annat deras julöl Jólabjór (en rökbock) och han berättade faktiskt att han trodde, eller snarare var övertygad om, att vi svenskar dricker rökigt öl under julen eftersom vi har våra brasor, rökig mat med mera. Tyvärr fick jag rätta honom och berätta att det sällan dricks rökig öl i Sverige, bara rökig whisky. Så jag eftersöker mer rökig julöl till nästa år tack! Isländska Jólabjór har en mycket fin och len rökton och även karamellig maltkaraktär med smaker av cognac och korv. Provade även deras Påskabjór som var friskare och mer humlepräglad, lite som en klassisk APA. De hade även en mycket trevlig och välbrygd wit - Freja. Mycket citrus och koriander. Lättdrucken, okomplicerad och mycket god.

FORTSÄTTNING FÖJER...

Julfirande med Spendrups

I torsdags var jag i Stockholm på Spendrups årliga julevenemang där de presenterade sina nya julöl och bjöd på härlig julstämning. I år var det också lite mat/tilltugg signerat årets kock Gustav Trädgårdh vilket inte gjorde upplevelsen sämre.

Provningen började med Spendrups två trotjänare Spendrups Julbrygd och Mariestads Julbrygd. Spendrups Julbrygd tyckte jag var bättre än på mycket länge och hade fin söt karamellmaltighet. Påminde mycket om en münchner dunkel. Mariestad var mer rostad än tidigare år och var dessutom aromhumlad med amarillo och cascade, tyvärr var det mycket svårt att hitta spår efter dessa.

En av årets nya brygder var Bryggmästarens Julspecial som har ersatt Spendrups Julbock. En trevlig bock med stor söt maltighet som för tankarna åt kakdeg och kola och även om alkoholsmaken var påtaglig var den mer värmande än spritig.

En annan nyhet för i år var Pistonhead Chimney Sweeper. Pistonhead har lanserats i olika skepnader i år och många ölentusiaster har var varit besvikna då de (inklusive jag själv) tyckt att Spendrups varit alldeles för fega med humlen och inte tagit ut svängarna till fullo (även om jag tyckte att sommarvariant var riktigt trevlig). Därför så var denna variant en mycket trevlig överraskning. Här var det en fin och faktiskt rätt rejäl beska och fina smaker av bär och aprikos. Lite oväntat har man aromhumlat med Tomahawk. På grund av administrativt trassel så kommer denna inte finnas i bolagets ordinarie sortiment utan bara i beställningssortimentet. Om det är kollikrav vet jag inte. Mycket köpvärd.

Sist ut var två märken från småbryggeriet Gotlands Bryggeri. Wisby Julbrygd har visserligen funnits sedan bryggeriets start för 15 år sedan men den byter ofta recept. Förra året var den relativt blommig och humlerik medan den i år är mer åt det rökiga hållet. Brygden innehåller 13 % rökmalt och rökighet var riktigt balanserad och fin. Rekommenderas!

Den sista sorten kom även den från Gotland - Sleepy Bulldog Winter Ale. Maffig och rostad med fina tropiska humletoner som förde tankarna till passionsfrukt och ananas. Absolut det bästa bulldogölet jag druckit. En av humlesorterna kom från Australien och hette Galaxy. Har inte hört att något annat svensk bryggeri använt denna sort tidigare. Har ni?

Allt som allt en mycket trevlig kväll.

God Jul och skål!

Hembryggda julöl av olika karaktär

Inte långt kvar nu...

Julölsbryggandet är i full gång. Förra året bryggde jag tre olika men år är det tänkt att bli fem stycken - en lager, en wit, en porter, en mörk maltig ale samt en lättöl av skotsk ale typ. Lagern bryggde jag i början av oktober (länk till receptet HÄR) medan witen bryggdes för två veckor sedan och portern nu i söndags. Recepten kommer här. Är det någon annan som brygger julöl ute i ölsverige?

Wit som julen

Recept för 10 liter

Malt

1000 gram Mörk vetemalt

890 gram Pilsnermalt

110 gram Aromaticmalt

Humle (koktid inom parantes)

Amarillo 8 gram (60 min)

Amarillo 10 gram (2 min)

Rakau 10 gram (1 min)

Cascade 10 gram (0 min)

Kryddor (20 min koktid på samtliga)

Krossad koriander 15 gram

Pommeransskal 15 gram

Nejlika 2 gram

Jäst

1 paket Belgian Wit

Total koktid: 60 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 5 liter vatten. (2,5 liter/kg malt)

44 grader (20 min)

55 grader (30 min)

66 grader (90 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 13,5 liter (78 grader) och samlade upp 16 liter.

Vattenbehandling

2 ml Mjölksyra i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

IBU 25

OG 1038

FG 1010

3,7 %

Kanelporter

Recept för 10 liter

Malt

1360 gram Maris Otter Malt

200 gram Special B

200 gram Aromaticmalt

100 gram Pale Choclate malt

100 gram Svartmalt

Humle (koktid inom parantes)

Admiral 10 gram (60 min)

Amarillo 20 gram (0 min)

Kryddor (20 min koktid på samtliga)

Kanelstång 4 gram

Pommeransskal 15 gram

Jäst

1 paket Irish Ale

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 4,4 liter vatten. (2,2 liter/kg malt)

66 grader (90 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 13 liter (78 grader) och samlade upp 15,5 liter.

Vattenbehandling

3 krm Kalciumklorid i lakvattnet

3/4 krm Kalciumkarbonat i mäsken

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1046

Westvleteren 12

I somras bilade jag och Jonas runt i Västeuropa för att besöka vingårdar, bryggerier och diverse ölkrogar. Givetvis blev det ett längre stopp i Belgien där jag även lyckades köpa med mig en Westvleteren 12 med mig hem. Detta öl rankas som det bästa i världen, alla kategorier, på RateBeer. Jag har inte smakat den innan så det kändes självklart att köpa med sig en flaska hem.

Väl hemma började jag fundera lite kring när jag skulle dricka den. Med en gång? Eller skulle jag lagra den några år? Beslutet kom förra veckan då jag drack den för att fira mitt pris från måltidsakademin. Läs mer om priset HÄR.

När jag knäppte upp kapsylen pös det till ordentligt om flaskan och för ett ögonblick ångrade jag mig, men nu var det försent... Likt alla andra trappistöl och många andra belgiska ölsorter så efterjäser detta på flaska vilket också medför att ölet får en relativt aggressiv kolsyra när det är ungt. Så de första tio minutrarna fick jag rör runt med en sked för att få bort det värsta, vilket också lyckades.

Och hur var den då, världens bästa öl. Hade jag inte vetat vilken öl det var så hade jag säkert tyckt att den var riktigt riktigt bra. Jag tyckte visserligen att det var väldigt bra men eftersom förväntningarna var så höga förväntade jag mig ännu mer.

Westvleteren 12 kategoriseras som en quadrubel, en öltyp skapad av trappistbryggerierna La Trappe, Rochefort och Westvleteren. Man kan väl säga att quadrupel är den kraftigaste och smakrikaste av alla belgiska öltyper och lite av belgarnas barley wine.

Westvelteren 12 både smakade och doftade som en typisk quadrupel. Mycket fikon, dadlar, sherry, karamell och cognac men den hade ändå något både i doft och smak som stack ut - ljunghonung. Både doft men framförallt smaken präglades av en fantastisk karaktär av ljunghonung. Söt, blommig, kryddig och ordentligt fyllig. Så om ni är i Belgien någon gång så rekommenderar jag absolut att ni köper en flaska. Själv köpte jag den för runt hundralappen i en ölbutik i Bryssel.

Westvleteren är det minsta trappistbryggeriet (av de sju) som brygger öl kommersiellt. Om jag minst rätt är produktionen är på cirka 40 000 liter per år (någon får gärna rätta om det är fel) vilket också har lett till deras öl är så eftertraktade. Nu ska de dock utöka produktionen för att få in pengar till att rusta upp klostret. Magnus Bark på Ofiltrerat skriver mer om det HÄR. Med andra ord kommer det bli lättare att få tag på deras öl framöver och frågan är om de i fortsättningen kommer bli så eftertraktade?

Fin utmärkelse till Sveriges Vinbarer: en reseguide

I går var jag i Grythyttan och tog emot ett pris från Måltidsakademin för årets Måltidslitteratur. Det var min och Jonas Sjöstrands bok Sveriges Vinbarer: En reseguide som vann i kategorin årsböcker, kalendrar, restaurang-, hotell och museiguider/kataloger.

Juryns motivering löd: Den svenska sommelierrevolutionen manifesterar sig numera över hela landet, och här kartläggs den ingående. Dessutom rolig läsning.

Tack så mycket till juryn för att ni röstade på boken.

Boken finns att inhandla på olika internetbokhandlar. Enligt prisjakt.nu hittar ni det bästa priset, 163 kronor på kulturbutik.se, länk HÄR:

Ölbloggarstafett del 2 – De underskattade öltyperna, del 2

Del 1 i detta inlägg kan ni läsa HÄR.

I förra inlägget skrev jag om de underskattade lagerölen i Tyskland och Tjeckien och nu tänkte jag kasta mig över engelska kanalen till de brittiska öarna där jag anser att världens bästa öltyper tillverkas, särskilt i de norra delarna.

Jag tar mig genast an mitt absoluta favorit ölland och vars öltyper är extremt styvmoderligt behandlade i Sverige. Jag pratar om Skottland och de maltdominerande öltyperna som ofta hittas där. I dag finns det skamligt lite ”äkta” skotsk öl på bolaget och på svenska ölkrogar. BrewDog är för mig mer amerikansk än skotsk. Men det är klart, lite grann hittar man allt. På krogen ska ni hålla utkik efter bryggeriet från den absolut norra delen av Skottland, Orkney Brewery. Den karamellmaltiga och fikondoftande Dark Island, den knastertorra och kaffelika stouten Dragon Stout, den humle- och karamellkryddiga Red MacGregor samt den kraftfullt fylliga wee heavy maltbomben Skullsplitter är fyra måsten från detta bryggeri.

Willams Brothers Brewery bör ni också hålla utkik efter då de nog gör de roligaste (och godaste) sorterna. De har bland annat fyra Historic Ales – Fraoch Heather Ale (kryddad med ljung och pors), Alba Scots Pine (gjord på tall- och granskott), Grozet (kryddad med krusbär), Ebulum Elderberry (kryddad med fläderbär) samt Kelpie Seaweed Ale (kryddad med sjögräs). Dessutom har man ingefäraportern Midnight Sun, Björnhallonölet Róisin samt, den som bolaget nyss tagit in, 7 giraffes kryddad med fläder och citronskal och som har en typisk skotsk karaktär. Svårt att förklara men det smakar skotskt helt enkelt.

På bolaget finns även en annan skotsk öl som är mer av det klassiska skotska signumet en de ovan nämnda – Belhaven Wee Heavey. Det är en riktigt fyllig fin maltig sak med tydliga smaker av kakdeg och karamell och lite lite rök. Rök i både doft och smak är faktiskt något som ingår i många skotska ölmärken även om de är rätt diskreta. Och när jag ändå är inne på maltiga skottar så kan jag passa på och klaga (igen) över att det finns alldeles för lite av dessa sorter i Sverige. Kanske inte så konstigt nu när det är humle som alla vill ha men ändå.

Belhaven har ju annars en IPA på bolaget i Belhaven Twisted Thistle IPA. Denna (brittisk IPA överhuvudtaget) är inte lika fruktig och besk som amerikansk utan mer åt det blommiga och karamellmaltiga hållet. De är inte heller så alkoholstarka. Twisted Thistle ligger på cirka 5,3 % vilket många britter skulle kalla en strong India pale ale. För förutom blommighet så är det just alkoholhalten som skiljer brittisk och amerikansk IPA åt. Många ligger på mellan 3,5 och 5 % men trots det är de extremt fylliga. Det är också det som karakteriserar många skotska öltyper – fylligt, alkoholsvagt samt mycket smak. En riktigt bra IPA kommer från Edinburghbryggeriet Caledonian Brewery – Deuchers IPA på 3,8 %. Lejongul till färgen med fina blommiga humletoner. Så alkoholsvag IPA skulle jag vilja ställa till skaran över underskattade öltyper. I Sverige finns det skamlöst få men bland svenska bryggerier finns två höjdare i Brandmästaren Andréns Törstsläckare från Dugges och Ocean Ljusa från Oceanbryggeriet. Båda på 2,8 %. Även Sigtuna har en på 2,8 % – Doktorns Pale Ale men denna har jag tyvärr inte haft möjligheten att prova, men med tanke på vad Sigtuna gjort tidigare är den nog ingen besvikelse.

Tillbaka till det maltiga igen. På grund av det kyliga klimatet i Skottland har man aldrig kunnat odla humle och att köpa från England var förr aldrig ett alternativ då de inte var bästa vänner direkt. Därför har malten fått stå för de stora smakerna i skotsk ale. Skotsk ale brukade delas in i fyra kategorier förr tiden och till viss del finns dessa kvar än i dag: 60/- även kallad light (max 3,5 %), 70/- även kallad heavy (3,5-4 %), 80/- även kallad export (4-5,5 %) och till sist värstingen 90/- även kallad wee heavy. Wee heavy stod för att man drack ölet i ett wee (litet på skotska) glas. Och man kan ju inte precis påstå att skotsk öl av dessa öltyper flödar på svenska ölkrogar eller på bolaget. Jag minns att den härligt maltiga och vinösa Caledonian 80/- fanns på bolaget för en sådär 5-6 år sedan. Kom tillbaks! En rolig detalj med denna sort är att den oftast serveras vid rumstemperatur (18-20 grader) på pubarna i Skottland.

De skotska ölen skulle jag vilja påstå är de allra mest underskattade öltyperna i världen, särskilt här i Sverige (vi som annars är det land i världen som har bäst bredd av olika öltyper, både i handeln och på krogen) och personligen längtar jag till att denna humle-våg kan tona ner sig något så att maltiga skottar kan se dagens ljus i landet. Det blir ju lite dyrt i längden att flyga till Skottland varje månad för att få sin dos.

Innan jag avslutar vill jag också passa på att nämna två underskattade öltyper från Skottlands grannland England. Även dessa har gått maltskolan – Brown Ale och Mild. Brown Ale ser man ändå lite då och då, inte minst genom Newcastle Brown Ale och även om den kanske inte smakar likadant i dag som förr så är ändå denna sort lite speciell för mig då det var en av de första alesorter som jag provade. En annan var Double Daimond. Brown Ale finns i två olika stilar – den brittiska och den amerikanska. Den amerikanska har ändå vunnit en del mark bland dagens ölentusiaster, främst kanske för att den ofta har tydlig humlekaraktär tillskillnad mot den brittisk. Sveriges bästa öl (enligt undertecknad) är för övrigt en amerikansk brown ale – Brännskär Brown Ale från Nynäshamns Ångbryggeri.

Brittisk brown ale å andra sidan är så långt ifrån humlebetonat man kan komma. Här är det syrligt, maltigt och nästan sockersött. Ofta brukar denna öltyp bryggas med melass. Syrligheten kommer från malten och det är ofta det som är det karakteristiska hos en brittisk brown ale och det är just den engelska bruna alen som jag skulle vilja påstå är underskattad. Om den är välbrygd så kan den vara riktigt god och syrligt chokladig. Lite som en mildare variant av en syrlig stout. Varken på bolaget eller krogen finns det särskilt mycket brittisk brun öl att tillgå. Hobgoblin är undantaget även om den inte är så klassiskt syrlig. Däremot gjorde Nils Oscar en Brown Ale som kom bara för någon månad sedan som var väldigt stiltrogen. Fin syrlighet och bra eftersmak av choklad.

En ännu mer underskattad öltyp från England är mild och faktum är att det är nästan svårt att hitta denna maltiga och chokladiga öltyp utanför de brittiska öarna. Mild var mycket populärt i England under 1800- och 1900-talet bland arbetarna. Den var ett komplement till bitter och även en snällare version bittern. Milden var alkoholsvagare och knappt besk så det gick att dricka flera pint av den, vilket uppskattades av många. Likt veteöl så ska mild serveras så färsk som möjligt eftersom den snabbt tappar i smak då den är både alkoholsvag och saknar den stora mängden av humle (som är konserverande). Men en färsk mild är något riktigt härligt. Den är inte alls syrlig som brown ale utan här finns det mycket, mycket choklad och kaffe i smaken. Som en mild porter fast med mer maltig karaktär. Trots sin låga alkoholhalt är den likt skotska öltyper mycket fyllig. Mera mild i Sverige tack! Faktum är att Oceanbryggeriet (tack för att ni finns) gör en Dark Mild på 4,5 % som är riktigt härligt chokladig och som får många att beställa ytterligare en pint.

På Irish Pub i Sundsvall hittar man ofta ale i brittisk stil.
Serverad som real ale från bryggeriet i källaren.

När jag ändå är inne på alkoholsvaga öltyper, som de ovan nämna och även klassiska engelska bitters, är dessa också en kategori som är relativt underskattade i Sverige. I Storbritannien är det nästan svårt att hitta ölsorter över 4,5 % medan det i Sverige nästan är svår att hitta öl under 4,5 %. Problemet är att Sverige är fast i folkölsträsket och många folköl smakar i dag mest vatten vilket har lett till att många kopplat alkoholsvaga öl med folköl och framförallt vattnigt och smaklöst öl. Sedan har väl Sverige alltid varit ett starkölsland tyvärr. Många beställer inte öl utan starköl.

Halfway House i Edinburgh.
En pub som alltid får en att längta tillbaka till Skottland.

Det var allt för den här gången. Visst finns det fler öltyper att nämna som är underskattade. Av de mellan 180-200 öltyper som finns så är väl mer än 100 både underskattade och till och med okända för gemene man men jag tyckte ändå att jag behövde dra gränsen någonstans. Nu blev det dessa, i ett annat inlägg blir det andra.

Och slutligen var det den där pinnen som skulle lämnas över. Jag drar ner på farten och sträcker över pinnen till… Uffe på Karlströms Malt. På din blogg har du en flik där skriver om att du håller på att bygga upp en ölkällare. Detta fick mig att tänka på lagrade öl och jag skulle vilja att skrev lite om just att lagra ölsorter. Varför ska man göra det? Varför inte? Vilka ölsorter ska lagras och vilka inte? Vad händer under processens gång (maderiseringen) på respektive ölsort? Berätta gärna också om dina egna erfarenheter vid lagring av olika ölsorter. Och kanske även en bild på din egen ölkällare. Låt fantasin flöda och lycka till!

Slainte! (skål på skotska)

Ölbloggarstafett del 2 – De underskattade öltyperna, del 1

Eftersom detta inlägg blev lite väl långt har jag valt att dela upp det i två delar. Här följer därmed del 1.

- Jag vill att Peter på Fat & Flaska skriver om ämnet "De mest underskattade öltyperna, och varför de skulle förbättra ölkulturen i Sverige". Jag vet vad du tycker om "humle-bombs-vågen Peter och även att du har provat att brygga en hel del olika öltyper själv. Så skriv ner dina tankar och åsikter. Jag hoppas du känner en lagom stor utmaning i detta ämne...

Fick detta mycket intressanta ämne att skriva om av Pelle på Allt om öl och det fick mig genast att börja fundera: Brukar jag verkligen klaga så mycket över humle-bombs-vågen? Ja, det brukar jag. Det är verkligen inte så att jag inte tycker om humlade öl och vissa extrem öl kan vara riktigt trevliga men problemen är att det finns på tok för många som kan vara fruktansvärt obalanserade. Vissa smakar enbart beskt (ingen smak eller arom) och andra bara citrus eller någon annan frukt eller för att inte tala om de fatlagrade varianterna som bara smakar ekfat eller islayrök. Dricker man en dubbel IPA på 8-9 volymprocent så förväntar man sig ändå en härligt karamellig maltsötma som ska väga upp humlekaraktären, men ofta (alldeles för ofta) så saknar jag denna. Så ja jag gillar beska superbomber och extremöl MEN med smakbalans i.

Ett annat problem med humle-bombs-vågen är att många idag enbart dricker extremöl samt att det bara är dessa som uppmärksammas. Man glömmer lätt de öltyper som satte öl på kartan och hur otroligt goda de kan vara när de inte är pastöriserade eller filtrerade. Jag tänker framförallt på flera tyska och tjeckiska sorter som tjeckisk pilsner,tmavé, černé, tysk pils, zwickel, landbier, schwarzbier, bock, märzen, wiener samt rauchbier. Men även skotska och engelska öltyper som wee heavy, heavy, light, export, mild och brown ale. De smakar kanske inte lika mycket som extremölen men däremot har de en del gömda och diskreta smaker som är spännande att leta efter. De har en annan typ av smak som i sig är hur god som helst. De skotska maltdominerande öltyperna är bara en i raden av underskattade ölstilar som hamnat i skuggan av humleölen i dag, men jag återkommer till dem lite närmare senare.

Ölkulturen i Sverige har verklegen gjort mastodontkliv de senaste tio åren vilket är oerhört kul. Det är få länder som har en sådan bredd i utbudet som Sverige har, både på krogen och på Systembolaget, och jag väldigt glad att jag bor i Sverige och kan ta del av det här variationsrikedomen. Men jag tycker inte vi ska vara nöjda där utan för att ölkulturen ska utvecklas ytterligare i landet gäller det att man ger ALLA öltyper utrymme och även tipsar gemene man om de öltyper som i dag inte får så mycket uppmärksamhet hos oss ölbloggare – tyska, skotska, brittiska med mera.

Åter igen; jag säger inte att det är en nackdel att det skrivs mycket om IPA och extremöl, tvärtom så är det hur bra och hur kul som helst. Ju mer det skrivs om öl i alla dess former desto bättre. Men vi ölbloggare bör även passa på att nämna lite fler öltyper. Många som läser våra bloggar i dag vet säkert nu vad en IPA är, åtminstone kommer de beställa en när de gå på krogen. Men en pilsner då? Eller en schwarzbier? Eller en kölsch? När jag berättar för folk att det finns närmare 200 olika öltyper i världen är det många som tappar med hakan. Så många? Bara i Öl – kunskap ger mersmak nämner jag närmare 50 olika öltyper och redan där har jag fått reaktioner från folk som inte hade en aning att det fanns så många olika lageröl till exempel. Många tror att det finns ett lageröl, nämligen lager.

Vilka är då dessa underskattade öltyper och som jag tycker att samtliga borde upptäcka och fördjupa sig i?

När det gäller de tyska varianterna så vill jag börja med min personliga favorit, lagerns porter schwarzbier. Schwarzbier är ett underjäst mörkt lageröl som ofta bär en smak- och doftprofil av kaffebönor, choklad och mörkt bröd. Här är det malten som får dominera snarare än humlen. Sorten härstammar från forna Östtykland, närmare bestämt Thüringen och kurorten Bad Köstriz. I denna kurort skapades ölet 1505 och här ansåg man att detta svarta öl hade en helande effekt och det dröjde faktiskt ändå fram till efter Berlinmurens fall 1989 innan schwarzbier spred sig vidare till andra orter. Världens i dag kanske mest kända schwarzbier Köstritzer är självklart döpt efter orten.

Det finns förvånansvärt få schwarzbier på den svenska marknaden, både från Tyskland och svenska mikrobryggerier. En av dem är Black October fån Sigtuna Brygghus som är fantastik kaffe- och chokladbetonad schwarzbier som jag verkligen önskade bryggdes året om. Tyvärr är nog detta den enda schwarzbier från svenska bryggerier. Varför kan man undra då det bryggs porter och stout för fulla muggar. Men visst, det kan bero på att det krävs lite mer av bryggeriet för att brygga lageröl, till exempel ett kylrum och det är en kostnad som många småbryggerier inte kan kosta på sig. Volymen blir ju rätt begränsad då de bara kan brygga till krogar och restauranger efter Systembolaget bestämmer vad bryggerierna ska brygga i sina lanseringsplaner. Vill man däremot smaka på äkta tysk schwarzbier från just Tyskland bör man bege sig till Akkurat där det relativt ofta finns en schwarzbier (och flera andra tyska ölstilar) på fat, särskilt på torsdagar. Om man har tur kan det självklart finns några schwarzbiersorter på flaska på välsorterade krogar. Skulle bli väldigt förvånad om det inte finns någon på Haket Pub i Göteborg eller på någon av Monkskrogarna i Stockholm. Håll utkik efter Schwarzbier!

Ännu en tysk öltyp som jag är väldigt förvånad över att det inte finns mer av eller pratas mer om är rauchbier (rököl). Detta lageröl både luktar och smakar som rökta charkuterier och har ofta en trevlig sötaktig eftersmak. Aecht Schlekerla Rauchbier finns visserligen på bolaget och där har det även dykt upp lite blandade rököl som tillfälliga nyheter de två senaste åren. Inte mycket men ändå. Däremot förvånas jag av att det inte har bryggts någon klassisk rököl (i lagerstil) på de svenska småbryggerierna. Den enda jag kommer på är Göran Anderssons Bästa Rököl från Närke Kulturbryggeri som förövrigt var en rejäl höjdare. Så varför inte fler? Kanske är det en för smal öltyp men jag tycker absolut att den förtjänar mer utrymme. Nils Oscar har en modifierad rököl i deras Rökporter som är av yppersta världsklass. Kanske kommer det en rököl från Sigtuna inom en snar famtid? De brygger ju en del tyska öltyper. Nu när jag tänker efter så bryggde ju även Strömsholms Brygghus en veterököl (öltypen kallas grätzer) tillsammans med Monks Brewery.

Överlag så tycker jag att det är märkligt hur lite uppmärksamhet europeiska öltyper får i Sverige. Sorter som härligt snustorr pils, krämigt söt tjeckisk pilsner (som ni avnjuter bäst på Soldaten Svejk i Stockholm), knäckig altbier, humlefrisk kölsch, kakmaltig märzen och wiener eller zwickel, landbier och kellerbier är fruktansvärt smaskigt när de är nybryggda och färska. Det finns en fantastiskt ren karaktär i dessa sorter och ofta så spretar inte smakerna åt flera olika håll. De kanske inte är lika komplexa som en ipa, en barley wine eller en imperial stout men det inte alltid som man vill ha en komplex öl. Ibland är man sugen på rena smakrika öl utan några större krusiduller och ibland på komplexa smakbomber. Dessa öltyper visar även vilken ortrolig smakbredd och variationsrikedom det finns på öl. Det kan vara både extremt och lågmält. Öl passar vid alla humör, det är bara att välja rätt öltyp för stunden.

Av de ovannämnda sorterna så är de helt klart ovanligaste typerna altbier och kölsch. Båda dessa sorter har en starkt lokal förankring i hemlandet Tyskland. Altbier kommer från staden Düsseldorf medan Kölsch har sina rötter i staden Köln. Båda är överjästa (alltså ale) och är också de enda överjästa öltyperna från Tyskland men tack vare att de jäser vid en relativt låg temperatur (under 15 grader) och därefter kallagras vid 0 grader får de en mer lagerlik karaktär. Man brukar ofta tala om att altbier och kölsch är hybrider, en blandning av ale och lager. Lite grann som den västamerikanska öltypen steam beer (ångöl). I denna använder man dock en lagerjäst och jäser brygden varmt (16–18 grader) medan altbier och kölsch jäser med en alejäst. Steam beer är förövrigt också en mycket underskattad öltyp. Frisk och ofta lite syrlig. Bra val om man är sugen på en humletrevlig ale i lagerstil. Ja, det kan bli lite förvirrande ibland…

Bland svenska bryggerier görs det mycket lite altbier och de enda jag kommer på är Humle Hildas Altbier samt Verstehe Nicht Alt från Sigtuna Brygghus. Vet dock inte om Humle Hilda tillverkas längre. Båda är hursomhelst riktigt trevliga tolkningar med en välbalanserade knäckig maltighet som även för tankarna till kolasnören. För några år sedan (eller var det påsken 2009?) gjorde Sigtuna även en altbier på steroider – Påsk Alt. Här var det mycket humle, kaffe och knäck. Riktigt gott och kanske så en altbier skulle smaka om man skippade lagringen. Uerige är annars en tysk altbier som emellanåt syns på svenska krogar, bland annat på Haket Pub i Göteborg. På bolaget finns det en sort, Shclösser Alt som är helt klart godkänd men det finns bättre.

Kölsch lyser dock med sin frånvaro både på bolaget och på svenska krogar. Har ofta en fin men balanserad humlebeska och påminner om en steam beer fast mer humlearomatisk. Mora Bryggeri gör dock en öl kallad Kölner Bier som jag tror är en tolkning av en kölsch. Åtminstone smakar det som en kölsch.

Maltiga och därmed fylliga lageröl är inte jättevanliga i Sverige och då pratar jag om riktigt maltiga lageröl. Där man känner den mustiga knäcken och kakiga malten. Som att dricka bakelser! Äkta märzen- och wieneröl har även dem oförtjänt lite uppmärksamhet även om det finns några märken från tyska bryggerier på svenska ölkrogar. Visst finns det en del märken även från svenska bryggerier men tyvärr är många av dem allt för simpla kopior av originalen trots att det börjar blir bättre. Falcon Höstlager som kom för inte så länge sedan var en mycket trevlig wiener. Annars gjorde Sigtuna en superb märzen förra oktoberfestsläppet och faktum är att det har kommit en del märzenöl från olika svenska småbryggerier men tyvärr har de passerat förbi mitt i ipavågen och därmed fallit i glömska. Wieneröl hör inte till de vanligaste öltyperna bland svenska småbryggerier men Oceanbryggeriet gör en rent av fantastisk wieneröl vid namn Ocean Vienna. Fyllig, full av knäck, kola och kaffe. Mycket malt, mycket gott.

Så jag vill verkligen slå ett slag för fylliga lageröl i alla olika stilar med väl balanserade humlekaraktär. Och det finns verkligen ett gäng av dessa från svenska småbryggerier så som Pickla Pils och Landsort Lager från Nynäshamn, East River Lager från Sigtuna, God Lager, Pils och Kalasöl (även den en fantastisk märzen) från Nils Oscar, No 1 Lager och Old Beefeater Inn House Lager från Dugges, Bergmansöl och Slåtteröl från Oppigårds, Alla tiders Ängöl Prima Lager och Oktoberfestlig från Ängö Kvartersbryggeri, Plato 12 Lager och Black från Oceanbryggeriet för att bara nämna några.

Lageröl smakar alltid bäst när den är som färskast och många platser i Sverige har just ett sådant mineralfattigt vatten som lämpar sig ypperligt för just lageröl. Så nu när vi har så många svenska småbryggerier som kan brygga opastöriserad och ofiltrerad lager kan vi bara skatta oss lyckliga.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade sett ut om bolaget inte fanns eller om gårdsförsäljning var tillåtet och bryggerierna kunde brygga vad de själva ville. Hade vi då sett fler lageröl i olika stilar?

FORTSÄTTNING FÖLJER…

Tyska Torsdagar på Akkurat

Förra veckan var jag på snabbvisit i Stockholm och passade på att besöka Akkurat när de hade Tyska Torsdagar. Detta är en tillställning som återkommer varje torsdag på Stockholmskrogen och då serveras bland annat tysk öl från självrunna fat/tunnor hämtat direkt från Bayern. Tunnorna står i baren och tappas upp utan kolsyredrift. Det finns 3-4 sorter att välja på. Fantastiskt gott! Dessutom ytterligare 3-4 tyska sorter på keg, fatöl med kolsyredrift. Man kan även välja att mumsa i sig kvällens mattips som är någon tyskinspirerad rätt men det gäller att vara där tidigt då denna rätt endast finns i begränsat antal. Tyska Torsdagar startar kl 17.00 då de även öppnar faten.

Vid besöket drack jag två underbara rököl från de självrunna tunnorna - Kundmüller Rauch och klassikern Achet Schlenkerla Märzen. Kundmüller var en lite snällare version med en jämn och fin rökton och mysig sötma. Eftersmaken präglades av mycket charkuterier. Schlenkerla hade jag aldrig druckit på självrunnen tidigare men det gör jag gärna om. En tunna i köket tack! Den var både fylligare, rökigare och lenare än både versionen på flaska (som finns på bolaget) och den på keg.

Sedan drack jag även en Helles från Schlenkerla. Man kan säga att helles (som betyder ljus) är tyskarnas svar på "vanliga" lager där maltsötman dominera över humlekaraktären. I äkta Schlenkerla-anda var även denna påtagligt rökig om än något mildare än deras andra sorter. Färgen var härligt lejongul och man skulle kunna tro att det var vilken Helles som helst, tills man luktade på den.

Prenumerera gärna på Akkurats nyhetsbrev, länk HÄR, så får ni info varje vecka vad som dyker upp under torsdagarna.

Röd höstbrygd

Jag och Emma ska ha Hallowenfest med släkten under allahelgonahelgen och då tyckte jag att det passade ypperligt att brygga en rödskimrande höstöl till detta tillfälle. Jag har siktat in mig på en välhumlad röd ale och använder en humlekombination av Rakau, Cascade och Amarillo. Något jag inte provat förut.

Höströd

Recept för 9 liter

Malt

1800 gram Maris Otter rmalt

200 gram CaraRed

100 gram Aromaticmalt

100 gram CaraBohemia

Humle (koktid inom parantes)

Rakau (12 % alfasyra) 10 gram (60 min)

Rakau 10 gram (15 min)

Cascade 10 gram (15 min)

Amarillo 10 gram (10 min)

Rakau 10 gram (4 min)

Cascade 10 gram (2 min)

Amarillo 10 gram (0 min)

IBU: 40

Jäst

1 paket Northwest Ale (Brewer's Choice 1332 Activator)

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 5 liter vatten.

67 grader (90 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 12 liter (78 grader) och samlade upp 15 liter.

Vattenbehandling

2 krm Kalciumklorid i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1050

Dugges-vecka på Ölrepubliken

SENARE TILLÄGG: Råkade kolla fel i min kalender! Det är nästa vecka (vecka 42) som Dugges-veckan börjar på Ölrepubliken. Då är det även ölprovning med Dugges den 19/10. För mer info kan ni kolla in Ölrepublikens sida på Facebook.

den här veckan Nästa vecka är det Dugges-tema på Ölrepubliken på Kronhusgatan 2 B i Göteborg. 12 kranar kommer kopplas på med olika sorter från Dugges Ale- och Porterbryggeri.

Själv kommer jag inte kunna ta mig till Göteborg den veckan men jag rekommenderar alla som kan att ta sig till Ölrepubliken och prova sig igenom Dugges sortiment. Bland annat kommer deras veteöl Vetefan kopplas på.

Dessutom firar Ölrepubliken 1 år på lördag den 16 oktober. Grattis!

Årets första julbrygd!

Jonas och Calle under förra årets julölsprovning.

Äntligen var det dags för första julbrygden igår. Jag börjar med en lager som ska jäsa med Californiajästen (så egentligen blir det väl en steambeer-typ). Förra året bryggde jag en mycket lyckad saffransveteöl och i år är det lagerölets tur. Förmodligen blir det två eller tre julöl till men nästa vecka ska jag ge mig på en höstöl som ska bli klar till vår Halloweenfest.

Någon mer som har börjat med julölen?

Lusselager

Recept för 10 liter

Malt

1360 gram Pilsnermalt

210 gram CaraHell

130 gram Aromaticmalt

Humle (koktid inom parantes)

Admiral 10 gram (60 min)

Rakau 7 gram (15 min)

Saaz 7 gram (10 min)

Rakau 10 gram (2 min)

Saaz 10 gram (0 min)

Kryddor (20 min koktid på samtliga)

Saffran 0,5 gram

Pommeransskal 15 gram

Kardemummakärnor 2 gram

Jäst

1 paket California Lager

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 4,3 liter vatten.

45 grader (20 min)

55 grader (30 min)

62 grader (25 min)

67 grader (65 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 12 liter (78 grader) och samlade upp 15 liter.

Vattenbehandling

1 krm Kalciumklorid i lakvattnet

1 krm Kalciumsulfat i lakvattnet

1 ml Mjölksyra i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1044

Det doftar jul i hemmet!

Stockholm Beer & Whisky Festival 2010 - Lite reflektioner

Två författare in action (fråga mig inte vad vi gör).

Jaha, så har ännu en Stockholm Beer & Whisky Festival passerat för min egen del och av någon anledningen så tänker jag samma sak varje år - allt jag inte gjorde och provade. Tyvärr har jag inte möjlighet att besöka mässan även denna helg men däremot kommer jag besöka Örebromässan för första gången och även SMÖF (Söderbärke Ölfestival) så förhoppningsvis kan jag göra allt jag inte gjorde då... men det blir väl samma visa då också.

Hur var då SB&WF 2010? För min egen del måste jag tyvärr säga att detta var den mässa genom åren som jag fick ut minst av. Missförstå mig inte nu. Det var egentligen inget fel på utbudet (som var större än någonsin) eller mässan som sådan och det var riktigt kul att prata med alla bryggare och importörer och i synnerhet alla andra ölbloggare. Jag ser fram emot att sammanstråla på nytt och utväxla idéer och tankar. Men problemet med mässan är att den har blivit så gigantiskt stor att det är svårt att få ett grepp om dem. Det finns så otroligt mycket att prova men man hinner inte med det så det blir lite av ett antiklimax. Eller så var jag inte i form helt enkelt.

Sedan längtar jag för varje dag som går att denna imperialdubbeltrippelquadrupelmonsteripa-våg ska ta slut. Jag måste säga att det börjar bli extremt tjatigt med alla överhumlade öltyper. Visst jag har druckit varianter som är riktigt goda men i år kändes det som att IPA (i alla dess monsterformer) invarderade mässan. Så var självklart inte fallet, men det kändes så. Jag skulle vilja se lite mer välgjorda lageröl och maltig ale (i skotsk stil) från svenska småbryggerier. Ta till exempel det underbara mörka lagerölet schwarzbier som i princip bara Sigtuna Brygghus gör en variant av i form av Black October. Dessutom önskar jag mer stout och porter från svenska bryggerier med lagom alkoholhalt. Alltså sådana man kan ta några pint av. Jag fann en riktig höjdare hos Sigtuna, Back in Black Stout 4,5 %. En kraftigt rostad, torr och kaffelik stout där bryggaren Mattias Hammerlind använt upp till 14 % rostad malt och rostat korn när det vanliga är att man använder inte mer än 5 %. Skulle vilja påstå att det är den bästa "promenadstout" jag någonsin druckit. Ett fat tack!

Nej, nu får det vara nog med gnällandet. En av de mest positiva sakerna jag noterade på mässan (särskilt under lördagen) var att det är otroligt många fler "vanliga" människor (alltså icke ölnördar) som har börjat intressera sig för öl och att prova olika öltyper och sorter. Detta är ett stort steg framåt för ölkulturen i Sverige.

Vad dracks det då på mässan? Ja en hel del men här kommer en lista över samtliga sorter i "Snickeriet" där alla småbryggerier var samlade. Snickeriet ligger längst bort i mässalen.

Mullegorm (står tillsammans med Hantverksbyggeriet)

• Joars Dricka - Ett öl bryggt med pors som har en mycket fin och frisk kryddighet. Pors ger nästan en liten söt smak till ölet. Ett måste att prova!

Nils Oscar Bryggeri

• Nils Oscar Julöl 2010 - Tyvärr får man väl säga är det samma recept som förra året och visst har vi blivit lite bortskämda med att NO Julöl byter recept varje år men det är också det som varit lite av grejen tycker jag. Hursomhelst så är den, likt förra året, mycket knäckig och bär stora smaker av torkad frukt.

Närke Kulturbryggeri

• Skvattgalen - Kryddad med bland annat enbär och en klar uppfriskning i bryggarsverige. Mer kryddor i ölet tack (förutom humle).
• Stormaktsportern "Kaggen" - Stor kaffe- och bourbondoft. Även lite honung. Smakar chokladhonung (finns det?), kaffe och lite ekfat.

Dugges Ale- och Porterbryggeri

• Idjit! - Äntligen var det dags att prova Idijit (halvidijotens storebror) och det här var riktigt smarrigt. Mycket choklad och kaffe och även inslag av portvin (!). Kommer på bolaget den 15 november i tre butiker (vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö) men kommer gå att beställa till vilket bolag som helst.
• Kals Stout - Dugges nytillskott för bolagets fast sortiment nu den 1 oktober. En härligt syrlig stout som balanseras väl med den friska och fruktiga amerikanska humlen.
• Rudolf - Provade bara en liten skvätt ur min frus glas och vad jag kunde konstatera var att den var mer julig och kryddig än förra årets. Det tydligen mer pommerans i årets recept.

Oppigårds Bryggeri

• Bergmansöl - Äntligen är den tillbaka! Detta öl drack jag första året som Oppigårds ställde ut på mässan och redan då tyckte jag att det var himmelskt! Härligt ren pilsner i tjeckisk stil med stora mängder saaz. Mums! Nu väntar jag bara på en comeback av, i mitt tycke, bästa öl som Oppigårds har gjort - Old Town Ale.
• Banglore Twice - Oppigårds försök till en dubbel IPA och ett mycket lyckat försök måste jag säga. Mycket citrus och tropisk frukt och även tydliga honungstoner. Så här ska dubbel IPA smaka enligt mig. En fin balans mellan maltsötma och humlebeska. Många är tyvärr enbart rått beska.

Nynäshamns Ångbryggeri

• Mysingen Midvinterbrygd - Den klassiska julölen från nynäs som i år har ett lite annorlunda recept. Mer apelsin och mindre kummin och det märktes tydligt. Men riktigt gott var det. Behöver dock ligga till sig lite så de blir lagom med ett gäng till jul.
• Valvsviken Vinterporter - Himmel och pannkaka! Ett av Nynäs bästa öl hittills! Jag noterade MYCKET RÖKTA CHARKUTERIER! Kommer på bolaget 1 december.

Ängö Kvartersbryggeri

• Blomqvists Ängöl - En härlig klassisk porter som smakar så som många anser att porter ska smaka. Fyllig med stora toner av mjölkchoklad och kakao.
• Oktoberfestlig Ängöl - Denna fanns inte på mässan utan avnjöts på Monks Porter House under lördagskvällen. Absolut det bästa oktoberöl jag druckit. Härlig knäckig och söt maltkaraktär och påminner klart om en klassisk märzen.

Sigtuna Brygghus

• Back in black Stout - Helt klart en av de bästa ölen på mässan. Sotig, rostad och mycket kaffe! Extremt fyllig trots sin blygsamma alkoholhalt 4,5 %. Hade inte haft något emot att se den på bolaget.
• Verstehe Nicht Alt - Altbier är vi inte bortskämda med i Sverige och jag förstår inte varför. Altbier är ofta härligt knäcksöta och större delen av sin smaken bygger på malten. De är ofta tämligen humlade men större delen av beskan dämpas under lagringen. Sigtunas variant var mycket trevlig och hade en fin balans av beska och knäckig och nästa kolalik maltsötma.
• Ace of Spades - Sveriges starkaste öl på 18,5 % som var förvånansvärt välbalanserat. Jag kan än idag inte komma över hur drickvänlig den var redan nu. Mycket anis, kaffe och choklad. Vore ändå intressant att se hur den utvecklas med en till två års lagring. Men riktigt gott redan nu alltså.

Stockholm Beer & Whisky Festival 2010 - en dag kvar...

Då var det äntligen dags. Bara en dag kvar till årets upplaga av SB&WF och precis som många andra redan har konstaterat ser det mer intressant ut än någonsin. Ska bland annat bli roligt att se hur lokalen Snickeriet blir av där flera medlemmarna i föreningen Sveriges Småbryggerier kommer vara samlade.

Jag kommer förmodligen närvara alla tre dagar den första helgen. Kan dock hända att jag inte kommer vara där på fredag men vi får se. Hittade många spännande saker i utställarlistan som till exempel Tunnans Keller Troll (Kan det vara en kellerbier måntro?) samt Sjätte Tunnans Mölska i Sjätte Tunnans monter. Rekommenderar även att ni provar deras Svagdricka!

Kommer även försöka besöka så många "nya" bryggerier som möjligt under facktiden så att man kan passa på och snacka lite under tämligen lugna förhållanden. Ängö Kvartersbryggeri har bland annat några sorter som jag ser fram emot att prova.

I ärlighetens namn så är det inte mycket jag hittar som jag inte skulle vilja prova så vette sjutton hur detta ska gå....

Jämtlands Bryggeri har en ny sort Jämtlands Steamer (en steam beer) och jag lurar lite på om detta öl är densamma som Vildmark som de lanserade i sommras. Den påminde inte minst om ett steam beer. Kul med en sort från jämtlänningarna hursomhelst!

Om ni inte hann det förra året så rekommenderar jag att ni provar några sorter (framförallt rökölet) från det finska småbryggeriet Terrenpeli. Fina grejer.

Sigtuna Brygghus har ju också en del skoj. En altbier bland annat - Verstehe Nicht Alt. En öltyp som det finns alldeles för lite av i Sverige. Sedan måste ju även Ace of Spades (sveriges starkaste öl på 18,5 %) avsmakas. Och äntligen kan jag prova deras folköl, Doktorns Pale Ale, som jag inte har lyckats få tag på innan.

Självklart kommer även den ofiltrerade och opastöriserade Pilsner Urquell att avsmakas. Inte minst så kommer det bli intressant att se den 2700 liter stora tunnan som ölet ska försvaras i.

Skål på er och vi syns på mässan!

Nils Oscar Julöl Årgång 2003 och Årgång 2004

Köpte ju fyra olika årgångar av Nils Oscar Julöl för ett tag sedan och insåg nu att jag inte recenserat de två sista, 2003 samt 2004.

Nils Oscar Julöl 2003

Stor doft av choklad och torkade frukter men även dadlar och mycket russin. Härliga juldofter med andra ord. Hittar även toner av karamell- och rostad malt.

Även smaken är chokladig, mörk choklad. Russin och även strävt te som har legat i för länge. Kola, nästan som coca-cola, och en lite obehaglig stickig smak från de torkade frukterna. Tyvärr lite för kort och slätstruken smak. Helt klart den sämsta av årgångarna men den kanske inte heller har utvecklats åt rätt håll vilket är smällar man får ta när man ger sig på lagrade ölsorter.

Nils Oscar Julöl 2004

Denna årgång var helt klart den som vek av mest från den typiska smaken hos Nils Oscar och deras numera klassiska julöl.

En oerhört tydlig doft av Haribos kolasnören. Sedan har vi en lite störande alkoholton men som dämpas snabbt av en underbar körsbärsdoft som får en att tänka på marsipan (som också hör julen till).

Vätskan är mycket fyllig och en stor smak av knäck, karamell och kolasnören. Kolsyran kunde dock varit något dämpad. Härligt fruktiga bärsmaker som jordgubb, hallon och körsbär slåss också om uppmärksamheten. Överhuvudtaget så är det ett väldigt friskt öl. Kan inte minnas att jag smakat ett julöl (eller 6-årigt lagrat öl för den delen) som smakat så här friskt. Helt klart annorlunda, på ett positivt sätt.

Om man nu ska summera dessa fyra årgångar så skulle jag rekommendera att ni beställer flera av 2001:an och 2004:an (det kommer jag göra). Den mest juliga av de fyra var 2002:an och inte heller så dum. Men jag tycker ändå att ni ska beställa åtminstone en av vardera så ni kan jämföra själva. Smaken är ju trots allt olika.

Recensioner av årgång 2001 och 2002 hittar ni HÄR (2001) och HÄR (2002).

För att få tag på de olika årgångarna måste ni göra en privatimportbeställning hos Systembolaget. Länk HÄR.