måndag 29 oktober 2012

Edinburgh, Skottland



Nu är en vecka i Edinburgh avklarad och än mer trevligare är att det är två veckor kvar av vistelsen. Det harsjälvklart blivit en hel del hela och halva pints av det breda utbudet av real ale som finns här. Jag har besökt staden 5 gånger tidigare men jag har aldrig upplevt att de haft så många sorter från skotska mikrobryggerier som nu. Vad jag tyvärr även har noterat den här gången (kanske för att man är lite mer kräsen) är att kvalitén  på ölen som serveras som real ale varierar oerhört. På en del ställen smakar de rent ut sagt för jävligt, luktar unket och rent av fis. Och då har krogen ändå en Cask Marque-utmärkelse som ska vara en slags intyg på att ölet är av bra kvalité. Men det är självklart svårt att sköta om real ale-öl. De håller inte lika länge som kolsyrad öl och dricks faten inte upp ja då blir de helt enkelt gamla och dåliga och här verkar de inte bytas förrän fatet är tomt. Så ur miljösynpunkt är det ju bra att det inte slängs en massa öl. Sedan är det ju inte heller en förmögenhet man slänger bort när ölen kostar en 25-30 kronor för en pint och jag tvekar aldrig över att beställa en real ale, även om den kan vara dålig.


Än så länge har det både blivit en del öl på krogen och en del öl hemma i lägenheten. Jag hittade bland annat den hel exceptionella stouten Mackeson Stout på burk i en affär. Detta är en av världens mest kända Milk Stout (mjölkstout) och togs fram 1907. Den bryggs i dag av AB InBev och trots sin blygsamma alkoholhalt på 2,8 % är den rejält fyllig och har fina kafferostade toner och mjuk krämig sötma. Du kan läsa mer om den och mjölkstout i min senaste bok Öl - från fat & flaska.

Andra trevliga saker som händer är att den stora pubkedjan Weatherspoon har en ölfestival i tre veckor där man kan köpa tre tredjedels pint för 20 kronor och det finns mycket att testa! Mer om detta i ett senare inlägg.














Nästa vecka blir det även ett besök till bryggeriet Traquair som ligger en och en halv timmes bussresa från stan. Jag återkommer med rapporter därifrån

måndag 15 oktober 2012

Öl - från fat & flaska går nu att beställa och köpa



Trevlig start på veckan! Efter att ha påbörjat arbetet med boken i maj 2011 är min nya ölbok Öl - från fat & flaska (Tukan Förlag) nu helt och hållet klar och går äntligen att beställas för endast drygt 120 kronor på Adlibris och Bokus, och givetvis på andra sajter som säljer böcker om man så vill. Den kommer även finnas i Akademibokhandeln samt andra bokhandlar och på ICA. Mycket nöje och trevlig läsning!

Boken på adlibris:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174015273

Boken på Bokus:
http://www.bokus.com/bok/9789174015270/ol-fran-fat-flaska/

fredag 12 oktober 2012

Fat & Flaska på Facebook och nya boken på intågande

Numera finns Fat & Flaska även på Facebook så om ni inte redan gör det får nu gärna gå in och gilla den. http://www.facebook.com/FatFlaska?ref=hl

Min nya bok Öl - från fat & flaska finns alldeles strax i en bokhandel nära dig, eller på internetbokhandlarna om man så vill. Den kommer även gå att inhandla på ICA. Som det ser ut nu så kommer den komma i början av nästa vecka men om ni inte redan gör det så kan ni gå in och bevaka den på Adlibris eller Bokus så får ni meddelande när den kommer.

Länkar här:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174015273
http://www.bokus.com/bok/9789174015270/ol-fran-fat-flaska/


Och så här inför helgen kommer här lite ytterligare smakprov från boken.






















tisdag 9 oktober 2012

S:t Eriks

Storsäljaren St Eriks Pilsner.

S:t Eriks sortiment trädde in på den svenska ölmarknaden år 2009 och det var den flerfaldigt prisbelönta hembryggaren Jessica Heidrich som håll i spakarna. Då var hon (eller bryggeriet) ett så kallat flygande bryggeri vilket innebar att det inte hade något eget bryggverk utan ölet bryggdes på andra bryggerier som Sigtuna Brygghus och Gamla Slottskällans Bryggeri. Men Jessicas öl med deras Pilsner i spetsen blev snabbt en succé hos folket och i dag har hon ett eget bryggeri.

Det roliga med S:t Eriks är att de tillverkar så många olika sorter - Pilsner, porter, skotsk ale, IPA, pale ale, rököl, imperial stout, veteöl, black IPA, barley wine och mycket annat smått och gott. Helt klart det svenska bryggeri som gör mest varierande stilar. Många sticker kanske inte ut så mycket men de är å andra sidan välbalanserade och välgjorda. Mycket sällan dåliga.

I dagsläget finns fyra av deras öl i Systembolagets ordinarie sortiment:


  • S:t Eriks Pilsner - Torr och humlad pilsner med härliga toner av gräs och citrus.
  • S:t Eriks Pale Ale - Mycket grape, blodapelsin och tropisk frukt. Välbalanserad med åyterhållsam beska.
  • S:t Eriks IPA - Tydlig beska, mango, citrus och härliga knäcktoner.
Bryggeriet har även ingått ett samarbete med en av Sveriges mest framstående kockar Mattias Dahlgren. Tillsammans ska de tillverka en serie med öl som är kryddade med olika svenska kryddor. Första var med enbär och har en oerhört kraftig enbärssmak, kanske till och med lite väl kraftig i min mening men troligtvis lämpar den sig bäst tillsammans med mat och står tyvärr inte så bra för sig själv. Nummer två, som kom för några veckor sedan, är kryddad med pors med den har jag tyvärr inte smakat.

Men nästa gång du är på Systembolaget, köp en öl av varje i S:t Eriks sortiment. Kanske hittar du en ny favorit, om inte så har du i alla fall provat tre nya öl och det är ju aldrig fel. Våga upptäck nya sorter.

torsdag 4 oktober 2012

Härligt mörker i höstmörkret



Systembolagets oktobernyheter består alltid i ett gäng fasta nyheter, det vill säga drycker som kommer finnas med i sortimentet i minst ett år. Säljer de bra får de vara kvar och säljer de dåligt är det hej då för den här gången, men oftast hamnar de då i beställningssortimentet och kan beställas som hela kollin. En del av dryckerna som lanseras i oktober är även tillfälliga.

Jag har inte hunnit ta mig igenom hela månadens släpp ännu men jag har däremot stiftat bekantskap med två mörka nyheter: Barneys Flats Oatmeal Stout 5,7 % från Anderson Valley Brewing och Ostronporter 5,8 % från Grebbestads Bryggeri. Den första är fast den andra tillfälliga.

Barneys Flats Oatmeal Stout 5,7 %, Anderson Valley Brewing

Till denna vill jag först och främst säga ett stort ÄNTLIGEN. Äntligen en oatmeal stout i bolagets fasta sortiment. Oatmeal stout bryggs på havremjöl eller havremalt, vilket ger ölet en
gräddigare, mustigare och lenare karaktär. Att tillverka öl med havre var väldigt vanligt under medeltiden. Havre kan ge ölet en ganska kärv smak om för mycket används vilket gjorde att öltypen dog ut i Europa. Norge och Skottland, där havreölet har sitt ursprung, var de ända länder som behöll stilen. Men i slutet av 1800-talet fick havreölet en renässans då folk insåg att havre var väldigt nyttigt och sädesslaget ökade i popularitet. År 1895 tillverkade det brittiska bryggeriet Maclay sin Original Oatmalt Stout som bestod av 70 procent havremalt.

Nog om historiken. Barneys Flats Oatmeal Stout är inte brittisk eller europeisk utan amerikansk men träffar verkligen rätt i prick när det gäller en havrestout. Fyllig, gräddig, chokladaktig, mjuk och len. Jag kan tänka mig att dricka den till en tiramisu nästa gång.

Ostronporter 5,8 %från Grebbestads Bryggeri

Ostronporter är framtagen av Grebbestads Bryggeri tillsammans med svenska PDA (Porters Drinkers Association). Porter har länge, ända sedan den stilen skapades, sagts vara en utmärkt kombination till ostron och andra skaldjur. Det är de torra och bittra tonerna som gifter sig väl med sältan hos havets läckerheter. I min mening är också denna porter den helt klart bästa "vanliga" portern som kommit från ett svenskt bryggeri på mycket länge. Inga krusiduller utan helt enkelt en mjuk och rund porter med en fin bitter ton i avslutningen som för tankarna till espresso och mörk choklad. Precis så är ska en äkta porter smaka. Än roligare med just denna porter, därav även namnet, är att ostron är tillsatt i brygden, har för mig att det är 20 ostron per 42 hektoliter.