tisdag 26 oktober 2010

Ölbloggarstafett del 2 – De underskattade öltyperna, del 1


Eftersom detta inlägg blev lite väl långt har jag valt att dela upp det i två delar. Här följer därmed del 1.

- Jag vill att Peter på Fat & Flaska skriver om ämnet "De mest underskattade öltyperna, och varför de skulle förbättra ölkulturen i Sverige". Jag vet vad du tycker om "humle-bombs-vågen Peter och även att du har provat att brygga en hel del olika öltyper själv. Så skriv ner dina tankar och åsikter. Jag hoppas du känner en lagom stor utmaning i detta ämne...

Fick detta mycket intressanta ämne att skriva om av Pelle på Allt om öl och det fick mig genast att börja fundera: Brukar jag verkligen klaga så mycket över humle-bombs-vågen? Ja, det brukar jag. Det är verkligen inte så att jag inte tycker om humlade öl och vissa extrem öl kan vara riktigt trevliga men problemen är att det finns på tok för många som kan vara fruktansvärt obalanserade. Vissa smakar enbart beskt (ingen smak eller arom) och andra bara citrus eller någon annan frukt eller för att inte tala om de fatlagrade varianterna som bara smakar ekfat eller islayrök. Dricker man en dubbel IPA på 8-9 volymprocent så förväntar man sig ändå en härligt karamellig maltsötma som ska väga upp humlekaraktären, men ofta (alldeles för ofta) så saknar jag denna. Så ja jag gillar beska superbomber och extremöl MEN med smakbalans i.

Ett annat problem med humle-bombs-vågen är att många idag enbart dricker extremöl samt att det bara är dessa som uppmärksammas. Man glömmer lätt de öltyper som satte öl på kartan och hur otroligt goda de kan vara när de inte är pastöriserade eller filtrerade. Jag tänker framförallt på flera tyska och tjeckiska sorter som tjeckisk pilsner,tmavé, černé, tysk pils, zwickel, landbier, schwarzbier, bock, märzen, wiener samt rauchbier. Men även skotska och engelska öltyper som wee heavy, heavy, light, export, mild och brown ale. De smakar kanske inte lika mycket som extremölen men däremot har de en del gömda och diskreta smaker som är spännande att leta efter. De har en annan typ av smak som i sig är hur god som helst. De skotska maltdominerande öltyperna är bara en i raden av underskattade ölstilar som hamnat i skuggan av humleölen i dag, men jag återkommer till dem lite närmare senare.

Ölkulturen i Sverige har verklegen gjort mastodontkliv de senaste tio åren vilket är oerhört kul. Det är få länder som har en sådan bredd i utbudet som Sverige har, både på krogen och på Systembolaget, och jag väldigt glad att jag bor i Sverige och kan ta del av det här variationsrikedomen. Men jag tycker inte vi ska vara nöjda där utan för att ölkulturen ska utvecklas ytterligare i landet gäller det att man ger ALLA öltyper utrymme och även tipsar gemene man om de öltyper som i dag inte får så mycket uppmärksamhet hos oss ölbloggare – tyska, skotska, brittiska med mera.

Åter igen; jag säger inte att det är en nackdel att det skrivs mycket om IPA och extremöl, tvärtom så är det hur bra och hur kul som helst. Ju mer det skrivs om öl i alla dess former desto bättre. Men vi ölbloggare bör även passa på att nämna lite fler öltyper. Många som läser våra bloggar i dag vet säkert nu vad en IPA är, åtminstone kommer de beställa en när de gå på krogen. Men en pilsner då? Eller en schwarzbier? Eller en kölsch? När jag berättar för folk att det finns närmare 200 olika öltyper i världen är det många som tappar med hakan. Så många? Bara i Öl – kunskap ger mersmak nämner jag närmare 50 olika öltyper och redan där har jag fått reaktioner från folk som inte hade en aning att det fanns så många olika lageröl till exempel. Många tror att det finns ett lageröl, nämligen lager.

Vilka är då dessa underskattade öltyper och som jag tycker att samtliga borde upptäcka och fördjupa sig i?

När det gäller de tyska varianterna så vill jag börja med min personliga favorit, lagerns porter schwarzbier. Schwarzbier är ett underjäst mörkt lageröl som ofta bär en smak- och doftprofil av kaffebönor, choklad och mörkt bröd. Här är det malten som får dominera snarare än humlen. Sorten härstammar från forna Östtykland, närmare bestämt Thüringen och kurorten Bad Köstriz. I denna kurort skapades ölet 1505 och här ansåg man att detta svarta öl hade en helande effekt och det dröjde faktiskt ändå fram till efter Berlinmurens fall 1989 innan schwarzbier spred sig vidare till andra orter. Världens i dag kanske mest kända schwarzbier Köstritzer är självklart döpt efter orten.

Det finns förvånansvärt få schwarzbier på den svenska marknaden, både från Tyskland och svenska mikrobryggerier. En av dem är Black October fån Sigtuna Brygghus som är fantastik kaffe- och chokladbetonad schwarzbier som jag verkligen önskade bryggdes året om. Tyvärr är nog detta den enda schwarzbier från svenska bryggerier. Varför kan man undra då det bryggs porter och stout för fulla muggar. Men visst, det kan bero på att det krävs lite mer av bryggeriet för att brygga lageröl, till exempel ett kylrum och det är en kostnad som många småbryggerier inte kan kosta på sig. Volymen blir ju rätt begränsad då de bara kan brygga till krogar och restauranger efter Systembolaget bestämmer vad bryggerierna ska brygga i sina lanseringsplaner. Vill man däremot smaka på äkta tysk schwarzbier från just Tyskland bör man bege sig till Akkurat där det relativt ofta finns en schwarzbier (och flera andra tyska ölstilar) på fat, särskilt på torsdagar. Om man har tur kan det självklart finns några schwarzbiersorter på flaska på välsorterade krogar. Skulle bli väldigt förvånad om det inte finns någon på Haket Pub i Göteborg eller på någon av Monkskrogarna i Stockholm. Håll utkik efter Schwarzbier!

Ännu en tysk öltyp som jag är väldigt förvånad över att det inte finns mer av eller pratas mer om är rauchbier (rököl). Detta lageröl både luktar och smakar som rökta charkuterier och har ofta en trevlig sötaktig eftersmak. Aecht Schlekerla Rauchbier finns visserligen på bolaget och där har det även dykt upp lite blandade rököl som tillfälliga nyheter de två senaste åren. Inte mycket men ändå. Däremot förvånas jag av att det inte har bryggts någon klassisk rököl (i lagerstil) på de svenska småbryggerierna. Den enda jag kommer på är Göran Anderssons Bästa Rököl från Närke Kulturbryggeri som förövrigt var en rejäl höjdare. Så varför inte fler? Kanske är det en för smal öltyp men jag tycker absolut att den förtjänar mer utrymme. Nils Oscar har en modifierad rököl i deras Rökporter som är av yppersta världsklass. Kanske kommer det en rököl från Sigtuna inom en snar famtid? De brygger ju en del tyska öltyper. Nu när jag tänker efter så bryggde ju även Strömsholms Brygghus en veterököl (öltypen kallas grätzer) tillsammans med Monks Brewery.

Överlag så tycker jag att det är märkligt hur lite uppmärksamhet europeiska öltyper får i Sverige. Sorter som härligt snustorr pils, krämigt söt tjeckisk pilsner (som ni avnjuter bäst på Soldaten Svejk i Stockholm), knäckig altbier, humlefrisk kölsch, kakmaltig märzen och wiener eller zwickel, landbier och kellerbier är fruktansvärt smaskigt när de är nybryggda och färska. Det finns en fantastiskt ren karaktär i dessa sorter och ofta så spretar inte smakerna åt flera olika håll. De kanske inte är lika komplexa som en ipa, en barley wine eller en imperial stout men det inte alltid som man vill ha en komplex öl. Ibland är man sugen på rena smakrika öl utan några större krusiduller och ibland på komplexa smakbomber. Dessa öltyper visar även vilken ortrolig smakbredd och variationsrikedom det finns på öl. Det kan vara både extremt och lågmält. Öl passar vid alla humör, det är bara att välja rätt öltyp för stunden.

Av de ovannämnda sorterna så är de helt klart ovanligaste typerna altbier och kölsch. Båda dessa sorter har en starkt lokal förankring i hemlandet Tyskland. Altbier kommer från staden Düsseldorf medan Kölsch har sina rötter i staden Köln. Båda är överjästa (alltså ale) och är också de enda överjästa öltyperna från Tyskland men tack vare att de jäser vid en relativt låg temperatur (under 15 grader) och därefter kallagras vid 0 grader får de en mer lagerlik karaktär. Man brukar ofta tala om att altbier och kölsch är hybrider, en blandning av ale och lager. Lite grann som den västamerikanska öltypen steam beer (ångöl). I denna använder man dock en lagerjäst och jäser brygden varmt (16–18 grader) medan altbier och kölsch jäser med en alejäst. Steam beer är förövrigt också en mycket underskattad öltyp. Frisk och ofta lite syrlig. Bra val om man är sugen på en humletrevlig ale i lagerstil. Ja, det kan bli lite förvirrande ibland…

Bland svenska bryggerier görs det mycket lite altbier och de enda jag kommer på är Humle Hildas Altbier samt Verstehe Nicht Alt från Sigtuna Brygghus. Vet dock inte om Humle Hilda tillverkas längre. Båda är hursomhelst riktigt trevliga tolkningar med en välbalanserade knäckig maltighet som även för tankarna till kolasnören. För några år sedan (eller var det påsken 2009?) gjorde Sigtuna även en altbier på steroider – Påsk Alt. Här var det mycket humle, kaffe och knäck. Riktigt gott och kanske så en altbier skulle smaka om man skippade lagringen. Uerige är annars en tysk altbier som emellanåt syns på svenska krogar, bland annat på Haket Pub i Göteborg. På bolaget finns det en sort, Shclösser Alt som är helt klart godkänd men det finns bättre.

Kölsch lyser dock med sin frånvaro både på bolaget och på svenska krogar. Har ofta en fin men balanserad humlebeska och påminner om en steam beer fast mer humlearomatisk. Mora Bryggeri gör dock en öl kallad Kölner Bier som jag tror är en tolkning av en kölsch. Åtminstone smakar det som en kölsch.

Maltiga och därmed fylliga lageröl är inte jättevanliga i Sverige och då pratar jag om riktigt maltiga lageröl. Där man känner den mustiga knäcken och kakiga malten. Som att dricka bakelser! Äkta märzen- och wieneröl har även dem oförtjänt lite uppmärksamhet även om det finns några märken från tyska bryggerier på svenska ölkrogar. Visst finns det en del märken även från svenska bryggerier men tyvärr är många av dem allt för simpla kopior av originalen trots att det börjar blir bättre. Falcon Höstlager som kom för inte så länge sedan var en mycket trevlig wiener. Annars gjorde Sigtuna en superb märzen förra oktoberfestsläppet och faktum är att det har kommit en del märzenöl från olika svenska småbryggerier men tyvärr har de passerat förbi mitt i ipavågen och därmed fallit i glömska. Wieneröl hör inte till de vanligaste öltyperna bland svenska småbryggerier men Oceanbryggeriet gör en rent av fantastisk wieneröl vid namn Ocean Vienna. Fyllig, full av knäck, kola och kaffe. Mycket malt, mycket gott.

Så jag vill verkligen slå ett slag för fylliga lageröl i alla olika stilar med väl balanserade humlekaraktär. Och det finns verkligen ett gäng av dessa från svenska småbryggerier så som Pickla Pils och Landsort Lager från Nynäshamn, East River Lager från Sigtuna, God Lager, Pils och Kalasöl (även den en fantastisk märzen) från Nils Oscar, No 1 Lager och Old Beefeater Inn House Lager från Dugges, Bergmansöl och Slåtteröl från Oppigårds, Alla tiders Ängöl Prima Lager och Oktoberfestlig från Ängö Kvartersbryggeri, Plato 12 Lager och Black från Oceanbryggeriet för att bara nämna några.

Lageröl smakar alltid bäst när den är som färskast och många platser i Sverige har just ett sådant mineralfattigt vatten som lämpar sig ypperligt för just lageröl. Så nu när vi har så många svenska småbryggerier som kan brygga opastöriserad och ofiltrerad lager kan vi bara skatta oss lyckliga.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade sett ut om bolaget inte fanns eller om gårdsförsäljning var tillåtet och bryggerierna kunde brygga vad de själva ville. Hade vi då sett fler lageröl i olika stilar?

FORTSÄTTNING FÖLJER…

15 kommentarer:

  1. Ängö tror jag är ett bryggeri att räkna med, Alla tiders Ängöl är kanon och likaså ESBn.

    SvaraRadera
  2. Formidabelt formulerat! Väntar förväntansfullt på del II

    SvaraRadera
  3. En rättelse: det finns fler överjästa öl från Tyskland än Kölsch & Altbier. Nämligen olika typer av veteöl (hefe/kristall/dunkelweizen, weizenbock, Berliner weisse, gose). Även Roggenbier är överjäst för det mesta tror jag.

    SvaraRadera
  4. Fredrik: Mycket riktigt om weissbier. Det var jag som inte tänkte på dem när jag bara hade underskattade öltyper i huvudet :) Tack för rättelsen.

    Precis, Roggenbier kan också vara överjäst men vad jag har hört så är den oftast underjäst. Men det är bara vad jag hört så det kan mycket väl vara fel.

    SvaraRadera
  5. Jag kan nog tycka att vanlig hederlig hefeweizen är rätt underskattad också, exempelvis på RateBeer.

    Angående Roggenbier så har jag ingen mer info än att BeerAdvocate kategoriserar denna ölstil som "German ale".

    SvaraRadera
  6. Fredrik: På Ratebeer är väl tyvärr all öl förutom extremölen underskattade. Däremot så är det ju inte svårt att hitta hefeweizen på bolaget eller på svenska ölkrogar. Det är värre med altbier och kölsch för att inte tala om roggenbier. Kan nog inte påminna mig att jag någonsin sett den öltypen i Sverige.

    Det enda jag hittar om Roggenbier är här:

    http://www.germanbeerinstitute.com/Roggenbier.html

    Men jag vet att jag läst om det i någon bok en gång i tiden. Men det verkar ju hursomhelst som att det är en hybrid.

    SvaraRadera
  7. Riktigt bra skrivet Peter och mycket intressant att läsa. Jag ser frame mot del 2 nu :)

    SvaraRadera
  8. Jag visste det, Peter! Att detta skulle passa dig som handen i handsken;-)
    Kul att få läsa om lite annat än amerikanske välhumlade bomber…och jag håller med dig i mycket. En av mina absoluta favoriter bland öltyper förr, var Kölsch. På tiden då det begav sig så fanns det ett tag 3 olika på Systembolaget (om jag inte minns fel) - Küppers Kölsch, Gaffel Kölsch och ytterligare en. Nu ska jag raskt slänga mig över del 2!

    SvaraRadera
  9. På RateBeer så kan man ju åtminstone se hur bra en öl står sig i sin egen stil, det är ju alltid något. Läser man på forumen där så känns det också som att pils och andra typer av lager faktiskt är rätt uppskattade, på ett helt annat sätt än här i Sverige. Lager ligger kanske lite för nära stor stark i folks sinnen fortfarande?

    SvaraRadera
  10. Pelle: För bara något år sedan eller två fanns ju Dom Kölsch men än denna försvann tyvärr. Kan tycka att det är märkligt att det inte ens finns någon i beställningssortimentet. Kom du ihåg hur dom kölschen var (Küppers och Gaffel) eller har du smakat dem på nytt nyligen?

    Johan: Du har alldeles rätt om RateBeer. Jag tänkte mest på den listan när man kategoriserar alla öl. Alltså topp 50 eller 100. Då är det mest belgiskt och imperialöl.

    Jo jag tror definitivt att det ligger något i att man i Sverige förknippar lager med stor stark vilket är extremt synd och det måste det bli ändring på!

    SvaraRadera
  11. Det finns förvisso en hel del personer på RB som har en stor bredd i sitt ölkunnande. Men så finns det en stor majoritet som verkar väldigt insnöade på Amerikansk Mikroöl; IPA, DIPA, Amerikansk Barley Wine, Amerikansk Imperial Stout osv. Mer återhållsamma öl göre sig icke besvär. Detta avspeglar sig tydligt på topp 50-listan.

    Topplistorna per kategori är jag också lite tveksam till. De känns lite snedvridna med en oproportionerligt stor andel amerikanska tolkningar.

    SvaraRadera
  12. @Peter: Küppers Kölsch var inte bara min favorit-Kölsch utan min favorit alla kategorier i flera år. Så bra var den!! Visst ja, Dom Kölsch var den tredje jag for efter….

    SvaraRadera
  13. Jag är lite förvånade över att ingen nämnt den utmärkta Helsinge Rököl. Å andra sidan beror väl det mycket på bryggeriets konsekvekta tro på närhet - ölen finns bara i Hälsingland och på ett par Stockholmskrogar. Annars håller jag med, det är märkligt få rököl här.

    Annars är vi i samma demonstrationståg: Jag försöker verkligen göra det lilla jag kan för att bredda folks syn på öl.

    Erfarenheten säger dock (och jag har förstått att Systembolaget håller med mig): Tysk öl annat än budgetlager säljer inte.

    SvaraRadera
  14. Bark: Är faktiskt själv förvånad att jag glömde denna riktigt fina rököl, även om jag tycker att den för några år sedan hade rätt varierad kvalité. Det senaste året har den dock varit riktigt bra varje gång. Finns ofta på Bishops på Folkungargatan i Stockholm.

    Helsinge Rököl är trots allt den enda svenska rököl i lagerstil som bryggs hyfsat kontinuerligt. Som du säger kan dess anonymitet bero på den bara finns i bryggeriets närhet men jag har sett att den nu går att beställa på bolaget. Så nu kanske fler kan upptäcka den. Den kostar 26,30 kronor styck och måste beställa i kolli på 12 stycken.

    SvaraRadera