Örebro Öl & Whiskyfestival 2017 – Premiär för Mild Bastard

Undertecknad var rejält nöjd med Mild Bastrad.

Nu i helgen firade Örebro Öl & Whiskyfestival 10 år och då var jag på plats, men inte som besökare utan som utställare i Strömsholms Brygghus monter. Anledningen till att jag var just där berodde på att jag och Jonas ”Herman Hedning” Darnell sålde vår bok ”Beer, Brewing & Bastards” och dessutom var det premiär för vår nya dark mild, Mild Bastard, som vi bryggde på Strömsholms Brygghus i oktober. Eftersom ölet hamnade på den måttliga alkoholhalten 2,8 volymprocent så var vår tanke att vi skulle sälja den i montern i en presentförpackning ihop med det nya Herman Hedning ölglas som vi hade tagit fram. Men på grund av svensk alkohollagstiftning så fick vi inte det eftersom mässlokalen serverade alkohol i en restaurang. Hade ölet varit max 2,25 volymprocent så hade det varit okej, men 2,8 Volymprocent är tydligen alldeles för starkt… Ja, vad säger man? Ska man skratta eller gråta? Vi hade dessutom blivit lovade att ölet skulle serveras i restaurangen men det hände aldrig.

Nåväl. God som tusan var den i alla fall, Mild Bastard. Det var många som reagerade på att den var så fyllig trots den låga alkoholhalten. Hemligheten ligger i stora mängder karamellmalt och hög mäskningstemperatur så att en stor restsötma finns kvar. Det betyder inte att ölet blir sött utan snarare fylligt. För det var den verkligen. Fyllig, knäckig och svagt rostad. Precis så jag vill ha min mild. Nu är förhoppningen att den ska hitta ut till så många matbutiker som möjligt och även folkölsbutikerna runt om i landet.

Vad fanns det då mer för roligt på festivalen? Snett emot vår monter fanns till min stora glädje Nynäshamns Ångbryggeri och det är väl inte direkt någon hemlighet att det är mitt favoritbryggeri. De hade bland annat med sig ofiltrerad Pickla Pils och som vanligt var den galet god. Men det som förvånade mig var att den serverades på keg (vanligt fat, inte självrunnet) men då berättade Marcus och Amanda från Nynäs att de skulle göra ett test med att lägga Pickla på keg så att fler krogar kunde ta in den. Så med andra ord kommer vi få se fler krogar med ofiltrerad Pickla Pils på kran. Jag klagar inte. De hade även årets bästa julöl på fat – Mysingen Midvinterbrygd. Den är lika god varje år. Så grymt bra balans med kryddorna.

Nynäshamns Ångbryggeri hade även en hel del flaskor med sig.
Bland annat lagrad Bötet Barley Wine.

Oppigårds Bryggeri var där och drog i sedvanlig ordning mycket folk. De hade även premiär för sin nya lager Grimm Lager som är tänkt att vara en lager som ska tilltala den breda massan. Den är bryggd i deras nya anläggning på bryggeriet. Riktigt bra var den också. Ren och råvarupräglad med ordentlig tyska karaktär med balanserad beska. Kommer med all säkerhet tilltala många.'

Uppsala Brygghus fanns också där och dem hade jag egentligen bara hört talas om innan men aldrig druckit. Det blir lätt så när man bor i Göteborg att det bara dricks öl från Göteborgsbryggerier eftersom det är det som finns på krogen. Ingen fel i att dricka lokal öl men det blir lätt att man missar andra bryggerier i landet. Så nu när jag hade chansen skulle deras testas. Uppsala Brygghus är alltså gamla Gamla Slottkällans Bryggeri. När Gamla Slottskällans blev uppköpt av Coppersmith’s, och flyttad till Västerås, tog några av bryggarna över lokalen och startade det nya varumärket och bryggeriet Uppsala Brygghus. I Örebro provade jag fyra sorter. Fyrisch, en kölsch med stilrena drag och en lät honungslen sötma. Berry Berry, en suris med blåbär och hallon som var mer bärig och fruktig än sur. Hopsession APA, som påminde om en lättdrucken NEIPA. Snakehead IPA var min favorit då det var en klassisk IPA med bra humlebett med en kompletterande maltbas. Bra grejer överlag och det är inte omöjligt att man kommer hitta dem på Bishops runt om i landet inom en snar framtid.

Bland Göteborgsbryggerier så fanns endast tre representerade och det var West Coast Beersmiths, Oceanbryggeriet och Poppels. Jag hann bara smaka en öl från West Coast men det var å andra sidan en riktig höjdare. Deras Old School DIPA var i brittiska skolan och smakade galet mycket apelsinmarmelad, den bittra varianten. Precis så som en brittisk IPA ska smaka.

I övrigt var det mest lokala bryggerier såklart och ett av dem var Örebro Brygghus. De hade med sig lite alla möjliga sorter och såklart en del berliner weisse som de blivit tämligen kända för. Deras ljusa kaffeberliner var riktigt intressant och det är häftigt hur bra kaffe och syrlighet mjölksyrebakterier passar ihop. Fors bryggeri var ett helt nystartat bryggeri som bland annat hade en del riktigt trevliga sorter, bland annat en irländsk red ale med fin knäckighet.

Mässans stora profiler var tveklöst Örebrobaserade Närke Kulturbryggeri som för drygt 10 år sedan var ett av Sveriges mest hajpade bryggerier, bland annat för deras Stormaktsporter. De hade fruktansvärt många sorter med sig, tror nästan det var 30 stycken, bland annat deras bitter smaksatt med bävergällextrakt(!). Smakade typ som en rököl. Sedan hade de en finfin barleywine lagrad på rökigt whiskyfat från Mackmyra. De hade även en torr irländsk stout som var riktigt bra.

Allt som allt en mycket trevlig mässa som jag gärna besöker igen. För egen del gick det kanon. Det såldes bra med ölböcker, ölglas och milden uppskattades av många. Nästa gång jag står i Strömsholms monter blir på Uppsala Öl & Whiskyfestival den 23-24 februari. Hoppas vi ses där!