All in Beer Fest - Surt, beskt och fatlagrat

I fredags och lördags gick All in Beer Fest av stapeln för tredje året i rad. Det var första gången för mig. Ölfestivalen ägde rum i anrika Eriksbergshallen som under varvstiden i Göteborg var en mekanisk verkstad. I lokalen finns fortfarande en kran bevarad samt flera stålbalkar som sträcker sig upp till taket. Det ihop med en underbart gemytlig festival skapade en härlig atmosfär. Aldrig särskilt trångt och knappt någon kö för att köpa öl. Ett smakprov (10 cl) kostade en polett (20 kr).

All in Beer fest skiljer sig stort från andra ölfestivaler i landet då det är hit alla hypade bryggerier kommer från bland annat Sverige, Danmark, Storbritannien, USA, Italien, Spanien och till och med Ukraina. Ett mecka för ölnördar och ölentusiaster. Mässan är uppdelad i tre pass – fredag (17.30-22.30) och lördag (11.00-15.30 och 17.00-22.30). Jag var där samtliga passen, men man kan också välja att bara gå på ett pass, eller två.

Jag besökte festivalen med min gode vän och ölfotografen
Robert Helberg, från Helbergs Humle.

Festivalen kan även ge en glimt av vad som kommer bli populärt framöver hos gemeneman. Är till exempel det syrliga och lågalkoholhaltiga (3-4 %) veteölet berliner weisse här för att stanna och hitta sin väg till medelsvenssons ölkyl?

Berliner weisse är en mycket gammal tysk ölstil som har sina anor i staden Berlin. Det föll i glömska efter andra världskriget men har nu fått en renässans. För några år sedan var det ingen som visste vad det var för något. På All in Beer fanns det gått om dem. Nästan varenda en av 30 utställarna hade någon variant av det syrliga veteölet under något av de tre passen. Det populära bland bryggarna i dag är att blanda i olika slags frukter i berliner weisse och på festivalen kunde man hitta smaker som kaffe, jordgubbe och lime, äpple och kanel, kiwi, rödbeta, blåbär och annat smått och gott. Jag hittade en enda berliner weisse utan smak och den fanns hos Dugges, Bow Tie Daddy. Från början dracks berliner weisse utan frukt i men som komplement kunde man tillsätta safter så som hallon eller myskmadra för att dämpa den aggressiva syran. Saften fanns att tillgå på utskänkningsställen i Berlin. Detta sätt finns fortfarande kvar i staden. Men ölstilar utvecklas alltid och nu är det berliner weisses tur.

Zurt var det här!

Givetvis fanns det även gott om IPA och dubbelipa på festivalen och jag måste säga att även om jag inte är ett jättestort fan av dessa båda stilar (mycket på grund av att jag druckit många dåliga och obalanserade) så har jag aldrig druckit så goda, välbryggda och färska som under denna helg. Big Blind DIPA från All in Brewing, La Gonda från Marble Brewery, IPA från West Coast samt en mycket välsmakande och färsk session IPA på burk från Cycle Brewing. Det fanns många fler.

Andra suröl och syrliga öl förutom berliner weisse fanns också. Brekeriet var där (som enbart gör suröl) och de hade med sig en rökig sådan, Tourbé, som var torrmaltad med rökmalt. Rökigt var ordet! Smarrigt! Favoriten hittade jag dock hos danska Dry & Bitter som hade en körsbärssuröl lagrad på fat (ek?). Oj, oj, oj! Påminde om Rodenbach fast som kompletterades med den mjuka karaktären från fatet. Kan vara ett av de godaste ölen jag druckit på flera år. Under fredagen var det också ett unikt släpp av en gueuze framtagen av Mikkeller och och belgiska lambiktillverkaren Boon. God öl men smakade som vilken gueuze som helst.

Guezen från Boon och Mikkeller hälls upp.

Fatlagrade öl fanns det gott om, särskilt imperial stout men då jag heller dricker neutrala imperial stout försökte jag leta upp en sådan, vilket inte var lätt. Men skam den som ger sig. What a girl wants från Beerbliotek var en imperial stout på 11 % bryggd med bryggarkollektivet Female. Välbryggd och kan nog bli helt fantastisk om något halvår. Har nog dock aldrig smakat en så välbalanserad imperial porter som Acoustic Porter från Malmö Brygghus. 14,2 % och smakade som 8-9 %. Galet bra!

Jag har en stor svaghet för kraftigt maltiga öl, och särskilt barley wine, men tyvärr fanns det inte många av denna ölstil. Jag tror jag hittade 3(!) stycken under alla tre dagar. Bäst var Odravein, 12 %, från estniska Pöhjala. Fyllig, maltig och sötaktigt knäckig.

Mässans stora överraskningar var utan tvekan mjöden från amerikanska B. Nektar och svenska Sahtipaja. B. nektar hade en med mango och svartpeppar som var helt gudomlig och Sahtipajas violmjöd hade jag kunnat dricka flera krus av. Mer mjöd åt folket! En annan trevlig överraskning var en quadrubel från Pang Pang Brewery smaksatt med blåbär – John John El Cabron Quadrupel. Tydlig karaktär av blåbär men som inte tar överhand. 

Mässans bästa bryggeri då? Ja, enligt mig var det utan tvekan Marble Brewery från engelska Manchester. Bland alla dessa extrema öl finns det inget som är så befriande som att dricka välbryggda och vanliga sessions (öl som man gärna tar en pint av med andra ord.). Det unika med bryggeriet är att det bara använder nya zeeländsk humle. De hade även en ingefäraöl med sig. Världsklass! Deras öl går att beställa i systembolagets beställningssortiment. Gör det!

Avslutningsvis vill jag tacka alla på All in Beer med personal samt alla fantastiska volontärer som gjort denna festival möjliga. Gött jobbat!

#Allinbeer #Eriksbergshallen #berlinerweisse #IPA #fatlagrat  #suröl