Blindprovning av svensk makrolager

Blindprovning borde alla göra. Delvis är det roligt och utmanande och dessutom så lär man sig så mycket om att leta smaker och dofter i ölet. I helgen hade jag besök av en god vän från Stockholm och då föreslog jag att vi skulle utföra ett test av 4  makrolager (även kallad industrilager) från bolagets sortiment.

Lotten föll på:

• Arboga Originalet, 5,6 %, Three Towns Ind Brewers (Art. nr 1280)
• Mariestads Export, 5,3 %, Spendrups Bryggeri (Art. nr 1203)
• Norrlands Guld, 5,3 %, Spendrups Bryggeri (Art. nr 1412)
• Kung, 5,2 %, Åbro Bryggeri (Art. nr 1412)

Enligt Systembolaget klassas de två första som dortmunder och helles medan de andra två faller under kategorin internationell stil.

Blindprovningen gick till så att jag under varje burk satte varsin lapp med siffrorna 1-4. Sedan gjorde jag samma med glasen. Därefter gick jag ut till ett annat rum och hällde upp bruk nr 1 i glas nr 1 osv. Sedan bytte vi plats och min vän fick blanda glasen hur han vill och sedan ställa dem där jag nu satt i vilken ordning som helst. På så vis hade ingen av oss en aning om vilket öl som var vilket.

Det första jag noterade var färgen. Öl nr 2 var betydligt ljusare än de övriga och öl nr 4 var mörkare, eller ja tydligt bärnsten.

Dofterna skiljde sig också markant. Det mörkare (nr 4)  hade en tydligt brödig maltighet med toner av knäck. Det ljusa (nr 2) hade väldigt ren doft av säd och halm.

De två andra var visserligen i princip identiska i färgen med medan nr 1 hade en fin brödig doft hade nr 3 en tydlig och otrevlig doft av kokta grönsaker.

När det gäller smaken så var nr 4 överlägset godast. Den var fyllig, brödig och lite knäckig. en fin mjuk munkänsla hade den också. Öl nummer 2 (den ljusa) var också rätt trevligt då en hade noll felsmaker. Visst den smakade inte så mycket men den smakade inte heller dåligtpå något vis. Öl nr 1 hade också en fin brödig maltighet men även en liten obalans då den efter några munnar upplevdes lite söt. Slutligen var det öl nummer 3 som faktiskt smakade värre än den doftade. Det var inte gott på något vis. Smaken av majs och kokta grönsaker var ännu mer påtaglig nu och det var ingen höjdare.

Efter att ha doftat och smakar några minuter var det dags att bestämma sig. Då jag har druckit både Arboga 7,7 och Arboga 10,2 och kunnat konstatera (i blindtester) att det är väldigt välbrygda öl så föll valet av det bästa ölet (nr 4) på Arboga.

Sedan var jag tämligen säker att jag kände igen nr 1 som Mariestads. Jag brukar ofta känna igen den på grund av den lilla sötman. Sedan var frågan vilken som var den äckliga och vilken som var ljus. Jag var väldigt säker på att Norrlands Guld inte är så ljus så därför var valet givet.

Jag och min vän kollade sedan igenom svaren och det visade sig att vi hade svarat exakt likadant och att vi hade helt rätt.

 nr 1 - Mariestads
nr 2 - Kung
nr 3 - Norrlands Guld
nr 4 - Arboga

En anledning till testet var också att se om Norrlands och Mariestads upplevdes vara samma öl fast olika etiketter. En teori som en del personer fört på bloggar och forum. I detta test kan jag med säkert säga att det absolut inte är samma öl. De var som natt och dag.

Jag skulle även vilja påpeka att jag haft Norrlands Guld i blindtest tidigare och då upplevde jag inte den så här dålig.