I stouten tillsatte jag, som ni ser, honung under bryggningen men under lagringen (sekundärjäsning) fick den också sällskap av espresso samt ekfatsspån. Detta visade sig vara ett mycket lyckat drag. Stouten fick en härlig syrlighet (både från kaffet och spånen) och blev både rundare och fylligare i smaken än tidigare likande stoutvarianter jag bryggt. Tror även att jästen European Ale bidrag en hel del till slutresultatet. Men jag rekommenderar absolut alla att använda ekspån i sina bryggder. Om man önskar ett sådant smakbidrag det vill säga.
8 gram ekspån och 1 dl espresso användes till 9 liter stout.
I veteölen var tanken att jag skulle tillsätta björnbär under sekundärjäsningen och låta de ligga där i 2 veckor. Men det blev inte 2 utan 4 veckor. Smaken blev på så vis extremt syrlig från bären och färgen blev härligt lilarosa. Veteölssmaken försvann markant och ersattes istället av den syrlighet man kan finna i lambik och gueze. Nu ligger ölet på fat och passar utmärkt som ett uppfriskande vår- eller sommaröl.
Till 9 liter veteöl tillsattes 1,2 kg björnbär (från svärmor och svärfars trädgård).
Skål för hembryggning!
Nästan så att jag tycker att det var synd på alla björnbär (som är så jävla gott i sig självt men lite för ovanligt i Skåne), men kanske bara nästan... om man får chansen att prova liknande någon gång.
SvaraRadera