onsdag 8 juni 2016

Vinnare i Amylases Sommarölsträff!


Nu i lördags, den 4 juni för att vara exakt, var det återigen dags för Amylases årliga hembryggarträff under sommaren. Det hålls även en under vintern. För mig och Simon var det första gången vi ställde upp som bryggare och det kunde ha startat sämre. Vi kammade nämligen hem vinsten med vår SSPMEXJA436 IPA, en välhumlade IPA smaksatt med färskriven ingefära och passionsfrukter. Den tydliga karaktären av ingefära gick verkligen hem hos besökarna. Ett stort tack till alla er som röstade! Receptet hittar ni längst ner i inlägget. Vill ni ha tips på olika sätt att tillsätta humle på i bryggningen så hittar ni det i min och Simons hembryggarbok som kom i våras – Kreativ Ölbryggning: tekniker, recept och galna idéer. Finns att inhandla hos bland annat Eronsons Böcker. Men givetvis också i bryggeributiker, internetbokhandeln eller vanlig fysisk bokhandel. I boken finns även råd om hur man smaksätter med andra saker än humle, så som ingefära eller passionsfrukt.



Andra platsen gick (kanske något oväntat med tanke på värmen) till en härligt rostad schwarzbier brygd av Annika Kristoffersson och Sofi Andreasson. Tredje platsen gick även den till en lager, men en ljus och humlad sådan. Brygd av Christer Blom. Schwarzbieren var helt klart en av mina favoriter. Stort grattis till er!

Det var som sagt en oerhört varm dag och det blev minst sagt svettigt inne i lokalen. Jag överdriver inte om jag säger att det var över 30 grader inne och för att förstärka ytterligare stod vi på den sida där solen låg på. Men som alltid så vande man sig och det blev en oerhört rolig eftermiddag.

Det fanns mycket gott att dricka.
Foto: Från Amylases hemsida.

Ölen tycker jag höll mycket hög klass och det var också en oerhörd variation på stilar – saison, modern lager, schwarzbier, kellerbier, gurkgose (också en favorit), engelsk IPA, ESB, dubbel-IPA, fruktad IPA, suröl, pseudolambik, witbier. Det mest förvånande var ändå att det inte fanns en enda berliner weisse.

Tack också till Amylase Amatörbryggarförening för en väl genförd träff. Vi syns igen i december!


SSPMEXJA436 IPA

Som ni ser så valde vi att använda oss av en experimenthumle från Sydafrika kallad XJA436 som ska ge smak av ingefära. Med all sannolikhet gjorde den det då många sade att ölet smakade mycket ingefära och när vi använt denna mängd ingefära i andra öl (ca 4 g/l) har vi inte fått mycket ingefärasmak. Humlemängden är 38 g/l men ölet är inte särskilt beskt utan snarare humlekryddig och spicy.

Volym: 18 liter
OG: 1070
FG: 1014
Volymprocent: 7,5 %
Koktid: 90 min

Malt
Pilsnermalt     90 %
Carapils         5 %
Kornflingor   3 %
Vetepuffar     2 %

Mäskning
66 grader (60 min)

Humle
Citra (14,6 %)                     10 gram (60 min)
Citra              90 gram (7 min)
XJA436         200 gram (-1 min, tillsatt vid 90 grader. Flameout: Låg i 20 min innan kylning började.)
Nelson Sauvin                     100 gram (-1 min, tillsatt vid 90 grader. Flameout: Låg i 20 min innan kylning började.)
Amarillo        100 gram (-1 min, tillsatt vid 90 grader. Flameout: Låg i 20 min innan kylning började.)

Kryddor
70 gram finhachad färsk ingefära (vid flameout)
12 st passionsfrukter (vid flameout)

Torrhumling
100 gram XJA436  (5 dagar, efter avslutad jäsning)
100 gram Nelson Sauvin (5 dagar, efter avslutad jäsning)

Jäst
Fermentis Safale US-05


söndag 5 juni 2016

Tuatara Aotearoa Pale Ale


 

Jag minns inte på rak arm när den nya zeeländsk gjorde sitt intåg på den svenska hembryggarmarknaden men det kan ha varit runt 2011-2012. Vad jag däremot minns mycket väl var när jag öppnade första påsen och en stor och söt doft av bär och tropisk frukt knockade doftsinnet. Innan hade jag mest använt den blommiga engelska humlen och den citrusdoftande amerikanska. Det var något nytt. Även Svenska småbryggerier började upptäcka dem. Men så gick det några år och sedan försvann de. USA började producera mer potenta humelsorter med tropisk karaktär som till exempel Mosaic (som i princip finns i var och varannan IPA numera).

Men nu börjar det hända saker igen. Bland annat börjar nya zeeländska sorten Nelson Sauvin bli populär igen och det börjar dessutom dyka upp öl från Nya Zeeland på svenska krogar och Systembolaget.

Ett av de senaste är bryggeriet Tuatara Brewery där jag har smakat deras Tuatara Aotearoa Pale ale. Den senare kom på bolaget den 1 juni.

Tuatara Aotearoa Pale ale, 5,8 %, Art nr. 1209

En APA (Amerikansk pale ale) som uppkom efter att bryggeriet fick slut på sin amerikanska humle och vände blickarna åt local humle istället. Här hittas sorterna Pacific Jade, Nelson Sauvin, Cascade och Mouteka. Jag förmodar att cascade-varianten är nya zeeländsk.

Doftar som när man öppnar en humlepåse. Mycket tropisk frukt. Bär. Passionsfrukt. Persika.

Smaken är snäll och kryddig. Även här hittar man en del torpiska frukter. Men också en hel del sommarbär. Mjuk och len munkänsla och låg kolsyrenivå.

En lättdrucken men väldigt smakrik APA som jag tror kommer bli en stor succé i sommar.


tisdag 22 mars 2016

Inför Växjö Ölfestival den 9 april 2016

Kök 11 i Växjö, där festivalen hålls. Foto: Robert Helberg.

Våren börjar närma sig allt mer i de södra delarna av landet. Detta innebär inte bara att knoppar börjar brista utan att Växjö Ölfestival går av stapeln för tredje året i rad. Festivalen är uppdelad i två pass, precis som förra året. Klockan 12-17 och 18-23. Jag är där hela dagen och kommer bära min sedvanliga svarta mumintröja.
Lördagen den 9 april är det dags och det börjar bli lite svårt att få tag i biljetter. Det finns fortfarande ett fåtal biljetter kvar att köpa via Tickster (http://goo.gl/DL6RzS) samt hos Kök 11, där festivalen (likt tidigare år) kommer att hållas. Men skynda dig innan de tar slut!

Jag och Robert från Växjö Ölfestivals första år. Foto: Helena Helberg.


Men till er som redan har biljett vill jag bara säga grattis. Utställarlistan är riktigt bra med stor variation av stilar. Eller vad sägs om:

  • Amager Brygghus (Bryggeri från Danmark)
  • Bearded Rabbit (Fantombryggare från Göteborg)
  • Beerbliotek (Bryggeri från Göteborg)
  • Boxbeers (Dansk ölbutik)
  • Brygghus 19 (Bryggeri från Karlshamn, Blekinge)
  • Brekeriet (Bryggeri från Landskrona, Skåne)
  • Brewski (Bryggeri från Helsingborg, Skåne)
  • Brill & Co (Importör från Stockholm)
  • Constant Companion (Importör från Malmö)
  • Dugges (Bryggeri från Landvetter, utanför Göteborg)
  • Hyllie Bryggeri (Bryggeri från Hyllie, utanför Malmö)
  • Klackabackens Bryggeri (Bryggeri från Kristianstad, Skåne)
  • Kvarnagårdens Bryggeri (Bryggeri från Braås utanför Växjö Småland)
  • Octabrew (Bryggeri från Fagersta, Västmanland)
  • Rocket Brewing (Bryggeri från Danmark)
  • Skägglösa Ångbryggeri (Bryggeri från Skäggalösa utanför Växjö i Småland)
  • STHLM Brewing (Bryggeri från Stockholm)
  • Tempel Brygghus (Bryggeri från Uppsala)
  • Trädskogens Bryggeri (Bryggeri från Åryd utanför Växjö i Småland)
  • Svenska Ölfrämjandet
Årets provningsglas. Foto: Robert Helberg.


En härlig mix från svenska och danska bryggerier samt importörer som plockar med sig suröl, humlad öl och mycket annat gött. Personligen så brukar jag tycka att suröl i alla dess former och stilar är ett utmärkt öl när våren anländer. Det är då jag har börjat tröttna på alla tunga brygder som konsumerats under vintermånaderna.
Festivalens grundare Robert Helberg är en av delägarna av Trädskogens Bryggeri och jag har passat på att ställa några frågor till honom rörande festivalen.

Foto: Robert Helberg.

Hej Robert…

Detta är tredje året för Växjö Ölfestival. Vad skiljer årets uppsättning från tidigare år?

Årets festival är ganska snarlik förra årets men några förändringar har vi gjort. Vi har släppt något fler biljetter (cirka 150 st) och dessutom har vi gjort V.I.P-passet mer exklusivt.
En stor förändring är att det ingår provsmakningskuponger i entrébiljetten vilket gör det möjligt för alla besökare att slippa stå i kö det första man gör. Man kan alltså direkt börja botanisera bland all fantastisk dryck så fort man kommit in. I år kommer vi inte heller att hålla några provningar eftersom vi upplever att det tar en del tid från besökare som vill gå på festivalen och träffa utställare.
Vad gäller medverkande utställare så har vi allt från lokala till nationella och tre stycken från Danmark. Årets startfält är otroligt starkt! 
Sedan har vi även valt ett annat glas i år (se bild) som vi är grymt nöjda med.

Vad är ditt tips till dem som besöker festivalen för första gången? Vad ska man börja? Det finns ju en del att välja på.

Vara väl förberedd! Fem timmar låter som en ganska lång tid men det går ganska fort ändå. Det man kan göra är att kolla på förhand vilka öl som kommer att finnas med (https://docs.google.com/spreadsheets/d/1ZNTsg2_VHdbHyPyebj-76HVvdbKm6boPhXEjjRCYlCg/pubhtml) och på så sätt sikta in sig på de som man känner mest för.
Dessutom är det rätt bra att börja med lågprocentig öl för att sedan fortsätta uppåt. Att både dricka och skölja med vatten mellan varven är också ett bra tips!
Till slut tycker jag inte man skall ha för bråttom utan att försöka njuta av festivalen och givetvis prova något god mat från Kök11’s fantastiska kök.

Både suröl och IPA har ju varit i ropet i några år nu men vilka ölstilar tror du kommer rå åt sig fanan under åren som kommer. Eller kommer suröl och IPA att bestå?

Rök-öl så klart! Skoja bara! IPA kommer nog alltid att bestå, det är min känsla iallafall. Suröl kommer fortsättningsvis vara populärt och blir mer vanligt hos Svensson.
Vad som jag tror kommer är välgjorda och smakrika lageröl, framför allt ljusa sådana.
I övrigt tror jag inga stilar kommer att ta över såväl IPA eller suröl men vi kommer att få se mycket frukt/bär i öl liksom en hel del fatlagringar.


onsdag 10 februari 2016

Ny hembryggarbok kommer i april



I oktober 2014 släpptes min bryggarbok Ölbryggarboken - Brygg ditt eget öl hemma. Den har blivit en stor succé och har fått många entusiaster runt om i landet att börja brygga. Boken riktar sig främst till nybörjare så nästa steg har såklart varit en bok för lite mer avancerad bryggning. För dem som har bryggt ett tag.

Min gode vän Simon Svensson, som driver Njutningsfrämjandet, och jag har därför skrivit just en sådan bok då vi ansett att efterfrågan har varit stor på marknaden.

Kreativ ölbryggning - tekniker, recept och galna idéer tar bland annat upp:

  • Smaksättning med frukter & bär
  • Historiska recept
  • Göra flera öl av en vört
  • Smaksättning med det som finns i barskåpet
  • Gamla tiders ölingredienser.
  • Olika typer av socker som förändrar ölets smakbild.
  • 50 recept med udda smaksättningar.
  • Tekniker för kreativ bryggning.
  • Tips från välkända hembryggare

Boken kommer ut i mitten av april och kommer finns i både bryggeributiker, på internetbokhandeln och i den vanliga bokhandeln.


onsdag 9 december 2015

8 pubar i Edinburgh



Redan när jag besökte Skottlands huvudstad Edinburgh för första gången i februari 2005 blev jag fullkomligt förälskad i staden. Både för dess historia, kulturella värde men givetvis också för det rika publivet. Sedan dess har jag varit där varje år och nu senaste var det för drygt tre veckor sedan.

Edinburgh är en världens pubtätaste städer och det charmiga är alla de unika pubarna där det har lagts ner otroligt mycket fokus på inredningen. Bland dessa finns bland annat Arthur Conan Doyle (författaren till den fiktiva detektiven Sherlock Holmes) där det känns som att kliva in i författares arbetsrum. Sedan har vi Jekyll & Hyde där inredningen skriker mystisk och galen vetenskapsman. Ingången till toaletterna är nästan det roligaste då de gömmer sig bakom en vägg med böcker. Men var är dörren?



Den största skillnaden mellan pubarna i Skottland, gentemot England, är att i Skottland får inte bryggerier äga pubar, till skillnad från i England där bland annat Fuller’s äger 5000 av landets pubar, Youngs äger också många. Resultatet blir att pubarna i Skottland känns mer unika. Visst finns det kedjor som äger krogar men då är det mest maten som är densamma.

Vad finns det då för öl? Precis som i Sverige och i stort sett resten av världen (undantaget kan vara Belgien) så är lageröl det mest dominerande bland pubarna. Dock finns en lag som säger att alla pubar måste ha minst en kran från ett mindre bryggeri (men ofta har de fler). Lagern hälls upp med så lite skum som möjligt och ytan ska ligga precis vid kanten, och ja, det bubblar rejält. Något som blivit väldigt populärt de senaste åren är att en del lager (ja även Guinness) är så kallad ”Ice Cold” vilket innebär att de serveras vid 1,2 grader celcius. Kanske gott under en varm sommardag men inget jag rekommenderar under höst- och vintermånaderna.

Kontrasten till lagerölen finner man bland alla cask som i stort sett finns på varje pub. Antalet varierar men det vanliga är att det finns fyra stycken. Cask innebär alltså att det är real ale och betyder att ölet i princip är fri från kolsyra även om det finns en liten mängd naturlig kolsyra i ölet. Men det upplevs ändå som helt utan. Istället för tryck så pumpar bartendern upp ölet från faten. Precis som lagern så är det också viktigt att hela glaset fylls. Det ska rinna över kanten.



Vilka pubar bör man då besöka när man är i Edinburgh? Ska jag vara ärlig så finns det hur många som helst och jag skulle lätt kunnat skriva en bok om dem. Men här är i alla fall några som jag i synnerhet tycker är värda ett besök. Jag har valt att dela upp dem efter vilken stadsdel de ligger i.  Edinburgh har en väldigt koncentrerad stadskärna så det är verkligen inte långt mellan pubarna.

Håll utkik framöver här på bloggen då jag framöver kommer lägga upp fler pubtips från Edinburgh.

Old Town

Old Town är Edinburghs äldsta stadsdel och det är bland annat här som slottet ligger, Holyrood (som är drottningens residens) och parlamentet. Men här ligger även några av stadens äldsta krogar och byggnader med anor ända tillbaka till 1500-talet.



·         The World’s End (4 High Street) - Denna anrika pub har fått sitt namn av att det under 1500-talet sträckte sig en mur runt en del av Edinburgh och denna pub låg precis innanför muren. För Edinburghborna så upphörde världen utan dessa murar. Puben är klassisk och gemytlig med 3-4 cask och 3-4 lageröl. Fokus ligger på öl från Belhaven. Här serveras också ölen från cask i sejdlar istället för de klassiska pintglasen. Maten är förövrigt riktigt bra med många klassiska skotska rätter som Cullen Skink, Haggis Neeps and Tatties och Balmoral Chicken (kyckling fylld med haggis).

·         The Mitre (131-133 High Street) – Pub från tidigt 1800-talet som hyser förmodligen en av de största speglar jag har sett. Här finns det gott om cask, som mest 10 stycken och det är sorter från både skotska och engelska småbryggerier. Även lager finns det gott om.



·         The White Hart Inn (34 Grassmarket) – Troligtvis Edinburghs äldsta pub (åtminstone påstår de det själva) med anor från början av 1500-talet. Mycket litet med rustik inredning med knarrande golvbrädor. Medan en del skulle kalla puben sunkig skulle andra säga charmig. Hit går man mer för historikens skull snarare än ölutbudet. Beläget på Grassmarket som mellan 1477 och 1911 användes som marknadsplats för hästar och boskap. I dag är platsen känd för sina 7-8 pubar på en sträcka av drygt 100 meter samt ett stort tillhåll för studenter.



·         The Halfway House (24 Fleshmarket Close) – Ligger i en trappa ner från Royal Mile (High Street). En av de minsta pubarna jag någonsin varit på. Man kanske kan få in max 20 personer men utbudet är verkligen gediget med 5 cask och några lageröl. Har fått utmärkelsen som Storbritanniens bästa pub flera gånger. Ett måste!

Rose Street och New Town

Rose Street är en 800 meter lång gata i centrala Edinburgh som är fullkomligt packad med pubar av olika slag. Jag har inte räknat men jag skulle tro att det är runt 20 stycken. Gatan ligger delvis i området New Town som är den lite ”finare” delen av staden, med mycket shopping. Men här finns också rejäla guldkorn om man är ute efter pubar.

·         Guilford Arms (1-5 West Register Street) – Belägen i hörnet av en stor och vacker byggnad precis innan Rose Street tar sin början. Inredning är fullkomligt magisk med vackra mönster i trä, både i taket och i baren. Här hittar du hela 8 cask från olika småbryggerier, främst från Skottland.

  The Abbotsford 

·      The Abbotsford (3/5 Rose Street) – En av mina absoluta favoriter i staden och det beror mycket på den säregna runda baren i mahogny som är belägen mitt i rummet omgiven av träbord, bänkar, stolar och en mysig brasa. Cask och lager finns det gått om, 5-6 av varje.


·         Dirty Dick’s Bar (159 Rose Street) – För den som gillar plottrig inredning så är denna pub rena paradiset. Väggarna är täckta av underlägg, tavlor och annat krimskrams och i taket hänger det golfklubbor, sejdlar och kannor. Trots att det är litet så är det packat med bord och stolar. 4 cask på fat från småbryggerier samt några lager. Men de är främst kända för sitt stora whiskyutbud. Puben ingick för i en kedja tillsammans med två andra pubar med lika smickrande namn – Clever Dicks och Bad Ass. Om jag inte har fel så har dessa två tyvärr slagit igen. Jag kan inte hitta dem längre i alla fall…




·         Kay’s Bar (39 Jamaica Street) – Kan nog tävla med The Halfway House som världens minsta pub. Puben är belägen i en byggnad som tidigare var en vinbutik och har bara varit en pub i 40 år (vilket är väldigt ungt för att vara en skotsk pub). Ligger mitt i ett bostadsområde och är man inte uppmärksam kan man lätt gå förbi den. 3-4 cask och någon lager finns att tillgå. Men det som framförallt lockar är den gemytliga och intima atmosfären inne i puben.



onsdag 11 november 2015

All in Beer Fest - Surt, beskt och fatlagrat



I fredags och lördags gick All in Beer Fest av stapeln för tredje året i rad. Det var första gången för mig. Ölfestivalen ägde rum i anrika Eriksbergshallen som under varvstiden i Göteborg var en mekanisk verkstad. I lokalen finns fortfarande en kran bevarad samt flera stålbalkar som sträcker sig upp till taket. Det ihop med en underbart gemytlig festival skapade en härlig atmosfär. Aldrig särskilt trångt och knappt någon kö för att köpa öl. Ett smakprov (10 cl) kostade en polett (20 kr).



All in Beer fest skiljer sig stort från andra ölfestivaler i landet då det är hit alla hypade bryggerier kommer från bland annat Sverige, Danmark, Storbritannien, USA, Italien, Spanien och till och med Ukraina. Ett mecka för ölnördar och ölentusiaster. Mässan är uppdelad i tre pass – fredag (17.30-22.30) och lördag (11.00-15.30 och 17.00-22.30). Jag var där samtliga passen, men man kan också välja att bara gå på ett pass, eller två.

Jag besökte festivalen med min gode vän och ölfotografen
Robert Helberg, från Helbergs Humle.

Festivalen kan även ge en glimt av vad som kommer bli populärt framöver hos gemeneman. Är till exempel det syrliga och lågalkoholhaltiga (3-4 %) veteölet berliner weisse här för att stanna och hitta sin väg till medelsvenssons ölkyl?

Berliner weisse är en mycket gammal tysk ölstil som har sina anor i staden Berlin. Det föll i glömska efter andra världskriget men har nu fått en renässans. För några år sedan var det ingen som visste vad det var för något. På All in Beer fanns det gått om dem. Nästan varenda en av 30 utställarna hade någon variant av det syrliga veteölet under något av de tre passen. Det populära bland bryggarna i dag är att blanda i olika slags frukter i berliner weisse och på festivalen kunde man hitta smaker som kaffe, jordgubbe och lime, äpple och kanel, kiwi, rödbeta, blåbär och annat smått och gott. Jag hittade en enda berliner weisse utan smak och den fanns hos Dugges, Bow Tie Daddy. Från början dracks berliner weisse utan frukt i men som komplement kunde man tillsätta safter så som hallon eller myskmadra för att dämpa den aggressiva syran. Saften fanns att tillgå på utskänkningsställen i Berlin. Detta sätt finns fortfarande kvar i staden. Men ölstilar utvecklas alltid och nu är det berliner weisses tur.



Zurt var det här!

Givetvis fanns det även gott om IPA och dubbelipa på festivalen och jag måste säga att även om jag inte är ett jättestort fan av dessa båda stilar (mycket på grund av att jag druckit många dåliga och obalanserade) så har jag aldrig druckit så goda, välbryggda och färska som under denna helg. Big Blind DIPA från All in Brewing, La Gonda från Marble Brewery, IPA från West Coast samt en mycket välsmakande och färsk session IPA på burk från Cycle Brewing. Det fanns många fler.

Andra suröl och syrliga öl förutom berliner weisse fanns också. Brekeriet var där (som enbart gör suröl) och de hade med sig en rökig sådan, Tourbé, som var torrmaltad med rökmalt. Rökigt var ordet! Smarrigt! Favoriten hittade jag dock hos danska Dry & Bitter som hade en körsbärssuröl lagrad på fat (ek?). Oj, oj, oj! Påminde om Rodenbach fast som kompletterades med den mjuka karaktären från fatet. Kan vara ett av de godaste ölen jag druckit på flera år. Under fredagen var det också ett unikt släpp av en gueuze framtagen av Mikkeller och och belgiska lambiktillverkaren Boon. God öl men smakade som vilken gueuze som helst.

Guezen från Boon och Mikkeller hälls upp.

Fatlagrade öl fanns det gott om, särskilt imperial stout men då jag heller dricker neutrala imperial stout försökte jag leta upp en sådan, vilket inte var lätt. Men skam den som ger sig. What a girl wants från Beerbliotek var en imperial stout på 11 % bryggd med bryggarkollektivet Female. Välbryggd och kan nog bli helt fantastisk om något halvår. Har nog dock aldrig smakat en så välbalanserad imperial porter som Acoustic Porter från Malmö Brygghus. 14,2 % och smakade som 8-9 %. Galet bra!

Jag har en stor svaghet för kraftigt maltiga öl, och särskilt barley wine, men tyvärr fanns det inte många av denna ölstil. Jag tror jag hittade 3(!) stycken under alla tre dagar. Bäst var Odravein, 12 %, från estniska Pöhjala. Fyllig, maltig och sötaktigt knäckig.

Mässans stora överraskningar var utan tvekan mjöden från amerikanska B. Nektar och svenska Sahtipaja. B. nektar hade en med mango och svartpeppar som var helt gudomlig och Sahtipajas violmjöd hade jag kunnat dricka flera krus av. Mer mjöd åt folket! En annan trevlig överraskning var en quadrubel från Pang Pang Brewery smaksatt med blåbär – John John El Cabron Quadrupel. Tydlig karaktär av blåbär men som inte tar överhand. 



Mässans bästa bryggeri då? Ja, enligt mig var det utan tvekan Marble Brewery från engelska Manchester. Bland alla dessa extrema öl finns det inget som är så befriande som att dricka välbryggda och vanliga sessions (öl som man gärna tar en pint av med andra ord.). Det unika med bryggeriet är att det bara använder nya zeeländsk humle. De hade även en ingefäraöl med sig. Världsklass! Deras öl går att beställa i systembolagets beställningssortiment. Gör det!



Avslutningsvis vill jag tacka alla på All in Beer med personal samt alla fantastiska volontärer som gjort denna festival möjliga. Gött jobbat!

#Allinbeer #Eriksbergshallen #berlinerweisse #IPA #fatlagrat  #suröl

måndag 19 oktober 2015

Dags att brygga eget julöl


Själv bryggde jag min julöl redan i augusti så att den får mogna ifred fram till december, men det är verkligen inte försent att brygga den nu i slutet av oktober. Vad ett julöl kan vinna på i lagring är i synnerhet att kryddornas karaktär lägger sig och blir mer harmonisk. Förutsatt att du vill brygga din julöl med kryddor.

Jag älskar julöl som är smaksatt med julens läckra kryddor som kanel, kardemumma, muskot, nejlika, ingefära, saffran eller kryddpeppar. Enligt mitt tycke ska ett julöl smaka som jul och inte på något vis vara likt de öl man kan hitta resterande tider under året. Även om jag kan erkänna att en fyllig och chokladig porter passar mycket bra in under juletiden.

Tidigare har jag alltid tillsatt kryddorna under koktiden, oftast 15-20 minuter från koktidens slut men ibland så sent som 5 minuter från slutet. Nackdelen med att koka dem så länge som 20 minuter är att det lätt kan dra ut kärva och mindre smickrande smakämnen från kryddorna samt att de flyktiga aromerna försvinner i ångan. Likt som med humle.

Vad jag däremot inte testat tidigare, och som jag gjorde i år, är att låta kryddorna dra i ölet efter själva jäsningen. Ungefär som torrhumling. Jag lät hela kryddorna ligga i under en vecka och resultatet blev oerhört positivt. Både doften och smaken från kryddorna blev intensiva men ändå inte överväldigande. Snarare en väldigt mjuk kryddig karaktär. Vill man ha en mer försiktig kryddkaraktär kan man alltid låta kryddorna ligga i under kortare tid, 3-4 dagar. En annan stor fördel med att tillsätta kryddorna i detta steg är att du kan dela upp batchen så att du får kvar grundölet och på så vis kan jämföra med det kryddiga.

Ölet som jag testade denna metod i var en belgisk dubbel smaksatt med kryddpeppar och kardemumma och receptet kommer här. Värt att poängtera är att det är full möjligt att jäsa ölet vid varma grader men att det då får mer fruktig och fenolisk karaktär, dvs karaktär av bland annat nejlika. Typiskt för belgisk öl tack vare den belgiska jästen. Har du inte heller möjlighet att lagra ölet vid 2 grader så kan du göra det i rumstemperatur.


Dubbelkryddad jul

Volym: 10 liter

Malt
2400 gram Belgisk ale malt (80 %)
150 gram Special B (5 %)
150 gram Caraaroma (5 %)
300 gram Mukovadosocker (10 %) – Tillsatt i koket när det återstod 15 minuter

Koktid: 90 min

Humle
Pacific Gem (14,9 % Alfasyra) 5 gram (60 min koktid)
Pacific Gem 10 gram (20 min koktid)
Hallertauer Tradition (2,9 % Alfasyra) 10 gram (0 min koktid)

Kryddor
2 gram hela korn kryddpeppar (1 vecka i sekundärkärlet)
2 gram hela kardemummakärnor (1 vecka i sekundärkärlet)

Mäskning
6,3 liter vatten (65 grader) i 60 minuter

Lakning
12 liter vatten (76 grader)
Samlade upp 14 liter sötvört

Jäst
1 paket Abbaye Torrjäst (Lallemand)

OG 1066
FG 1012

Primärjäsning
18 dagar i 17 grader

Sekundärjäsning/Lagring
5 dagar i 2 grader

Buteljering/Lagring
Ta hälften av batchen och buteljera. Prima med 7 gram socker per liter

Resterande hälft får ligga kvar i hink. Tillsätt 2 gram hela kryddpepparkorn och 2 gram hela kardemummakärnor. Häll kokhett vatten på dem innan så att de steriliseras. Vattnet kan följa med i hinken. Låt stå och dra i 7 dagar vid 2 grader. Buteljera därefter med samma mängd socker som grundölet, 7 gram socker per liter vört.


MER OM JULÖL OCH OLIKA RECEPT JAG BRYGGT HITTAR DU HÄR PÅ BLOGGEN PÅ FÖLJANDE INLÄGG: