SB &WF 2009

Det var ett tag sedan senaste inlägget men det har varit ölmässa, arbete och bokskrivande för hela slanten. Nu är det däremot dags att berätta lite om ölmässan.

För första gången skulle jag gå på facktiderna (12.00–15.00) på torsdag vilket var mycket trevligt då det var lugnare och mer avslappnad stämning.

Min kära fru var också med och det var kul att ha någon att jämföra sorter med. När vi klev in styrde vi genast stegen mot Nils Oscars monter då det gått rykten om lite nyheter från deras sida. Mycket riktigt så fanns det två: God Ale samt Hop Yard. Jag tog Hop Yard som var en india pale ale på 7,3 %, humlad med amerikansk och nya zeeländsk humle. Jag vet inte om det var för det var första smakprovet men jisses i havet vilken höjdare det var! Absolut en av de bästa IPA-sorterna jag har smakat. Purfärsk! Härligt kraftfull, bärig och full av exotiska frukter som till exempel passionsfrukt, precis så som en IPA ska smaka när det kryddas med nya zeeländare som Nelson Sauvin och Pacific Gem.

Provsmakade även årets julöl som likt tidigare år var underbar. I år hade den tydliga smaker av kaffe och choklad och vad jag förstått är den snarlik förra årets variant, men det är inte samma recept. Nils Oscar Julöl byter recept varje år.

Vid 13.00 var det en pressträff som vi var bjudna på och där fick vi prova en nyhet från Gotlands Bryggeri. De har gjort en Amaro (typ Gammeldansk). Man har samlat upp den vört som blivit över efter koket under ölframställningen och sedan destillerat det. Därefter har den kryddats med 30 olika örter och kryddor från Gotland och lagrats under ett år på franska ekfat. Fantastiskt gott med tydliga smaker av anis och malört.

Gotlands Bryggeri hade också några andra intressanta nyheter som till exempel en Oyster Stout med tydliga kaffetoner och hårdrostad malt. Man kunde även ana en frisk humlesmak.

Hos Brill & Co provade jag Sevens Giraffs från skotska Williams som hade en extremt tydlig doft och smak av kummin. Giraff till jul? Gott var det i alla fall. Därefter provades Nøgne Aku-Aku som var kryddat med citrongräs. Frisk smak av ingefära och kan liknas vid en fylligare Radler. Radler är en öltyp som uppkom i Tyskland då en krögares öl började ta slut. I panik blandade han ölet med lemonadsaft. Radlern var född och blev enormt populär som sommardryck.
Min fru provade norska Haandbryggeriet Norwegian Wood, som jag fick smaka en skvätt av. Häligt rökig med rostade undertoner. Ser fram emot när den kommer på bolaget 1 november.

Därefter var det över till Sigtuna där det var dags för deras Red Ale. Denna var tillverkad med Late Hoping-metoden som innebär att man endast tillsätter smak- och aromhumle. Ingen bitterhumle alltså. Eftersom den inte hade någon beska var den väldigt lättdrucken men också härligt fruktig. Provade även deras Starkporter som är det bästa jag druckit från bryggeriet. Härligt chokladig och kaffedominerande. Mjuk och lagom besk. Precis så som en porter ska vara enligt mitt tycke.

I Oliver Twists monter blev det två smakprover. Moylands Kilt Lifter Scottish Style Ale. Både jag och min fru är oerhört förstjusta i skotska alesorter, både de som bryggs i Skottland och utanför. Detta var en Wee Heavy, eller Scotch ale, med en underbart fyllig sötma från malten och alkoholen. Tyvärr lite för kall men den värmdes upp relativt snabbt. Hade gärna avnjutit den sittandes i en fåtölj.
Den andra som provades var Dogfish Head Plato Sato Marron. Detta var något alldeles eget. Kaffelikör. Rom. Julkryddor. Inlagda körsbär. Torkad frukt. Massa gott helt enkelt. Den var dessutom lagrad på träfat som var tillverkat av ett träslag från Sydamerika. Ett topp 5 öl.

Hos Galatea fick vi smaka på Samuel Adams Utopias, världens alkoholstarkaste öl. Årgång 2007 var det och jag har för mig att den låg på 26 %, så det var visserligen inte den starkaste då årgång 2009 ligger på 27,5 %. Eller är det mer? Smaken påminde mycket om madeira och det fanns en tydlig smak av torkade aprikoser. Stor sötma som drog åt choklad. Hursomhelst, en mycket trevlig upplevelse att få smaka på denna raritet.

Brewery International hade också en hel del spännande produkter, bland annat Rodenbach Grand Cru på fat. Detta är en belgisk sötsur röd ale och att den smakade syrligt är en underdrift. Balsamvinäger, HP-sås, buljong, ättika var några smaker jag lyckades lokalisera. Mycket gott var det, om man uppskattar syrliga öltyper. I denna monter provade jag även den bästa tyska pils jag någonsin druckit – Beck Bräu Pils. Att den var ofiltrerad och opastöriserad gjorde inte saken sämre. Den finns alltid på fat på Akkurat i Stockholm.

Ja, detta var lite sorter som provades under mässan. Nu bär det av till Ungern för mig i 10 dagar men när jag kommer tillbaka kommer lite mer om mässan och kanske även lite recensioner på ungerska ölsorter.