OT/House of ale och Great Brands ahde som vanligt en massa amerikanare med sig.
Missa inte dessa båda sorter hos Great Brands (monter 26).
Stranger Pale Ale och 400 pound monkey India pale ale.
Riktigt välbalanserat och riktigt gött!
Då var man hemma på Sveriges framstjärt igen med två dagars ölmässbesök i bagaget. Stockholm Beer & Whisky Festival firar 20 år i år (eller rättare sagt så firar ölmässan 20 år och whiskydelen 19 år). Hursomhelst så har temat jubileum även smittat av sig på utställarna, Carlsberg (monter 27) har bland annat med sin nya Carnegie Porter som det har specialbryggt till Carnegies 175-års jubileum. Denna version är tillskillnad från originalet en överjäst porter på 8,8 volymprocent och som har lagrats i 8 månader på bourbonfat. Fylligt med mycket choklad, vanilj och smörig ek.
Även Pilsner Urquell (SAB Miller) hade med sig sin jättetunna på 3700 liter opastöriserad och ofiltrerad Pilsner Urquell, ett variant som bara har lämnat Tjeckien en gång tidigare och det var på mässan förra året. Färsk humlesmak med härlig maltsötma, ett måste för den som älskar tjeckiskt. (monter 43)
Annars finns det mycket spännande och gott att botanisera bland på årets mässa. Varför inte smaka på äkta real ale från brittiska Adnams hos Jens Pub vid Spendrups monter (monter 24). Deras Adnams New Zeeland Pale Ale är en fröjd för både näsa och gom. Gott! Real ale, eller en tysk form av varianten, finns också att avnjuta hos Nynäshamns Ångbryggeri (monter 20). Här finns nämligen både Landsort Lager och Pickla Pils på självrunna tunnor. Ta detta som det första ölet direkt när ni kommer (om de finns kvar det vill säga).
Brewery International (monter 28) hade också en del godsaker, som vanligt. Missa inte allt gott på fat som:
- Svaneke Pilsner (Klassisk pilsner med toner av honung och ljung)
- O'haras Pale Ale (läskande pale ale med karaktär av tropisk frukt)
- O'haras Dry Stout (Kaffe och snustorrt)
- Schneider Weiss Tap 1 (Skumbanan och nejlika, frisk och himmelsk. Bästa veteölet i världen?)
- Mahou Negra (Schwarzbier från Spanien. Rostat kaffe, choklad men len och behaglig)
Galatea har lite uppdelade montrar i år och där bland annat St Eriks och Samuel Adams stod själva (båda i monter 33). Gå till Samuel Adams och prova deras fantastiska rököl Bonfire. Tydlig smak av rökta charketurier och fin eftersötma. Bästa rökölet utanför Tyskland. Missa inte heller deras två specialöl: 13th hour stout och 13th hour New world trippel. Både har legat på brandyfat och har en fin syrlig ton, speciellt stouten.
Brill & Co (monter 2) och Wicked Wine (monter 9) hade som vanligt väldigt roliga saker med sig. Hos Brill var det mycket Nögne på fat (Miss inte deras India Saison!) och hos Wicked Wine mycket Sierra Nevada och Flying Dog på fat. Wicked Wine hade dessutom fyra sorter från Åländska Stallhagen. Provade bland annat deras Dunkel som var en rejäl explosion i rostat kaffe. Tyvärr blev det inte så mycket besök hos dessa båda importörer utan jag sparar det till nästa helg då jag ska dit torsdag och lördag.
Vad fanns mer att rekommendera? Ja, i rummet längst bort (snickeriet) där alla svenska mikrobryggerier stod förra året står i år alla danska mikrobryggerier (och en del svenska och norska). Gillar man dansk är det här man ska tillbringa sin tid men jag vill även slå ett slag för det norska bryggeriet Lervig som bland annat hade en mycket frisk och aromatisk pale ale och en chokladig och välsmakande brown ale.
Svenska småbryggerierna fanns det också gott om men jag prioriterade inte dom den här helgen utan tänkte göra det nästa helg istället. Men jag smakade ändå lite smått och gott. Som en witbier och en pale ale från Stockeboda Gård (monter 31) och Krösabira från Ängö Kvartersbryggeri (monter 41) som en specialbryggd till Bishops Arms i Växjö. En pale ale i session-stil smaksatt med lingon vilket ger den en behaglig bärig och söt eftersmak. Annorlunda och gott. Gamla Slottskällans Bryggeri (monter 13) hade en gäng sorter med sig och bland annat den gamla goda portern Svart. Denna fanns även som två specialversioner - en lagrad på cognacfat och en på bourbonfat. Provade den senare och det var riktigt smarikt. Skillde sig en del från Carnegies variant då smakerna i dinna inte blev så påtaglig utan det var mer en lagom vanilj- och ekton.
Sist kan även nämnas att det var trist att inte Bishops Arms ställde ut i år eftersom dom ofta har med sig öl från lite mindre svenska bryggerier som inte har råd att ställa ut på tu man hand.
