Stockholm Beer & Whisky Festival 2010 - Lite reflektioner

Två författare in action (fråga mig inte vad vi gör).

Jaha, så har ännu en Stockholm Beer & Whisky Festival passerat för min egen del och av någon anledningen så tänker jag samma sak varje år - allt jag inte gjorde och provade. Tyvärr har jag inte möjlighet att besöka mässan även denna helg men däremot kommer jag besöka Örebromässan för första gången och även SMÖF (Söderbärke Ölfestival) så förhoppningsvis kan jag göra allt jag inte gjorde då... men det blir väl samma visa då också.

Hur var då SB&WF 2010? För min egen del måste jag tyvärr säga att detta var den mässa genom åren som jag fick ut minst av. Missförstå mig inte nu. Det var egentligen inget fel på utbudet (som var större än någonsin) eller mässan som sådan och det var riktigt kul att prata med alla bryggare och importörer och i synnerhet alla andra ölbloggare. Jag ser fram emot att sammanstråla på nytt och utväxla idéer och tankar. Men problemet med mässan är att den har blivit så gigantiskt stor att det är svårt att få ett grepp om dem. Det finns så otroligt mycket att prova men man hinner inte med det så det blir lite av ett antiklimax. Eller så var jag inte i form helt enkelt.

Sedan längtar jag för varje dag som går att denna imperialdubbeltrippelquadrupelmonsteripa-våg ska ta slut. Jag måste säga att det börjar bli extremt tjatigt med alla överhumlade öltyper. Visst jag har druckit varianter som är riktigt goda men i år kändes det som att IPA (i alla dess monsterformer) invarderade mässan. Så var självklart inte fallet, men det kändes så. Jag skulle vilja se lite mer välgjorda lageröl och maltig ale (i skotsk stil) från svenska småbryggerier. Ta till exempel det underbara mörka lagerölet schwarzbier som i princip bara Sigtuna Brygghus gör en variant av i form av Black October. Dessutom önskar jag mer stout och porter från svenska bryggerier med lagom alkoholhalt. Alltså sådana man kan ta några pint av. Jag fann en riktig höjdare hos Sigtuna, Back in Black Stout 4,5 %. En kraftigt rostad, torr och kaffelik stout där bryggaren Mattias Hammerlind använt upp till 14 % rostad malt och rostat korn när det vanliga är att man använder inte mer än 5 %. Skulle vilja påstå att det är den bästa "promenadstout" jag någonsin druckit. Ett fat tack!

Nej, nu får det vara nog med gnällandet. En av de mest positiva sakerna jag noterade på mässan (särskilt under lördagen) var att det är otroligt många fler "vanliga" människor (alltså icke ölnördar) som har börjat intressera sig för öl och att prova olika öltyper och sorter. Detta är ett stort steg framåt för ölkulturen i Sverige.

Vad dracks det då på mässan? Ja en hel del men här kommer en lista över samtliga sorter i "Snickeriet" där alla småbryggerier var samlade. Snickeriet ligger längst bort i mässalen.

Mullegorm (står tillsammans med Hantverksbyggeriet)

• Joars Dricka - Ett öl bryggt med pors som har en mycket fin och frisk kryddighet. Pors ger nästan en liten söt smak till ölet. Ett måste att prova!

Nils Oscar Bryggeri

• Nils Oscar Julöl 2010 - Tyvärr får man väl säga är det samma recept som förra året och visst har vi blivit lite bortskämda med att NO Julöl byter recept varje år men det är också det som varit lite av grejen tycker jag. Hursomhelst så är den, likt förra året, mycket knäckig och bär stora smaker av torkad frukt.

Närke Kulturbryggeri

• Skvattgalen - Kryddad med bland annat enbär och en klar uppfriskning i bryggarsverige. Mer kryddor i ölet tack (förutom humle).
• Stormaktsportern "Kaggen" - Stor kaffe- och bourbondoft. Även lite honung. Smakar chokladhonung (finns det?), kaffe och lite ekfat.

Dugges Ale- och Porterbryggeri

• Idjit! - Äntligen var det dags att prova Idijit (halvidijotens storebror) och det här var riktigt smarrigt. Mycket choklad och kaffe och även inslag av portvin (!). Kommer på bolaget den 15 november i tre butiker (vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö) men kommer gå att beställa till vilket bolag som helst.
• Kals Stout - Dugges nytillskott för bolagets fast sortiment nu den 1 oktober. En härligt syrlig stout som balanseras väl med den friska och fruktiga amerikanska humlen.
• Rudolf - Provade bara en liten skvätt ur min frus glas och vad jag kunde konstatera var att den var mer julig och kryddig än förra årets. Det tydligen mer pommerans i årets recept.

Oppigårds Bryggeri

• Bergmansöl - Äntligen är den tillbaka! Detta öl drack jag första året som Oppigårds ställde ut på mässan och redan då tyckte jag att det var himmelskt! Härligt ren pilsner i tjeckisk stil med stora mängder saaz. Mums! Nu väntar jag bara på en comeback av, i mitt tycke, bästa öl som Oppigårds har gjort - Old Town Ale.
• Banglore Twice - Oppigårds försök till en dubbel IPA och ett mycket lyckat försök måste jag säga. Mycket citrus och tropisk frukt och även tydliga honungstoner. Så här ska dubbel IPA smaka enligt mig. En fin balans mellan maltsötma och humlebeska. Många är tyvärr enbart rått beska.

Nynäshamns Ångbryggeri

• Mysingen Midvinterbrygd - Den klassiska julölen från nynäs som i år har ett lite annorlunda recept. Mer apelsin och mindre kummin och det märktes tydligt. Men riktigt gott var det. Behöver dock ligga till sig lite så de blir lagom med ett gäng till jul.
• Valvsviken Vinterporter - Himmel och pannkaka! Ett av Nynäs bästa öl hittills! Jag noterade MYCKET RÖKTA CHARKUTERIER! Kommer på bolaget 1 december.

Ängö Kvartersbryggeri

• Blomqvists Ängöl - En härlig klassisk porter som smakar så som många anser att porter ska smaka. Fyllig med stora toner av mjölkchoklad och kakao.
• Oktoberfestlig Ängöl - Denna fanns inte på mässan utan avnjöts på Monks Porter House under lördagskvällen. Absolut det bästa oktoberöl jag druckit. Härlig knäckig och söt maltkaraktär och påminner klart om en klassisk märzen.

Sigtuna Brygghus

• Back in black Stout - Helt klart en av de bästa ölen på mässan. Sotig, rostad och mycket kaffe! Extremt fyllig trots sin blygsamma alkoholhalt 4,5 %. Hade inte haft något emot att se den på bolaget.
• Verstehe Nicht Alt - Altbier är vi inte bortskämda med i Sverige och jag förstår inte varför. Altbier är ofta härligt knäcksöta och större delen av sin smaken bygger på malten. De är ofta tämligen humlade men större delen av beskan dämpas under lagringen. Sigtunas variant var mycket trevlig och hade en fin balans av beska och knäckig och nästa kolalik maltsötma.
• Ace of Spades - Sveriges starkaste öl på 18,5 % som var förvånansvärt välbalanserat. Jag kan än idag inte komma över hur drickvänlig den var redan nu. Mycket anis, kaffe och choklad. Vore ändå intressant att se hur den utvecklas med en till två års lagring. Men riktigt gott redan nu alltså.

Stockholm Beer & Whisky Festival 2010 - en dag kvar...

Då var det äntligen dags. Bara en dag kvar till årets upplaga av SB&WF och precis som många andra redan har konstaterat ser det mer intressant ut än någonsin. Ska bland annat bli roligt att se hur lokalen Snickeriet blir av där flera medlemmarna i föreningen Sveriges Småbryggerier kommer vara samlade.

Jag kommer förmodligen närvara alla tre dagar den första helgen. Kan dock hända att jag inte kommer vara där på fredag men vi får se. Hittade många spännande saker i utställarlistan som till exempel Tunnans Keller Troll (Kan det vara en kellerbier måntro?) samt Sjätte Tunnans Mölska i Sjätte Tunnans monter. Rekommenderar även att ni provar deras Svagdricka!

Kommer även försöka besöka så många "nya" bryggerier som möjligt under facktiden så att man kan passa på och snacka lite under tämligen lugna förhållanden. Ängö Kvartersbryggeri har bland annat några sorter som jag ser fram emot att prova.

I ärlighetens namn så är det inte mycket jag hittar som jag inte skulle vilja prova så vette sjutton hur detta ska gå....

Jämtlands Bryggeri har en ny sort Jämtlands Steamer (en steam beer) och jag lurar lite på om detta öl är densamma som Vildmark som de lanserade i sommras. Den påminde inte minst om ett steam beer. Kul med en sort från jämtlänningarna hursomhelst!

Om ni inte hann det förra året så rekommenderar jag att ni provar några sorter (framförallt rökölet) från det finska småbryggeriet Terrenpeli. Fina grejer.

Sigtuna Brygghus har ju också en del skoj. En altbier bland annat - Verstehe Nicht Alt. En öltyp som det finns alldeles för lite av i Sverige. Sedan måste ju även Ace of Spades (sveriges starkaste öl på 18,5 %) avsmakas. Och äntligen kan jag prova deras folköl, Doktorns Pale Ale, som jag inte har lyckats få tag på innan.

Självklart kommer även den ofiltrerade och opastöriserade Pilsner Urquell att avsmakas. Inte minst så kommer det bli intressant att se den 2700 liter stora tunnan som ölet ska försvaras i.

Skål på er och vi syns på mässan!

Nils Oscar Julöl Årgång 2003 och Årgång 2004

Köpte ju fyra olika årgångar av Nils Oscar Julöl för ett tag sedan och insåg nu att jag inte recenserat de två sista, 2003 samt 2004.

Nils Oscar Julöl 2003

Stor doft av choklad och torkade frukter men även dadlar och mycket russin. Härliga juldofter med andra ord. Hittar även toner av karamell- och rostad malt.

Även smaken är chokladig, mörk choklad. Russin och även strävt te som har legat i för länge. Kola, nästan som coca-cola, och en lite obehaglig stickig smak från de torkade frukterna. Tyvärr lite för kort och slätstruken smak. Helt klart den sämsta av årgångarna men den kanske inte heller har utvecklats åt rätt håll vilket är smällar man får ta när man ger sig på lagrade ölsorter.

Nils Oscar Julöl 2004

Denna årgång var helt klart den som vek av mest från den typiska smaken hos Nils Oscar och deras numera klassiska julöl.

En oerhört tydlig doft av Haribos kolasnören. Sedan har vi en lite störande alkoholton men som dämpas snabbt av en underbar körsbärsdoft som får en att tänka på marsipan (som också hör julen till).

Vätskan är mycket fyllig och en stor smak av knäck, karamell och kolasnören. Kolsyran kunde dock varit något dämpad. Härligt fruktiga bärsmaker som jordgubb, hallon och körsbär slåss också om uppmärksamheten. Överhuvudtaget så är det ett väldigt friskt öl. Kan inte minnas att jag smakat ett julöl (eller 6-årigt lagrat öl för den delen) som smakat så här friskt. Helt klart annorlunda, på ett positivt sätt.

Om man nu ska summera dessa fyra årgångar så skulle jag rekommendera att ni beställer flera av 2001:an och 2004:an (det kommer jag göra). Den mest juliga av de fyra var 2002:an och inte heller så dum. Men jag tycker ändå att ni ska beställa åtminstone en av vardera så ni kan jämföra själva. Smaken är ju trots allt olika.

Recensioner av årgång 2001 och 2002 hittar ni HÄR (2001) och HÄR (2002).

För att få tag på de olika årgångarna måste ni göra en privatimportbeställning hos Systembolaget. Länk HÄR.

Premiär för mörkt veteöl

Sedan jag började brygga i januari 2008 så har jag genomfört över 40 olika brygder (detta är min 44:e) men aldrig ett mörkt veteöl. Givetvis fick det bli någon ordning på detta så därför var det bara att börja brygga idag. Tidigare har jag genomfört tre olika veteöl - en vanlig sydtysk, en veterökipa, en sydtysk smaksatt med björnbär samt en sydtysk veteöl smaksatt med saffran (inför julen såklart).

Öltypen veteöl skapades i Bayern år 1605 och fick då endast bryggas vid hoven. Ett kungligt öl med andra ord. Veteöl brukar delas in i tre olika stilar - Sydtyskt veteöl, belgisk veteöl (även kallad wit) samt berliner weisse. Det sydtyska veteölet följer oftast reinheitsgebot vilket innebär att endast malt, humle, jäst och vatten får användas. Dessutom ska minst 50 % av maltmängden består av vetemalt. Belgisk veteöl (witbier) skiljer sig en hel del då man i witbier använder sig av omältat vete och mindre vetemalt. Dessutom kryddas ölet med koriander, curacao och pommerans. Berliner weisse är i sin tur det mest ovanliga veteölet och tillverkas nästan uteslutande i Berlin. Den har en mycket syrlig smak som kommer från jästen och mjölksyrebakterier. Många brukar därför blanda i söta essenser och safter, baserat på frukter eller örter, för att neutralisera smaken.

Sedan finns det olika varianter av veteöl som vanligtvis är baserat på de ovannämnda stilarna, särskilt sydtyskt veteöl. Vetebock (extra starkt och fylligt veteöl) och mörkt veteöl (Dunkel Weissen) är två vanliga.

I mörkt veteöl använder man oftast mer aromatisk och knäckig malt som till exempel münchnermalt, aromatic malt eller olika karamellmalter. Detta för att få en maltigare och fylligare veteöl. Man kan även slänga i lite svartmalt, rostat korn eller/och chokladmalt för att få ölet mörkare och ge det en bredare smak, precis som jag gjort i mitt recept.

Svarta vettet

Recept för 10 liter

Malt

1000 gram Mörk vetemalt

750 gram Pilsnermalt

105 gram Aromaticmalt

50 gram Svartmalt

50 gram Pale Chocolate Malt

45 gram Cara Aroma

Humle (koktid inom parantes)

Rakau 5 gram (60 min)

Pacifica 9 gram (15 min)

Pacifica 9 gram (3 min)

Jäst

1 paket German Wheat (Brewer's Choice 3333 Activator)

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 5 liter vatten.

45 grader (20 min)

52 grader (30 min)

65 grader (90 min)

75 grader (5 min)

Lakning

Lakade med 12 liter (78 grader) och samlade upp 15 liter.

Vattenbehandling

3 krm Kalciumklorid i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1046

Var bara tvungen att experimentera lite i receptet genom att använda nya zeeländsk humle. Dessutom ska sorterna från detta ö-land passa mycket bra i veteöl... sägs det.

Ängöl Alla Tiders Prima Lager

Bilden kommer från bryggeriet.

Växjö som är den närmsta staden jag har att tillgå härifrån Gemla har väl inte världens främsta pubkultur direkt. Ett Bishops Arms finns dock och efter något år med både dålig personal och utbud har det nu förändrats radikalt. Det finns alltid mellan 3-4 öl från svenska småbryggerier och när jag var där senaste så var det en sort på fat som fick mig att höja på ögonbrynen - Ängöl Alla Tiders Prima Lager från ett av Sveriges senaste bryggerier Ängö Kvartersbryggeri i Kalmar.

Ett friskt och samtidigt fylligt lageröl med diskret beska men fin humlekaraktär. Det är härligt disigt precis som ett ofiltrerat öl ska vara. Påminner mycket om tjeckisk pilsner men har även en annorlunda bärig arom och smak. När jag läser på deras hemsida förstår jag varför då det humlas med tjeckiska saaz och nya zeeländsk humle som ofta har de där bäriga tonerna. Förutom pilsnermalt används även münchnermalt samt vetemalt. Det är också vetemalten som bidrar till den friska karaktären. Passa på och prova deras sorter på Stockholm Beer and Whisky Festival.

Bryggeriet har även lyckats få in två sorter i bolagets beställningssortiment - Ängöl Alla Tiders Prima Lager samt Ljuva Livets Ängöl (en ÄSB = Ängö Superb Bitter). Lite svårt för Fuller's att säga något om namnet här...

I dagsläget går de bara att beställa i hela kollin (20 st) i H län (Kalmar län). Ölet finns även på bolaget Ölands Köpstad i Färjestaden.

Queen's Head - ännu en Åbropub

Queen's Head på Drottninggatan 108 i Stockholm är den femte i raden av Åbro-pubar som sprider sig sakta men säkert i landet. Det började med The Bull and Bear Inn vid Stureplan i början av 90-talet. Därefter var det dags för puben Brygghuset i direkt anslutning till bryggeriet i Vimmerby. Sedan har det dykt upp ytterligare tre - Black Lion Inn i Norrköping, Green Lion Inn i Malmö och nu i somras öppnade även Queen's Head i Stockholm. Var kommer nästa att hamna? Göteborg kanske?

Queen's Head har, likt de andra av Åbros pubar, en rikt utbud av Åbros soritiment, både de egenproducerade sorterna samt de importerade, men givetvis finns även andra sorter från bland annat svenska småbryggerier. Över 40 olika fatöl finns att välja mellan och däribland finns även två olika real ale (ibland fler, ibland färre). Interiören är klassiskt brittisk och det känns helt rätt att sitta vid en av lädersofforna och klämma en halv eller hel pint.

Dessutom har man på Queen's Head Åbro Färsköl på fat som jag tidigare enbart sett på Brygghuset i Vimmerby. Det är alltså en opastöriserad och ofiltrerad Åbroöl. Oftast är det märket Kung. Jag rekommenderar alla att prova detta öl. Påminner om purfärska tyska pilstyper dock utan den klassiskt markerande beskan. Välbalaserat och riktigt gott. Storbryggerierna kan om de bara vill.

Besökvärda pubar i Edinburgh

Till vänster fasaden på Halfway House och till höger interiören på Standing Order.

I våras var jag och Emma i Edinburgh, Skottland, som jag skrivit lite om HÄR men sedan tog det stopp med skrivandet därifrån. Överhuvudtaget har det varit oerhört snålt med bloggskrivandet under vår och sommar. Bokskirvandet har fått komma i första hand.

Fasaden på The Kay's.

Men nu är dags för lite Edinburgh-skriverier igen eller i synnerhet pubarna i staden. Faktum är att det inte finns många pubar i staden som gjort mig besviken. Ofta finns det kanske inte så många sorter på varje pub (i snitt 4-5 stycken) men de håller alltid hög klass och så serveras alen nästan alltid med real ale-teknik. Vilket man inte är bortskämd med här hemma i Sverige. Dessutom finns det alltid sorter från små bryggerier och ofta även från något lokalt bryggeri. Öl från bryggeriet Stewart Brewing (utanför Edinburgh) fanns ofta. Riktigt trevliga välbalanserade sorter som jag hoppas kommer dyka upp i Sverige inom en snar framtid.

Bardisken på Blue Blazer.

Sedan är även Storbritanniens de lågalkoholhaltiga ölens mecka. Och trots den låga alkoholhalten är många sorter riktigt fylliga och smakrika. Anledningen till detta är att många sorter har en relativt hög restsötma (dvs ölet har inte jäst ut till fullo) vilket gör att ölet får en fyllig kropp trots den låga alkoholhalten. Dessutom kan man hitta den i dag relativt ovanliga ölstilen mild. Påminner lite om en brown ale men ofta lägre alkoholstyrka och inte lika syrlig. Beskan är ofta nästintill obefintlig vilket större plats åt den rostade och chokladiga malten. Mild är ganska vanligt på puben både i England och Skottland men i andra länder lyser den med sin frånvaro, tyvärr. Den gör sig ofta bäst som real ale vilken kan vara en av anledningarna att vi inte ser sorten i Sverige. Oceanbryggeriet har däremot en mycket trevlig Dark Mild som man ibland kan hitta under hösten på krogar i Göteborg. Snart dags då?

Något som också fascinerar mig är hur de häller upp ölen på puben i Edinburgh och säkerligen i hela Storbritannien. Där är det verkligen noll millimeter skum som gäller, både på real ale och "vanlig" kolsyrad öl. Dessutom ska ölet alltid rinna över kanten innan det serveras. En pint ska det vara, inte mindre.

4 pubar ni bör besöka:

• Kay's Bar (Mysig liten pub där gamla whiskytunnor klär väggarna. Beläget i ett lugnt bostadsområde . Cirka 8 olika real ale)

• Halfway House (En av de minsta pubarna jag sett i mitt liv, mindre än 20 kvadrat. Känns som att stiga in i på ett stationshus för tåg. Vald till årets pub i Storbritannien 2009. Alltid fyra real ale på fat från mindre bryggerier från England och Skottland.)

• Blue Blazer (Härlig klassisk träinredning med ett imponerande ölutbud. 6 olika real ale där det oftast är märken från Skottska bryggerier.)

• Standing Order (Ingår i kedjan Weatherspoon som finns på flera platser i hela Storbritannien. Ungefär som vår The Bishops Arms. Här har man både billig öl, under 2 pund för en pint, och brett utbud. 15-20 real ale och varje år har de även real ale festival då utbudet ökar och varierar från dag till dag. Då kan man även köpa tre 1/3 pint till priset av en hel pint. Tror jag provade närmare 60 olika sorter på 4 dagar när jag var där sist!)