Det råder både humle-
och surölshysteri i Sverige och då är det väldigt lätt att glömma bort
klassiska ölstilar som är som gjorda för den svenska husmanskosten och
julbordet – rostad Brown Ale och karamellig, knäckig Mild.
Kryddor har i alla tider stått för de mer aromatiska
smakerna i öl. Även innan humlen introducerades i Europa av slaverna stod andra
kryddor som pors, fläder eller ljung för aromen och den säregna smaken. Men
dessa kryddor, inte minst humle, används ofta i för stora mängder så att en av
de viktigaste råvarorna i ölet lätt glöms bort – malten.
Maltens smakbidrag i öl består i bröd, knäck, kola, kaffe,
choklad, rök och spannmål. Det är malten som ger ölet dess sötma och fyllighet.
Tillsammans med den rustika svenska husmanskosten som slottsstek, porterstek,
köttbullar eller rent av kåldolmar är den en oslagbar kombination. Skippa
brödet till maten och ta det flytande brödet istället, en mild eller brown ale.
Mild – från
början en beteckning för ålder
Men vad är då en mild och var härstammar den ifrån? Mild är
en av de äldsta brittiska ölstilarna som fortfarande finns kvar. Den finns
omnämnd i skrift så tidigt som på 1500-talet. Mild var en benämning på ett öl
som bara hade någon vecka eller två på nacken. Då var det inte heller ovanligt
att mild var ordentligt humlad, tillskillnad mot i dag. Det fanns mild bitter,
mild porter och så vidare. Ordet mild var alltså en åldersbenämning.
Mild var också betydligt alkoholstarkare under den här
tiden. Den låg ofta mellan 5–7 volymprocent tillskillnad mot dagens mild som
ligger på 2–4 procent. Anledningen är enkel. På grund av att priset på malt och
alkoholskatter höjdes drastiskt i början av 1900-talet valde bryggarna att
skära ner på ingredienserna och i början av 1900-talet hade alkoholstyrkan
sjunkit till 4 volymprocent. Den fortsatte att sjunka och var ett tag ännu
svagare än vad som är standarden i dag. Detta ledde till att mild under
1900-talet blev känd som fattigmans- och arbetarölet. Framförallt i Wales blev
stilen omåttligt populär. Där kan den även gå under den mer kommersiella
beteckningen dark.
Mängden humle, som också hela tiden blivit dyrare, har även
den sjunkit under århundradena och i dag finns det knappt någon humle i mild. Fokus
ligger med andra ord på malten som brukar ge en karaktär av choklad, kaffe och
knäck samt ibland även syrligt brända toner. Även en del torkad frukt kan
förekomma. En mild kan antingen vara karamellig, söt och rund i smaken eller
rostad, lite syrlig och torr. Maj månad är förövrigt ”mild month” i
Storbritannien, något som den brittiska organisationen Campaign for Real Ale
(CAMRA) fastslagit. Så glöm nu inte att dricka en mild i maj månad.
Svårt att hitta mild i Sverige
Är man i Storbritannien är det inte särskilt svårt att hitta
en mild på puben men i Sverige är det desto trixigare. Oceanbryggeriet gör en
dark mild som brukar finnas på Ölrepubliken i Göteborg. Ett annat
göteborgsbryggeri, Mohawk, gör också en dark mild. Folkared 15 från Långås
utanför Falkenberg har en mild vid namn Wild Boar och likaså Strömsholms
Brygghus i Köping vars mild heter Köpingshus Swarth. Alla tre är mild i den mer
rostade skolan. I september (2016) kom också Skellefteå Bryggeri med en mild på
Systembolaget – Backens Mild. Med lite tur så börjar detta ändra på sig och vi
får se allt fler mild om något år eller två på svenska krogar. Eller varför
inte i matvarubutiker då en mild gör sig utmärkt som 3,5 volymprocent.
Brown ale –
det bruna ölet med olika skepnader
När benämningen brown ale först dök upp i slutet av
1600-talet var det enbart som en beskrivning av en viss typ av mild. I detta
fall innebar det att ölet var bryggt med maltsorten brown malt (brunmalt).
Brown ale var ursprungligen betydligt starkare än dagens versioner som ligger
på mellan 4,5 och 5,5 volymprocent. Men under mitten av 1900-talet var
alkoholhalten nere till blygsamma 3 volymprocent.
När en ny malt vid namn pale ale introducerades på
1800-talet upptäckte man att denna gav högre sockerhalt än brown malt, vilket
ledde till att man slutade med den bruna malten och således även beteckningen
brown ale. Först 1902 dök den upp igen i form av Manns Brown Ale, som
fortfarande finns på marknaden. När det begav sig kallades den bland annat för
”Londons sötaste öl”.
I dag är brown ale en relativt vanlig ölstil, betydligt
vanligare än mild. Det är väl få som inte känner igen Newcastle Brown Ale.
Smakmässigt kan en brown ale skilja sig mycket. Delvis finns det brittisk och
amerikansk brown ale. Den brittiska fokuserar på knäck, choklad eller
torrostade toner från brunmalten medan den amerikanska lägger mer fokus på
humlen, men där ändå den rostade och knäckiga malten finns med i bakgrunden.
Bland svenska bryggerier finns det gott om brown ale och du
kommer med största sannolikhet hitta en sort om du besöker en välsorterad
ölkrog. Några bra engelska exempel är bland annat Finn Brown Ale och Poppels
Brown Ale medan Brännskär Brown Ale från Nynäshamns Ångbryggeri är mer i den
amerikanska skolan.
Så tveka nu inte att ta en mild eller brown ale nästa gång
du ska äta en rustik maträtt. Eller varför inte bara dricka den som
sällskapsdryck i eget majestät. För det fungerar den också utmärkt som.
