Fat & Flaska

Stora Hembryggardagen - 28/1 2012

2012-02-02T13:45:00.003+01:00

I lördags var det återigen dags för den årliga hembryggardagen en tillställning där det är tänkt att alla hembryggare runt om landet ska brygga och introducera andra till bryggning. Varje år presenterar Svenska hembryggarföreningen en ny ölstil med recept därtill som man kan följa om man så önskar, men det är självklart fritt att brygga vad som faller en in.

Förra året bryggde jag inte på hembryggardagen på grund av flytt men året innan det var det premiär för mig i Gemla, då med en ESB. I år var det india pale ale som stod på schemat och tillsammans med min bryggarkollega Simon Svensson samt nybörjarna Jens Dalmasen, Jonas Nyberg och Christian Hillman. Målet var att brygga en IPA med OG 1066 som skulle döpas till Hastings (efter det berömda slaget 1066) med sex olika maltsorter samt sex olika humlesorter.

Nu står den och pyttrar i primären och snart ska den över på sekundär och torrhumlas och därefter delas upp där hälften enbart är torrhumlad och hälften lagrad med ekspån i.

Hastings 1066 (15 liter)

Malt
5100 gram Maris Otter malt
120 gram CaraHell
240 gram Special B
120 gram Crystal Malt
120 gram CaraMunich
240 gram Meladoinmalt
140 gram Havregryn

Humle och kryddor (koktid inom parantes)

Admiral 28 gram (60 min)

Summer 15 gram (30 min)

First Gold 25 gram (30 min)

Green Bullet 25 gram (20 min)

Summer 25 gram (20 min)

Styrian Golding/Savijnski 33 gram (10 min)

Green Bullet 25 gram (5 min)

Summer 25 gram (5 min)

Sterling 21 gram (1 min)

Pioneer 21 gram (1 min)

IBU: 55

Jäst

California Ale (White Labs)

Klarninsgmedel

2 krm Protafloc (30 min kok)

Vattenbehandling

8 gram Kalciumsulfat (i brygden)

4 gram Natriumklorid (i brygden)

Total koktid: 60 min

Infusionsmäskning
69 grader (60 min)

13 liter mäskvatten.

Lakning

15 liter 78 grader vatten. Samlade upp 25 liter sötvört.

OG: 1066

FG: ??

Ett nytt bryggarår har gått av stapeln

2012-01-27T08:20:00.005+01:00

Det nya året 2012 har börjat som ett riktigt bryggarår. Redan på nyårsdagen satte jag igång första bryggningen, en mild. Redan veckan efter fortsatte det med en rököl av Bambergtyp (min första någonsin) och så i går blev det en red ale humlad med Green Bullet och Summer (helt ny humle för min del.)

Det roliga fortsätter redan imorgon med Stora Hembryggardagen då jag och några andra bryggarkollegor, bland annat Simon och Jonas från Njutningsfrämjandet som står bakom sällskapsspelen Gusto Choklad och Gusto Öl. Dessa båda herrar anordnar även bryggarkurser för den som vill lära sig brygga eget öl. Gå in HÄR för mer information. I dagsläget finns det platser lediga till en bryggarkurs den 17 mars så passa på!

Stora Hembryggardagen arrangeras sista lördagen i januari varje år och tanken är att man som bryggare ska bjuda in nära och kära och visa hur man brygger öl. Varje år presenterar också Svenska Hembryggarföreningen en ölstil och ett recept som man kan följa om man så vill, men det går givetvis bra att brygga vad man vill. I år är det india pale ale som gäller. Jag återkommer efter lördagen med vårt recept och hur bryggningen utföll.

Men nu till recepten som har bryggts hittills i år.

Marstrand Mild 4 % (10 liter)

Malt
1774 gram Maris Otter malt
175 gram Brown Malt
150 gram Pale Chocolate Malt
130 gram Cara Aroma

Humle och kryddor (koktid inom parantes)

Fuggle (3,8 % alfa) 20 gram (60 min)

Fuggle 5 gram (20 min)

Fuggle 5 gram (5 min)

IBU: 28

Jäst

London Ale (White Labs)

Klarninsgmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Vattenbehandling

2 krm Kalciumkarbonat (i mäsken)

Total koktid: 90 min

Infusionsmäskning
70 grader (75 min)

2,2 liter vatten per kg malt

Lakning

13 liter 78 grader vatten. Samlade upp 15,5 liter sötvört.

OG: 1046

FG: 1016

Primärjäsning 7 dagar i 23 grader

Sekundärkäsning 15 dagar i 23 grader.

Tappad på fat efter primärjäsning.

NOTERING: Doft av kaffe, choklad och bränd malt. Mjuk och fyllig med choklad- och kaffetoner.

Bilbos pipa 4,5 % (10 liter)

Malt
2000 gram Rökmalt
125 gram Carahell
75 gram Simons hemrostade korn

Humle och kryddor (koktid inom parantes)

Sterling(7,9 % alfa) 15 gram (60 min)

Southern Cross 7 gram (20min)

Sterling 3 gram (20min)

Sterling 10 gram (0min)

IBU: 30

Jäst

Saflager W-34/70

Klarninsgmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Total koktid: 90 min

Infusionsmäskning
67 grader (90 min)

2,4 liter vatten per kg malt

Lakning

12 liter 78 grader vatten. Samlade upp 14 liter sötvört.

OG: 1044

FG: 1010

Primärjäsning 18 dagar vid 10 grader

Sekundärjäsning ?? dagar (men mellan 30-45 dagar) vid 0 grader.

NOTERING: Vid omtappning hade den redan en mycket klar lagerkaraktär och tydlig men balanserad rökighet.

Röd skymning (10 liter)

Malt
2000 gram Maris Otter malt
250gram CaraRed
250 gram Special B

Humle och kryddor (koktid inom parantes)

Green Bullet (11,7 % alfa) 12 gram (60 min)

Green Bullet 15 gram (20 min)

Summer 15 gram (15 min)

Green Bullet 10 gram (3 min)

Summer 10 gram (2 min)

Green Bullet 10 gram (1 min)

Summer 10 gram (0 min)

IBU: 42

Jäst

Återanvänd jäst från Marstrand Mild (ursprung London Ale, White Labs). Se första recept ovan.

Klarninsgmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Total koktid: 90 min

Infusionsmäskning
66 grader (60 min)

2,4 liter vatten per kg malt

Lakning

12 liter 80 grader vatten. Samlade upp 16 liter sötvört.

OG: 1052

Dansk kellerbier och Svensk APA

2012-01-18T08:47:00.004+01:00

Foto: Nynäshamns Ångbryggeri

Var på The Rover i måndags för att runda av dagen efter att ha hjälpt till med en flytt. Fatölskranarna var som vanligt berikade med olika rariteter men det var ändå två specifika som fångade mitt öga.

Den ena var en kellerbier från det danska bryggeriet Croocked Moon som är ett sidoprojekt av Nörrebro Brygghus huvudbrygagre Søren Parker. Den heter Haymarket Kellerbier och har en härlig mjuk och krämig konsistens med drag av honung, hö och lite karamell. Beskan är markant och påminner om nyslaget gräs och lite citrus. Ett underbart lageröl.

Kellerbier är från början en tysk ölstil och kan vara både över- och underjäst även om det senare är det mest vanliga. Tillskillnad från "vanlig" lageröl som lagras kallt lagras denna vid källartemperatur, 14-15 grader. Bryggaren låter även stor del av jästen finnas kvar i ölet därav är det ofta grumligt. Det unika med kellerbier ligger i receptet som ofta härstammar från Medeltiden. Kolsyra tillsätts i regel inte utan ölet är mer likt real ale och för att det ska hålla tillsätts stora mängder humle under bryggning. Smaken påminner ofta om fuktig källare och har även en sötaktig ton tillsammans med den kraftiga beskan. Kellerbier varierar dock mycket i karaktär beroende på vem som brygger den.

Nästa trevliga överraskning var en APA (amerikansk pale ale) från Nynäshamns Ångbryggeri som ingår i deras specialbrygd-serie. I denna serie har de även bland annat bryggt tre singelhumlad öl (Riwaka, Galena och Pioneer) och en dubbel IPA. Denna APA är den åttonde specialbrygden och om inte jag har helt fel är det den första APA:an från Nynäs (ett av de bästa och mest kvalitetssäkra bryggerierna i Sverige). Jag skulle dock vilja påstå att även deras trotjänare och allra första brygd Bedarö Bitter är en APA, men men....

APA specialbrygg #8 ligger på 6,3 volymprocent och är vackert ljust bärnstensfärgad. Humlen är påtaglig och fyller hela gommen och fortsätter sedan ner i svalget. Blommiga, kryddiga och lite friska toner gör detta till ett öl att längta efter. Bra jobbat!

God Jul och God Julöl!

2011-12-23T12:27:00.004+01:00

Vill passa på att önska all bloggare, läsare, ölentusiaster samt hembryggare där ute en God Jul och samtidigt delge er med två hembryggnningar som reulterade i två av årets julöl.

Kryddjul 6,3 % (10 liter)

Malt
2080 gram Maris Otter malt
260 gram Münchnermalt
182 gram Cara Aroma
78 gram Hemrostat korn (Simons)

Humle och kryddor (koktid inom parantes)

Southern Cross (16,5 % alfa) 10 gram (60 min)

Pioneer 10 gram (25 min)

Kardemummakärnor 2 gram (20 min)

Nejlikor 2 gram (20 min)

Fuggle 10 gram (0 min)

IBU: 49

Jäst

Safale US-05

Klarninsgmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Vattenbehandling

1 krm Kalciumklorid (i mäsken)

1 krm Kalciumsulfat (i mäsken)

1 krm Kalciumkarbonat (i mäsken)

Total koktid: 90 min

Infusionsmäskning
69 grader (90 min)

2,3 liter vatten per kg malt

Lakning

12 liter 78 grader vatten. Samlade upp 14,5 liter sötvört.

OG: 1058

FG: 1010

Primärjäsning 17 dagar i 23 grader

Sekundärkäsning 7 dagar i 23 grader.

Stjärnlager 4,2 % (10 liter)

Malt
2000 gram Golvmältat pilsnermalt
200 gram Brownmalt
200 gram Cara Aroma
200 gram Vetemalt

Humle och kryddor (koktid inom parantes)

Admiral (13,1 % alfa) 12 gram (60 min)

Kanelstång 2 st (25 min)

Stjärnanis 6 g (25 min)

Pioneer 5gram (20 min)

Aurora 5 gram (20 min)

Sterling 5 gram (20 min)

Pioneer 5gram (0 min)

Aurora 5 gram (0 min)

Sterling 5 gram (0 min)

IBU: 48

Jäst

San Fransico Lager (White Labs)

Klarninsgmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Vattenbehandling

1 krm Kalciumklorid (i mäsken)

1 krm Kalciumsulfat (i mäsken)

1 krm Kalciumkarbonat (i mäsken)

Total koktid: 75 min

Infusionsmäskning
70 grader (75 min)

2,3 liter vatten per kg malt

Lakning

13 liter 78 grader vatten. Samlade upp 16 liter sötvört.

OG: 1046

FG: 1014

Primärjäsning 7 dagar vid 23 grader

Sekundärkäsning 41 dagar vid 6 grader.

Bredd i årets julsortiment från Spendrups och Gotlands

2011-11-25T08:29:00.004+01:00

Första advent börjar närma sig med stormsteg så vad passar bättre än att tipsa om några juldrycker. Spendrups bryggeri och deras mikrobryggeri Gotlands bryggeri satsar på en rejäl bredd i årets julsortiment. Det är allt från julmust till aquavit.

Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat, 75 cl (0 volymprocent) - Denna julmust är helt ny från Spendrups men sedan tidigare finns även julmust lagrad på ekfat, som finns att köpa i dagligvaruhandeln. Det som skiljer årets nya är att den är buteljerad i prydlig 75 cl-butelj med champagnekork samt att den är lagrad 6 månader på bourbonfat. Och visst känns bourbonsmaken igen med kola- och chokladtoner. Julmusten är fortfarande söt och smakar just julmust men den har även andra dimensioner. En julmust för de vuxna helt enkelt. Går att köpa på systembolaget för 24,90 kr.

Wisby Oaked Porter 2011, 33cl (8,5 volymprocent) - Även denna är ny för i år. En porter som har lagrats på nya franska medelrostade ekfat i 4 till 8 månader. Resultatet är utsökt och karaktären blir inte lika aggressiv som när öl lagras på whisky- eller bourbonfat. Här är balans nyckelordet och det är en fin sådan mellan ekens vaniljton och porterns härliga kaffe- och chokladtoner. Ett av de bästa porterölen jag druckit från ett Svenskt bryggeri. Tyvärr finns den inte att köpa i handeln utan du får försöka leta rätt på den i någon välsorterad ölkrog.

Wisby Julauavit, 50 cl (42 volymprocent) - Sist ut är en nubbe från Gotland. Den enda nubbe du behöver ha på julbordet i år enligt mig (förutom den obligatoriskt egenkryddad så klart). Förra året var det amaron Gotlands Bittar som gällde men i år satsas det alltså på aquavit. Den kryddas med kummin, dill, nejlika, stjärnanis och pomerans. Dessutom ingår även destillerat öl i smaksättningen som har lagrats ett år på franska ekfat. Smaken bär kraftiga toner av stjärnanis och kummin och minnena går omedelbart i julens tecken. Gott att småsippa på vid rumstemperatur. Går att inhandla på Systembolaget för 228 kr.

Biershop Braugasthöfe

2011-11-01T10:16:00.006+01:00

www.biershop-braugasthoefe.de

Tänkte passa på och tipsa om denna tyska site där du kan köpa tyska ölsorter från lite olika tyska bryggerier som både har bryggeri, krog och gasthof. Bryggerierna som finns med är följande:

Brauerei Autenried

Brauereigasthof Aying

Neckarmüller Tübingen

Du måste beställa antingen 9 eller 18 sorter från vardera bryggeri, men sedan går det oerhört smidigt. UPS levererade på mindre än en vecka. Så nu har jag bland annat en låda från Uerige hemma. Gött!

SENARE TILLÄGG:

Igår fick jag ytterligare två paket - 9 flaskor från Ayinger plus en liten sejdel samt 9 flaskor från Autenried och i dag kommer 9 flaskor från Landwehr-Bräu att landa. Härligt för den som gillar tyskt.

SBWF 2011: Första helgen

2011-10-02T14:54:00.015+02:00

OT/House of ale och Great Brands ahde som vanligt en massa amerikanare med sig.

Missa inte dessa båda sorter hos Great Brands (monter 26).
Stranger Pale Ale och 400 pound monkey India pale ale.
Riktigt välbalanserat och riktigt gött!

Då var man hemma på Sveriges framstjärt igen med två dagars ölmässbesök i bagaget. Stockholm Beer & Whisky Festival firar 20 år i år (eller rättare sagt så firar ölmässan 20 år och whiskydelen 19 år). Hursomhelst så har temat jubileum även smittat av sig på utställarna, Carlsberg (monter 27) har bland annat med sin nya Carnegie Porter som det har specialbryggt till Carnegies 175-års jubileum. Denna version är tillskillnad från originalet en överjäst porter på 8,8 volymprocent och som har lagrats i 8 månader på bourbonfat. Fylligt med mycket choklad, vanilj och smörig ek.

Även Pilsner Urquell (SAB Miller) hade med sig sin jättetunna på 3700 liter opastöriserad och ofiltrerad Pilsner Urquell, ett variant som bara har lämnat Tjeckien en gång tidigare och det var på mässan förra året. Färsk humlesmak med härlig maltsötma, ett måste för den som älskar tjeckiskt. (monter 43)

Annars finns det mycket spännande och gott att botanisera bland på årets mässa. Varför inte smaka på äkta real ale från brittiska Adnams hos Jens Pub vid Spendrups monter (monter 24). Deras Adnams New Zeeland Pale Ale är en fröjd för både näsa och gom. Gott! Real ale, eller en tysk form av varianten, finns också att avnjuta hos Nynäshamns Ångbryggeri (monter 20). Här finns nämligen både Landsort Lager och Pickla Pils på självrunna tunnor. Ta detta som det första ölet direkt när ni kommer (om de finns kvar det vill säga).

Brewery International (monter 28) hade också en del godsaker, som vanligt. Missa inte allt gott på fat som:

Svaneke Pilsner (Klassisk pilsner med toner av honung och ljung)
O'haras Pale Ale (läskande pale ale med karaktär av tropisk frukt)
O'haras Dry Stout (Kaffe och snustorrt)
Schneider Weiss Tap 1 (Skumbanan och nejlika, frisk och himmelsk. Bästa veteölet i världen?)
Mahou Negra (Schwarzbier från Spanien. Rostat kaffe, choklad men len och behaglig)

Galatea har lite uppdelade montrar i år och där bland annat St Eriks och Samuel Adams stod själva (båda i monter 33). Gå till Samuel Adams och prova deras fantastiska rököl Bonfire. Tydlig smak av rökta charketurier och fin eftersötma. Bästa rökölet utanför Tyskland. Missa inte heller deras två specialöl: 13th hour stout och 13th hour New world trippel. Både har legat på brandyfat och har en fin syrlig ton, speciellt stouten.

Brill & Co (monter 2) och Wicked Wine (monter 9) hade som vanligt väldigt roliga saker med sig. Hos Brill var det mycket Nögne på fat (Miss inte deras India Saison!) och hos Wicked Wine mycket Sierra Nevada och Flying Dog på fat. Wicked Wine hade dessutom fyra sorter från Åländska Stallhagen. Provade bland annat deras Dunkel som var en rejäl explosion i rostat kaffe. Tyvärr blev det inte så mycket besök hos dessa båda importörer utan jag sparar det till nästa helg då jag ska dit torsdag och lördag.

Vad fanns mer att rekommendera? Ja, i rummet längst bort (snickeriet) där alla svenska mikrobryggerier stod förra året står i år alla danska mikrobryggerier (och en del svenska och norska). Gillar man dansk är det här man ska tillbringa sin tid men jag vill även slå ett slag för det norska bryggeriet Lervig som bland annat hade en mycket frisk och aromatisk pale ale och en chokladig och välsmakande brown ale.

Svenska småbryggerierna fanns det också gott om men jag prioriterade inte dom den här helgen utan tänkte göra det nästa helg istället. Men jag smakade ändå lite smått och gott. Som en witbier och en pale ale från Stockeboda Gård (monter 31) och Krösabira från Ängö Kvartersbryggeri (monter 41) som en specialbryggd till Bishops Arms i Växjö. En pale ale i session-stil smaksatt med lingon vilket ger den en behaglig bärig och söt eftersmak. Annorlunda och gott. Gamla Slottskällans Bryggeri (monter 13) hade en gäng sorter med sig och bland annat den gamla goda portern Svart. Denna fanns även som två specialversioner - en lagrad på cognacfat och en på bourbonfat. Provade den senare och det var riktigt smarikt. Skillde sig en del från Carnegies variant då smakerna i dinna inte blev så påtaglig utan det var mer en lagom vanilj- och ekton.

Sist kan även nämnas att det var trist att inte Bishops Arms ställde ut i år eftersom dom ofta har med sig öl från lite mindre svenska bryggerier som inte har råd att ställa ut på tu man hand.

BMD med Oceanbryggeriet på Ölrepubliken

2011-09-27T14:31:00.008+02:00

För två veckor sedan var det Beermakers Dinner med göteborgska Oceanbryggeriet på Ölrepubliken. En fantastisk afton med utsökt mat och öl. Middagen bestod av 5 rätter och till det dracks passande öl.

Det började med en Dark Crystal IPA REMIX som var humlad med nya zeeländsk humle. Fina knäckiga toner som samspelade väl med tropiska frukter som annans och passionfrukt och lite mango.

Och så menyn:

Trattkantarellsoppa kokt i Göteborgsporter.

Till det serverades även vårullar fyllda med skaldjur.

Dryck: Göteborgsporter

Rimmad och kokt torsk med gubbröra och en dillcreme.

Dryck: 12 plato lager

Hjortstek och rårörda lingon med rödvinssky och kronärtskockapuré.

Dryck: Ebbot Ale

Friterade ost (taleggio) med en mangochutney

och en riktigt gött knäckebröd.

Dryck: Ocean Väskust IPA

Chokladfondant med vaniljglaserade hallon.

Dryck: Järntorgets Arbetarporter

Avslutande även kvällen med att dricka en Göteborgsporter bryggd med kaffe och lagrad i 4 månader. Serverades som real ale på cask. Succe!

En mild bryggning

2011-09-06T11:35:00.007+02:00

Efter ett långt sommaruppehåll var det äntligen dags att brygga öl på nytt i söndags. Höst betyder ju fylliga och brödigt karamelliga öl så därför föll valet på att brygga en mild - en oerhört underskattad ölstil. När ska den första infinna sig i bolagets tillfälliga eller ordinare sortiment måntro? Eller i den vanliga dagligvaruhandeln för den delen. Många mild-sorter ligger ju faktiskt under 3,5 %.

Min mild fick även lite australiensiska och nya zeeländska influenser. Får se hur den blir.

Mild down under (10 liter)

Malt
1200 gram Maris Otter malt
400 gram Brown malt
200 gram Münchnermalt
100 gram Cara Aroma
100 gram Vetemalt

Humle (koktid inom parantes)
Southern Cross (16,5 % alfa) 5 gram (60 min)
Southern Cross 10 gram (5min)

IBU: 25

Jäst
Australian Ale (White Labs)

Klarninsgmedel
1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Total koktid: 90 min

Infusionsmäskning
70 grader (100 min)

2,3 liter vatten per kg malt

Lakning

14 liter 78 grader vatten. Samlade upp 16 liter sötvört.

OG: 1036

Äntligen, hösten är här!

2011-09-02T11:34:00.003+02:00

Och vad betyder hösten? Maltiga, kakiga, fylliga och karamelliga ölsorter! Ni som känner mig vet vad jag tycker om ölsorter där maltens egenskaper får dominera. Himmelskt! Sigtuna Black October, Sigtuna Dunkel Lager, Mowhawk Rye Lager, St Eriks Rauköl och Sigtuna Höstporter... Jag är mycket spänd på att se hur dessa smakar och doftar. Än så länge har jag bara smakr på Mohawk Rye Lager och de sannerligen ingen besvikelse. Fina knäcktoner, pepprig, lite frisk mint, knäckebröd, kola, kakor. Riktigt gott helt enkelt! Och vad åt jag till? Svampmackor såklart! Äntligen är hösten här!

Veckans öltips: Jämtlands Oatmeal Porter

2011-06-08T11:45:00.006+02:00

Systembolaget består av ett ordinarie sortiment, ett tillfälligt sortiment och ett beställningssortiment. I det ordinarie sortimentet finns de sorter som du hittar i butikerna och som alltid finns. Det tillfälliga är nyheter som tycker upp varje månad och stannar så långt lagret räcker. Sedan finns beställningssortimentet. I detta sortiment finns en uppsjö av olika ölsorter från världens alla hörn men tyvärr är det väldigt få som utför beställningar. Det kan bero på en rad saker:

Folk tycker att det är krångligt.
Folk vet inte att sortimentet finns.
Oftast måste man beställa ett helt kolli, 12, 15, 20 eller 24 flaskor beroende på vilken sort det är.

Med dagens e-beställning är det alls krångligt att beställa. Gå in HÄR och följ instruktionerna. Däremot kan folk ta avstånd då man måste beställa flera flaskor av samma sort, tillskillnad mot vin. Men varför inte gå ihop några kompisar och dela på en låda så är problemet löst.

Och nu till veckans öltips som såklart är en öl i beställningssortimentet - Jämtlands Oatmeal Porter 4,8 % från Jämtlands Bryggeri. Beställ den HÄR.

Färgen är mörkbrun till svart med en svag röd ton, skummet är vitt och fast. Doften för genast tankarna åt gräsig humle och kraftig espresso. Även toner av choklad kan hittas. Smaken är len och behaglig med en fin beska i avslutningen. Även här finns espresso- och humletoner. Men även en del havre. Tänk havrekakor doppade i lite choklad.

Detta är en mycket behaglig porter som kan drickas både direkt från kylskåpet eller skafferiet. Ett måste i sommar och resten av året.

Veckans öltips: Brännskär Brown Ale

2011-05-27T15:44:00.006+02:00

Veckans öltips från Fat & flaska ä en av Sveriges främsta och mest köpvärda ölsorter både på fat och på flaska enligt mig. Brännskär Brown Ale (5,3 %) tillverkas av Nynäshamns Ångbryggeri och är en av deras säsongsöl. Den brukar vara tillgänglig kring april-maj varje år och finns så långt lagret räcker, vilket brukar vara till augusti. I dagsläget börjar den dyka på välsorterade ölkrogar runt om i landet. Man kan dock även beställa en låda med 20 flaskor på Systembolaget - länk HÄR. Så beställ nu med en gång och njut i sommar.

Brännskär är en amerikansk brown ale som förutom malt, humle, jäst och vatten även innehåller rörsocker och honung vilket ger den en härlig mjuk sötma. Sötman tar inte på något sätt över utan balanseras väl men en fin humletorrhet.

Doften präglas av karamell och kola och även en hel del choklad. Personligen tycker jag att den helt enkelt doftar vår.

Smaken är fyllig, mjuk och len. Till en början känner man den fin honungs- och karamellsötman medan det långt bak i gommen övergår till en rejäl humlebeska och torrhet från citrusbetonade humlen. Man kan även känna svaga toner av torkad frukt.

Ett underbart öl! Beställ nu eller spring ut på krogen och drick den innan den tar slut för i år.

Kalasvete

2011-05-21T13:16:00.003+02:00

I onsdags passerade jag 30 vårar och i dag är det 30-årsfest så för två veckor sedan (4/5) bryggde jag ett mörkt veteöl till denna tillställning. Provsmakade lite i går och jag måste säga att jag är ganska nöjd. Den kanske blev lite väl maltig för en veteöl, även om de mörka varianterna kan vara det ibland. Ångrar även något att jag inte lade i någon smakhumle. Hade nog blivit lite bättre. En lärdom till nästa gång.

Kalasvete (10 liter)

Malt
1250 gram Vetemalt
750 gram Bohemian Floor Malt (Golvmältad pilsnermalt)
250 gram Münchnermalt
150 gram Cara Aroma
50 gram Svartmalt
50 gram Pale Chocolate Malt

Humle (koktid inom parantes)
Aurora (9,2% alfa) 6 gram (60 min)
Sterling 14 gram (5 min)
Cascade 10 gram (Torrhumling, 6 dagar under sekundärjäsningen)

IBU: 16

Jäst
Bavarian Wheat (White Labs)

Klarninsgmedel
1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Total koktid: 65 min

Stegmäskning
42 grader (20 min)

67 garder (60 min)

Utmäskning
75 grader (5 min)

Primarjäsning

8 dagar vid 23 grader.

Sekundärjäsning

6 dagar vid 9 grader

Tappning

På fat. 1,5 bar vid 9 grader.

OG: 1056

FG: 1014

Alkoholhalt: 5,6 %

Gusto Öl finns nu att köpa!

2011-05-04T15:06:00.007+02:00

Jonas Nyberg och Simon Svensson från Njutningsfrämjandet
med sitt nya spel Gusto Öl

För ett tag sedan skrev jag om ett ölspel (sällskapspel) som skulle lanseras till våren/sommaren och nu kan jag med glädje meddela att det är här! Jag är själv bekant med grabbarna som står bakom spelet, Simon Svensson och Jonas Nyberg på Njutningsfrämjandet, och jag har även varit med som en slags faktagranskare till frågorna (så vi får hoppas att allt stämmer...)

Spelet, som heter Gusto Öl, är upplagt på så vis att man har frågesport om öl och detta kombinerar man också med olika provningar av öl som man själv väljer. Spelet börjar med att man svarar på 6 st frågor (alla har tre svarsalternativ) sedan är det provning, därefter är det sex frågor till (med svarsalternativ) och ytterligare en provning. Hur många öl man vill ha med under provningen bestämmer man själv men två vid varje provning är väl ett bra tips. När man provar fyller man samtidigt i ett provningsprotokoll som kommer till nytta senare då blindtestet sker.

Efter den andra provningen är det fyra omgångar kvar innan vinnaren ska kåras:

Sant eller falskt (Detta är en sant eller falskt fråga där rätt svar ger 2 poäng)

Tjuven (Den som svarar rätt kan antingen välja att få 2 poäng eller stjäla 2 poäng från någon annan)

Blindtestet (Detta är helt enkelt ett blindtest på ölen man provat. Nu kommer provningsprotokollet till användning. Den person som skall prova blundar. Använd ögonbindel om så önskas. Häll upp en av de öl ni provat och bjud personen som blundar. Efter att han smakat får han titta i sitt protokoll. Tag då bort glaset så att han inte ser på färgen vilken öl det var. När han bestämt sig svarar han vilken han tror det är. Endast en gissning. Rätt svar ger 3 poäng)

Prispallen (Detta är en utslagsfråga med endast ett rätt svar. Den som leder svarar först därefter i fallande ordning efter poäng. Närmaste svaret får 4 poäng, sedan 2 poäng och 1 poäng.

Ett mycket roligt spel så här inför sommaren. Spelet kan köpas på njutningsfrämjandets hemsida för 149 kronor, länk HÄR.

Egen hembrygd under påsken

2011-04-26T22:04:00.005+02:00

Årets skörd av påsköl på bolaget var i min mening inget man slog volter av. Många var slätstrukna och av "samma gamla visa" som tidigare år. På sätt och vis är det väl inte så märkligt eftersom påskölen inte har något vidare status i vårt land tillskillnad mot våra grannar över sundet där det är en mycket stor händelse. Om inte jag minns fel så fanns det över 60 (!) olika sorters påsköl i Danmark förra året. I Sverige verkar påskölet bara vara något bryggerierna brygger för att de ska och för att många konsumenter (och bolaget) kräver det.

Men jag ska inte bara klaga för visst fanns det några godingar så som Pumpviken Påsköl, Wisby Påsköl och Nils Oscars Kalaspåsköl. Dessa var i alla fall med på mitt påskbord.

Givetvis passade jag även på att brygga en helt egen påsköl, något som jag tycker de allra flesta ska göra. Alltså - både brygga öl till högtider och den så allmänna vardagen.

Mitt eget resultat blev en fyllig Scottish Export med fina karamell- och knäcktoner från malten. Det var även intressant att använda den nya flytande jästen från White labs som är förpackade i ett slags provrör i plast och är färdigt att användas med en gång. Ingen smackpack alltså. Fungerade utmärkt!

Skål för hembrygden!

Påskvirvel (10 liter)

Malt
1500 gram Golden Promise Malt
300 gram Münchnermalt
170 gram Special B
100 gram Cara Aroma

Humle (koktid inom parantes)
Pioneer (9,2% alfa) 15 gram (60 min)
Cascade 15 gram (2 min)
Amarillo 10 gram (1 min)
Amarillo 10 gram (0 min)

Jäst
Edinburgh Ale Jäst (White Labs)

Vattenbehandling
2 krm Kalciumklorid (lakvattnet)

Klarninsgmedel
1/2 krm Protafloc (30 min kok)

Total koktid: 90 min

Infusionsmäskning
66 grader (90 min)

Utmäskning
78 grader (10 min)

OG: 1044

FG: 1014

Alkoholhalt: 4 %

Flying Dog Gonzo Imperial Porter

2011-03-29T21:56:00.004+02:00

Håll utkik efter Gonzo Imperial Porter på fredag. Bild: Wicked Wine

På fredag är det dags för svenska folket att stifta bekantskap med en rad olika öl på Systembolaget i minst ett år framåt. Vid två tillfällen under året (den 1 april och 1 oktober) lanserar Systembolaget flera olika ölnyheter som kommer finnas på hyllorna i minst ett år.

Men redan i början av veckan har jag lyckats komma över en av nyheterna som jag vill tipsa om - Gonzo Imperial Porter. Äntligen säger jag bara. Äntligen finns det en sort från det härliga amerikanska bryggeriet Flying Dog Brewery i bolagets fasta sortiment. Har du tillbringat en del kvällar och dagar ute på välsorterade ölkrogar har du säkert slängt ett öga (eller kanske till och med avsmakat) någon av deras öl med de galna etiketterna. Snake Dog IPA, Road Dog Porter, Horn Dog Barley Wine (Mums!) och Old Scratch Amber Lager är bara några av sorterna. Samt Gonzo Imperial Porter så klart. Importören heter Wicked Wine och via dem kan ni privatimportera vilka sorter ni än önskar från Flying Dog.

Gonzo Imperial Porter 9,2 % är en härligt välhumlad och fyllig porter med en tydlig kraftfull citrusbeska och maffiga choklad och kaffetoner. Eftersmaken är lång och det känns nästan som att ha kvar en chokladkaffedoppad humlekotte kvar i halsen som lååååångsamt hissar sig neråt. Det är helt klart en annorlunda porter då den just är så pass välhumlad. Och annorlunda är aldrig fel i min mening bara välkomnade. Inget för lättvikarna vill jag påpeka men väl en underbar avslutning på kvällen efter en hård arbetsdag och ett måste att prova minst en gång i sitt liv. Äger du en chesterfieldfåtölj föreslår jag att du avnjuter ölet sittandes i den.

Jag avslutar med en replik från journalisten Hunter S. "Gonzo" Thompson som annars brukar pryda Flying Dogs etiketter: "Good people drink good beer".

Ett stort urval av Flying Dogs olika sorter. Bild: Wicked Wine

Ölstugan Tullen

2011-03-10T13:44:00.004+01:00

En ny ölhall har sett dagens ljus i Göteborg och Andra Långgatan - Ölstugan Tullen. I slutet av december slog de upp portarna och själv var jag där för två veckor sedan och omdömet är rakt igenom positivt. De som står bakom stället är samma personer som har Linnéterassen och Lilla Linné vid Linnégatan. Och precis som Lilla Linné är det svenskt tema på "Tullen".

Kranarna är tio till antalet, sju från Gotlands Bryggeri som är relativt fasta och tre som fungerar mer som roterande gästkranar. Dessutom har man ett husöl. Tullens Red Ale som bryggs av Oceanbryggeriet. Härlig karamellig och knäckig sak. Vid besöket fanns bland annat Drakens DIPA (tror jag den hette) som vann SM i hembryggning förra året. Bryggd av Oppigård. Mycket fyllig och smakrik fylld med tropiska frukter.

Flaskölen är också enbart svensk och det är främst öl från svenska småbryggerier. Även maten är svensk, husmanskost så klart.

En liten rolig detalj är att Göteborgs äldsta ölhall som hade funnits i 87 år, innan den lades ner 1979, låg här innan. Och vad hette den? Tullen.

Pangpris på Sveriges Ölkrogar!

2011-02-16T16:32:00.005+01:00

Några krogar som finns representerade i boken. Bredaryds Wärdshus (Bredaryd),
The Rover (Göteborg), Brogatan (Malmö) och Sorbon (Stockholm).

Dags för lite reklam för min första publicerade bok - Sveriges ölkrogar. Den 23/2 börjar årets bokrea men redan nu kan du förbeställa boken på Adlibris (69 kr) och Bokus (58 kr). Passa på att köpa den som present till någon ölälskare (eller som strävar för att bli en) eller kanske rent av till dig själv?

Länk till Adlibris HÄR.

Länk till Bokus HÄR.

Gusto Öl – Ölprovning och sällskapsspel i ett

2011-02-03T13:38:00.005+01:00

I sommar är det dags för ett nytt sällskapsspel i ölets tecken. Det är Jonas Nyberg och Simon Svensson på Njutningsfrämjandet som utökar sin spelserie Gusto med Gusto-Öl. Förra året lanserade de sitt allra första spel Gusto Choklad. Ett mycket trevligt och annorlunda spel som kombinerar ett frågespel om Choklad med provningar av olika Chokladsorter. Både ”fina” och ”fula”. Spelet rekommenderas varmt och på deras hemsida kan ni se var spelet går att inhandla.

Och nu till sommaren är det alltså dags för Gusto Öl som kombinerar ölfrågesport med provningar. Perfekt för oss ölälskare och perfekt för dem som vill lära sig mer om öl på en underhållande vis.

Själv kommer jag medverka som faktagranskare av frågorna och provningsprotokoll och det är inte helt omöjligt att jag får med en egenkomponerad fråga eller två. Ett mycket roligt och spännande projekt med andra ord.

Jag återkommer självklart när spelet är ute i handeln, men passa på att köpa Gusto Choklad redan nu.

Brightons öl och bryggerier

2011-01-29T13:49:00.008+01:00

Hand in Hand. Den minsta puben i Storbritannien med eget bryggeri.

Foto: Magnus Manske

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så kommer det förekomma några gästinlägg här på Fat & Flaska och årets första är skriven av Johanna Samuelson. Hon är själv bosatt i Brighton och ger oss här en liten inblick i Brightons publiv och flertal bryggerier. Hon tipsar även om de språkresor i engelska som finns att tillgå i staden. Så varför inte kombinera språkresa med pub- och bryggeribesök. Sugen på en tripp?

Brighton på engelska sydkusten är en gammal fiskeby som sedan 1800-talet och framåt förvandlats till en, stundtals, fashionabel turistort. Mestadels är det dock en liten storstad där studenter, hippies och medelklass London-pendlare blandas och skapar en alldeles unik, öppensinnig atmosfär. Här blandas modern kultur med klassisk brittisk tradition på ett påtagligt vis och det är aldrig långt till närmaste pub. Runt år 1800 fanns här 41 så kallade Inns, vilket motsvarade ett dryckesetablissemang för varje 30 hus. Idag finns här 900 barer och pubbar som serverar alkohol, många av dem kontrollerade av stora bar kedjor, men flera har behållit sin karaktär som Free Houses med sin egna karaktär, och bar sortiment.

På sommaren myllrar staden av turister och ungdomar på språkresor, medan det på vintern är lugnare här. Men oberoende på årstiden välkomnar Brightons klassiska pubbar. Brighton ligger i East Sussex och i omgivningen finns 22 listade bryggerier, från stora så som Harveys, till mindre som till exempel Full Moon eller Arundel Brewery. Ett av de kanske minsta bryggerierna ligger bakom puben Hand in Hand i den östra delen av staden, känd som ”den minsta puben i Storbritannien med eget bryggeri”. Här serveras 2-3 egna Kemp Town Brewery ölsorter på fat direkt från övervåningen, men också ett antal andra lokala fatöl. Flera av dessa kommer från Badger Brewery, bland annat de kända Tanglefoot, Golden Champion och Golden Glory, samt flera andra gästöl.

En annan pub som har sitt eget bryggeri är The Evening Star. Här startade man 1994 med ett mikrobryggeri i källaren men sedan dess har man flyttat ut på landsbygden och flertalet gånger blivit prisbelönad för sin ale. Bryggeriet som heter Dark Star Brewery erbjuder ett antal säsongs ales, så det är värt att komma tillbaka hit under året och avnjuta månadens specialitet. I Februari bjuds till exempel IPA:an Six Hop Ale 6.5% med 6 humlesorter, karakteristiskt då Dark Star är känt för sina humlestarka ölsorter. Under December erbjuds varje år den legendariska Critical Mass på 7.8%, en vinter ale stark i både färg och smak.

Stockholmskrogen Akkurat serverar ofta sorter från Dark Star Brewery som real ale och jag rekommenderar alla att prova dem där för att sedan åka till Brighton för att avnjuta dem otransporterade, så att säga, samt purfärska. För det är ändå inte mycket som slår purfärsk real ale från de brittiska öarna. Får ni syn på Dark Star Espresso Stout 4,2 % så ta en pint med en gång utan att tveka. Du kommer inte att ångra dig!

Foto: Dark Star Brewery

Andra pubar som erbjuder fatöl och gäst ales från lokala bryggerier är Barley Mow och The Basketmakers Arms. Båda dessa erbjuder dessutom fina pubkök med mycket uppskattad mat, speciellt populära för den traditionella Sunday Roast. Vare sig man är här på ett kortare besök, eller under en längre vistelse, till exempel på en av de många språkkurser engelska som erbjuds här, bör man prioritera åtminstone en Sunday Roast, en riktig engelsk specialitet som också förkroppsligar landets pub-kultur.

Vill man komma utanför staden söker man sig bäst till Middle Farm, mellan Glynde och Lewes på landsbygden norr om Brighton. Denna gård har en cider och perry affär med en god samling lokala fat och flask ale. Här inbjuds man att provsmaka och resan är väl värt det då affären är knöktjock med lokala specialiteter. Antingen köper man med sig ett helt fat, eller så köper man cider i gamla mjölkkartonger, en ny upplevelse.

Brighton ligger 50 minuter på tåg från centrala London, och med ett stort antal billiga flygavgångar från Stockholm till Gatwick är staden väl värt ett besök.

Fat & Flaska tillbaka i rutan and goes Götlaborg

2011-01-27T14:03:00.005+01:00

Efter ett uppehåll på närmare en månad är det dags att starta upp Fat & Flaska igen. Anledningen till uppehållet har varit en större flytt. Jag och min fru har lämnat Småland och flyttat tillbaka till mina hemtrakter i Göteborg. Något som både känns gött och lite vemodigt. En av de stora frågorna jag ställer mig är hur min hembrygder kommer bli framöver - nytt vatten, ny lägenhet ja det är troligt att det blir helt nya öl framöver, både smak och doftmässigt. Men överlag känns det bara gött mos att vara tillbaka.

Det kommer även hända lite nya saker här på bloggen. Bland annat kommer en gästbloggare skriva lite då och då och det första inlägget kommer på lördag, mer än så säger jag inte i nuläget.

Vad gäller ölböcker så håller jag på med en i nuläget med vet inte tyvärr inte alls när den kommer bli färdig. Kan nog dröja något år.

Kommer också försöka hålla folk uppdaterade på vad som händer på krogarna i Göteborg nu när de (äntligen) ligger så nära.

Örebro Öl- och whiskyfestival - Del 1

2010-11-26T16:01:00.000+01:00

Förra helgen gick Örebros öl- och whiskyfestival av stapeln för tredje året i rad och detta var även första året för mig och det kommer med all sannolikhet bli flera återbesöka. Det var en väldigt mysig festival och inte lika stort och trångt som ölfestivalen i Stockholm brukar vara (även om den också har många höjdpunkter).

Mässan pågick under fredag och lördag. Själv var jag där båda dagarna - i princip hela fredagen och en tre timmar på lördagen innan det bar av hemåt mot Småland. Under lördagen träffade jag även lite andra bloggare: Stefan (Beer Drivel), David & Fredrik (Ölkultur) samt Johan (Gjölen). Mycket trevligt att ses!

Men vad dracks det då för något smarrigt? Det första smakprovet blev hos Strömsholms Brygghus. Tanken var att jag skulle prova deras lättöl En riktig lättöl men den hade inte kommit än (köpte dock med mig en flaska hem) och sedan var deras rököl Malakias slut då bolaget hade köpt upp hela lagret. Den kommer lanseras 15 december. Därför fick det bli en Gråskägg. En fin och rökig porter med tydliga chokladtoner. Riktigt fin! Gillar verkligen detta bryggeri då har en brittisk och belgisk stil vilket känns tämligen ovanligt i dagens amerikavåg. Skebo Bruksbryggeri är ju också ett med tydliga brittiska influenser.

Därefter styrde jag stegen mot Sigtunas monter där jag tidigare hade hört att de hade en ny tysk lager - Bundeslager. Minns jag rätt så bestod den av både münchner-, wiener- och pilsnermalt. En Münchnerwienerpilsner med andra ord. Humlad med Hallertau Tradition (kan varit någon mer också). En mycket fin tysking med fin knäckig maltighet som drog smakerna åt kolasnören och fudge samt en fin gräsig tuff beska á la Tyskland. Mer lageröl från Sigtuna tack. East River Lager är också en riktig höjdare. Sigtuna hade även en annan liten nyhet, en Scottish Strong Ale. Skottlandsälskare som jag är så var den bara tvungen att testas. Fyllig, söt, knäckig men samtidigt väldigt välbalanserad. Saknade dock lite mer alkoholkaraktär som jag anser hör hemma i en skotsk strong ale och dessutom hade jag önskat lite mer rökighet, som även bryggaren var inne på.

Mycket av tiden tillbringades hos Wicked Wine där de bland annat hade besök av tjeckiskt bryggeri som hade opastöriserad och ofiltrerad tjeckisk öl på flaska och fat. Purkmster Cannabis och Purkmster Cérné. Den första var en ljus pilsner som var smaksatt med cannabisextrakt (nej jag blev inte hög) och hade en mycket trevlig söt maltighet som balanserades upp med en relativt kraftig beska. Bryggeriet låg i Plzen (Pilsen) där också Pilsner Urquell och cannabisölet påminde lite om den urqellvariant som fanns på Stockholms ölmässa nu i höstas, den i tunnan alltså. Purkmster Cérné var en äkta mörk tjeck med fina söta chokladtoner och även lite lakrits. Mycket gott!

Bjarni Einarson en av ägarna av det Isländska bryggeriet Ölvisholt Brugghùs var hos Wicked Wine och honom pratade jag en hel del med. Han berättade bland annat om svårigheterna att brygga öl på Island (ekonomi och allt) men att det ändå gick väldigt bra för dem, bland annat på grund av exporten. Öl var dessutom olagligt på Island fram till 1989 (är inte hundra på årtalet). Man får heller inte brygga säsongsöl som bara finns tillgängligt under en kort period utan brygger man en sort skall den finnas tillgänglig året runt. Provade bland annat deras julöl Jólabjór (en rökbock) och han berättade faktiskt att han trodde, eller snarare var övertygad om, att vi svenskar dricker rökigt öl under julen eftersom vi har våra brasor, rökig mat med mera. Tyvärr fick jag rätta honom och berätta att det sällan dricks rökig öl i Sverige, bara rökig whisky. Så jag eftersöker mer rökig julöl till nästa år tack! Isländska Jólabjór har en mycket fin och len rökton och även karamellig maltkaraktär med smaker av cognac och korv. Provade även deras Påskabjór som var friskare och mer humlepräglad, lite som en klassisk APA. De hade även en mycket trevlig och välbrygd wit - Freja. Mycket citrus och koriander. Lättdrucken, okomplicerad och mycket god.

FORTSÄTTNING FÖJER...

Julfirande med Spendrups

2010-11-14T14:35:00.006+01:00

I torsdags var jag i Stockholm på Spendrups årliga julevenemang där de presenterade sina nya julöl och bjöd på härlig julstämning. I år var det också lite mat/tilltugg signerat årets kock Gustav Trädgårdh vilket inte gjorde upplevelsen sämre.

Provningen började med Spendrups två trotjänare Spendrups Julbrygd och Mariestads Julbrygd. Spendrups Julbrygd tyckte jag var bättre än på mycket länge och hade fin söt karamellmaltighet. Påminde mycket om en münchner dunkel. Mariestad var mer rostad än tidigare år och var dessutom aromhumlad med amarillo och cascade, tyvärr var det mycket svårt att hitta spår efter dessa.

En av årets nya brygder var Bryggmästarens Julspecial som har ersatt Spendrups Julbock. En trevlig bock med stor söt maltighet som för tankarna åt kakdeg och kola och även om alkoholsmaken var påtaglig var den mer värmande än spritig.

En annan nyhet för i år var Pistonhead Chimney Sweeper. Pistonhead har lanserats i olika skepnader i år och många ölentusiaster har var varit besvikna då de (inklusive jag själv) tyckt att Spendrups varit alldeles för fega med humlen och inte tagit ut svängarna till fullo (även om jag tyckte att sommarvariant var riktigt trevlig). Därför så var denna variant en mycket trevlig överraskning. Här var det en fin och faktiskt rätt rejäl beska och fina smaker av bär och aprikos. Lite oväntat har man aromhumlat med Tomahawk. På grund av administrativt trassel så kommer denna inte finnas i bolagets ordinarie sortiment utan bara i beställningssortimentet. Om det är kollikrav vet jag inte. Mycket köpvärd.

Sist ut var två märken från småbryggeriet Gotlands Bryggeri. Wisby Julbrygd har visserligen funnits sedan bryggeriets start för 15 år sedan men den byter ofta recept. Förra året var den relativt blommig och humlerik medan den i år är mer åt det rökiga hållet. Brygden innehåller 13 % rökmalt och rökighet var riktigt balanserad och fin. Rekommenderas!

Den sista sorten kom även den från Gotland - Sleepy Bulldog Winter Ale. Maffig och rostad med fina tropiska humletoner som förde tankarna till passionsfrukt och ananas. Absolut det bästa bulldogölet jag druckit. En av humlesorterna kom från Australien och hette Galaxy. Har inte hört att något annat svensk bryggeri använt denna sort tidigare. Har ni?

Allt som allt en mycket trevlig kväll.

God Jul och skål!

Hembryggda julöl av olika karaktär

2010-11-09T12:05:00.006+01:00

Inte långt kvar nu...

Julölsbryggandet är i full gång. Förra året bryggde jag tre olika men år är det tänkt att bli fem stycken - en lager, en wit, en porter, en mörk maltig ale samt en lättöl av skotsk ale typ. Lagern bryggde jag i början av oktober (länk till receptet HÄR) medan witen bryggdes för två veckor sedan och portern nu i söndags. Recepten kommer här. Är det någon annan som brygger julöl ute i ölsverige?

Wit som julen

Recept för 10 liter

Malt

1000 gram Mörk vetemalt

890 gram Pilsnermalt

110 gram Aromaticmalt

Humle (koktid inom parantes)

Amarillo 8 gram (60 min)

Amarillo 10 gram (2 min)

Rakau 10 gram (1 min)

Cascade 10 gram (0 min)

Kryddor (20 min koktid på samtliga)
Krossad koriander 15 gram
Pommeransskal 15 gram
Nejlika 2 gram

Jäst

1 paket Belgian Wit

Total koktid: 60 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 5 liter vatten. (2,5 liter/kg malt)

44 grader (20 min)

55 grader (30 min)

66 grader (90 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 13,5 liter (78 grader) och samlade upp 16 liter.

Vattenbehandling

2 ml Mjölksyra i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

IBU 25

OG 1038

FG 1010

3,7 %

Kanelporter

Recept för 10 liter

Malt

1360 gram Maris Otter Malt

200 gram Special B

200 gram Aromaticmalt

100 gram Pale Choclate malt

100 gram Svartmalt

Humle (koktid inom parantes)

Admiral 10 gram (60 min)

Amarillo 20 gram (0 min)

Kryddor (20 min koktid på samtliga)
Kanelstång 4 gram
Pommeransskal 15 gram

Jäst

1 paket Irish Ale

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 4,4 liter vatten. (2,2 liter/kg malt)

66 grader (90 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 13 liter (78 grader) och samlade upp 15,5 liter.

Vattenbehandling

3 krm Kalciumklorid i lakvattnet

3/4 krm Kalciumkarbonat i mäsken

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1046

Westvleteren 12

2010-11-06T12:49:00.005+01:00

I somras bilade jag och Jonas runt i Västeuropa för att besöka vingårdar, bryggerier och diverse ölkrogar. Givetvis blev det ett längre stopp i Belgien där jag även lyckades köpa med mig en Westvleteren 12 med mig hem. Detta öl rankas som det bästa i världen, alla kategorier, på RateBeer. Jag har inte smakat den innan så det kändes självklart att köpa med sig en flaska hem.

Väl hemma började jag fundera lite kring när jag skulle dricka den. Med en gång? Eller skulle jag lagra den några år? Beslutet kom förra veckan då jag drack den för att fira mitt pris från måltidsakademin. Läs mer om priset HÄR.

När jag knäppte upp kapsylen pös det till ordentligt om flaskan och för ett ögonblick ångrade jag mig, men nu var det försent... Likt alla andra trappistöl och många andra belgiska ölsorter så efterjäser detta på flaska vilket också medför att ölet får en relativt aggressiv kolsyra när det är ungt. Så de första tio minutrarna fick jag rör runt med en sked för att få bort det värsta, vilket också lyckades.

Och hur var den då, världens bästa öl. Hade jag inte vetat vilken öl det var så hade jag säkert tyckt att den var riktigt riktigt bra. Jag tyckte visserligen att det var väldigt bra men eftersom förväntningarna var så höga förväntade jag mig ännu mer.

Westvleteren 12 kategoriseras som en quadrubel, en öltyp skapad av trappistbryggerierna La Trappe, Rochefort och Westvleteren. Man kan väl säga att quadrupel är den kraftigaste och smakrikaste av alla belgiska öltyper och lite av belgarnas barley wine.

Westvelteren 12 både smakade och doftade som en typisk quadrupel. Mycket fikon, dadlar, sherry, karamell och cognac men den hade ändå något både i doft och smak som stack ut - ljunghonung. Både doft men framförallt smaken präglades av en fantastisk karaktär av ljunghonung. Söt, blommig, kryddig och ordentligt fyllig. Så om ni är i Belgien någon gång så rekommenderar jag absolut att ni köper en flaska. Själv köpte jag den för runt hundralappen i en ölbutik i Bryssel.

Westvleteren är det minsta trappistbryggeriet (av de sju) som brygger öl kommersiellt. Om jag minst rätt är produktionen är på cirka 40 000 liter per år (någon får gärna rätta om det är fel) vilket också har lett till deras öl är så eftertraktade. Nu ska de dock utöka produktionen för att få in pengar till att rusta upp klostret. Magnus Bark på Ofiltrerat skriver mer om det HÄR. Med andra ord kommer det bli lättare att få tag på deras öl framöver och frågan är om de i fortsättningen kommer bli så eftertraktade?

Fin utmärkelse till Sveriges Vinbarer: en reseguide

2010-10-30T13:06:00.007+02:00

I går var jag i Grythyttan och tog emot ett pris från Måltidsakademin för årets Måltidslitteratur. Det var min och Jonas Sjöstrands bok Sveriges Vinbarer: En reseguide som vann i kategorin årsböcker, kalendrar, restaurang-, hotell och museiguider/kataloger.

Juryns motivering löd: Den svenska sommelierrevolutionen manifesterar sig numera över hela landet, och här kartläggs den ingående. Dessutom rolig läsning.

Tack så mycket till juryn för att ni röstade på boken.

Boken finns att inhandla på olika internetbokhandlar. Enligt prisjakt.nu hittar ni det bästa priset, 163 kronor på kulturbutik.se, länk HÄR:

Ölbloggarstafett del 2 – De underskattade öltyperna, del 2

2010-10-27T10:45:00.005+02:00

Del 1 i detta inlägg kan ni läsa HÄR.

I förra inlägget skrev jag om de underskattade lagerölen i Tyskland och Tjeckien och nu tänkte jag kasta mig över engelska kanalen till de brittiska öarna där jag anser att världens bästa öltyper tillverkas, särskilt i de norra delarna.

Jag tar mig genast an mitt absoluta favorit ölland och vars öltyper är extremt styvmoderligt behandlade i Sverige. Jag pratar om Skottland och de maltdominerande öltyperna som ofta hittas där. I dag finns det skamligt lite ”äkta” skotsk öl på bolaget och på svenska ölkrogar. BrewDog är för mig mer amerikansk än skotsk. Men det är klart, lite grann hittar man allt. På krogen ska ni hålla utkik efter bryggeriet från den absolut norra delen av Skottland, Orkney Brewery. Den karamellmaltiga och fikondoftande Dark Island, den knastertorra och kaffelika stouten Dragon Stout, den humle- och karamellkryddiga Red MacGregor samt den kraftfullt fylliga wee heavy maltbomben Skullsplitter är fyra måsten från detta bryggeri.

Willams Brothers Brewery bör ni också hålla utkik efter då de nog gör de roligaste (och godaste) sorterna. De har bland annat fyra Historic Ales – Fraoch Heather Ale (kryddad med ljung och pors), Alba Scots Pine (gjord på tall- och granskott), Grozet (kryddad med krusbär), Ebulum Elderberry (kryddad med fläderbär) samt Kelpie Seaweed Ale (kryddad med sjögräs). Dessutom har man ingefäraportern Midnight Sun, Björnhallonölet Róisin samt, den som bolaget nyss tagit in, 7 giraffes kryddad med fläder och citronskal och som har en typisk skotsk karaktär. Svårt att förklara men det smakar skotskt helt enkelt.

På bolaget finns även en annan skotsk öl som är mer av det klassiska skotska signumet en de ovan nämnda – Belhaven Wee Heavey. Det är en riktigt fyllig fin maltig sak med tydliga smaker av kakdeg och karamell och lite lite rök. Rök i både doft och smak är faktiskt något som ingår i många skotska ölmärken även om de är rätt diskreta. Och när jag ändå är inne på maltiga skottar så kan jag passa på och klaga (igen) över att det finns alldeles för lite av dessa sorter i Sverige. Kanske inte så konstigt nu när det är humle som alla vill ha men ändå.

Belhaven har ju annars en IPA på bolaget i Belhaven Twisted Thistle IPA. Denna (brittisk IPA överhuvudtaget) är inte lika fruktig och besk som amerikansk utan mer åt det blommiga och karamellmaltiga hållet. De är inte heller så alkoholstarka. Twisted Thistle ligger på cirka 5,3 % vilket många britter skulle kalla en strong India pale ale. För förutom blommighet så är det just alkoholhalten som skiljer brittisk och amerikansk IPA åt. Många ligger på mellan 3,5 och 5 % men trots det är de extremt fylliga. Det är också det som karakteriserar många skotska öltyper – fylligt, alkoholsvagt samt mycket smak. En riktigt bra IPA kommer från Edinburghbryggeriet Caledonian Brewery – Deuchers IPA på 3,8 %. Lejongul till färgen med fina blommiga humletoner. Så alkoholsvag IPA skulle jag vilja ställa till skaran över underskattade öltyper. I Sverige finns det skamlöst få men bland svenska bryggerier finns två höjdare i Brandmästaren Andréns Törstsläckare från Dugges och Ocean Ljusa från Oceanbryggeriet. Båda på 2,8 %. Även Sigtuna har en på 2,8 % – Doktorns Pale Ale men denna har jag tyvärr inte haft möjligheten att prova, men med tanke på vad Sigtuna gjort tidigare är den nog ingen besvikelse.

Tillbaka till det maltiga igen. På grund av det kyliga klimatet i Skottland har man aldrig kunnat odla humle och att köpa från England var förr aldrig ett alternativ då de inte var bästa vänner direkt. Därför har malten fått stå för de stora smakerna i skotsk ale. Skotsk ale brukade delas in i fyra kategorier förr tiden och till viss del finns dessa kvar än i dag: 60/- även kallad light (max 3,5 %), 70/- även kallad heavy (3,5-4 %), 80/- även kallad export (4-5,5 %) och till sist värstingen 90/- även kallad wee heavy. Wee heavy stod för att man drack ölet i ett wee (litet på skotska) glas. Och man kan ju inte precis påstå att skotsk öl av dessa öltyper flödar på svenska ölkrogar eller på bolaget. Jag minns att den härligt maltiga och vinösa Caledonian 80/- fanns på bolaget för en sådär 5-6 år sedan. Kom tillbaks! En rolig detalj med denna sort är att den oftast serveras vid rumstemperatur (18-20 grader) på pubarna i Skottland.

De skotska ölen skulle jag vilja påstå är de allra mest underskattade öltyperna i världen, särskilt här i Sverige (vi som annars är det land i världen som har bäst bredd av olika öltyper, både i handeln och på krogen) och personligen längtar jag till att denna humle-våg kan tona ner sig något så att maltiga skottar kan se dagens ljus i landet. Det blir ju lite dyrt i längden att flyga till Skottland varje månad för att få sin dos.

Innan jag avslutar vill jag också passa på att nämna två underskattade öltyper från Skottlands grannland England. Även dessa har gått maltskolan – Brown Ale och Mild. Brown Ale ser man ändå lite då och då, inte minst genom Newcastle Brown Ale och även om den kanske inte smakar likadant i dag som förr så är ändå denna sort lite speciell för mig då det var en av de första alesorter som jag provade. En annan var Double Daimond. Brown Ale finns i två olika stilar – den brittiska och den amerikanska. Den amerikanska har ändå vunnit en del mark bland dagens ölentusiaster, främst kanske för att den ofta har tydlig humlekaraktär tillskillnad mot den brittisk. Sveriges bästa öl (enligt undertecknad) är för övrigt en amerikansk brown ale – Brännskär Brown Ale från Nynäshamns Ångbryggeri.

Brittisk brown ale å andra sidan är så långt ifrån humlebetonat man kan komma. Här är det syrligt, maltigt och nästan sockersött. Ofta brukar denna öltyp bryggas med melass. Syrligheten kommer från malten och det är ofta det som är det karakteristiska hos en brittisk brown ale och det är just den engelska bruna alen som jag skulle vilja påstå är underskattad. Om den är välbrygd så kan den vara riktigt god och syrligt chokladig. Lite som en mildare variant av en syrlig stout. Varken på bolaget eller krogen finns det särskilt mycket brittisk brun öl att tillgå. Hobgoblin är undantaget även om den inte är så klassiskt syrlig. Däremot gjorde Nils Oscar en Brown Ale som kom bara för någon månad sedan som var väldigt stiltrogen. Fin syrlighet och bra eftersmak av choklad.

En ännu mer underskattad öltyp från England är mild och faktum är att det är nästan svårt att hitta denna maltiga och chokladiga öltyp utanför de brittiska öarna. Mild var mycket populärt i England under 1800- och 1900-talet bland arbetarna. Den var ett komplement till bitter och även en snällare version bittern. Milden var alkoholsvagare och knappt besk så det gick att dricka flera pint av den, vilket uppskattades av många. Likt veteöl så ska mild serveras så färsk som möjligt eftersom den snabbt tappar i smak då den är både alkoholsvag och saknar den stora mängden av humle (som är konserverande). Men en färsk mild är något riktigt härligt. Den är inte alls syrlig som brown ale utan här finns det mycket, mycket choklad och kaffe i smaken. Som en mild porter fast med mer maltig karaktär. Trots sin låga alkoholhalt är den likt skotska öltyper mycket fyllig. Mera mild i Sverige tack! Faktum är att Oceanbryggeriet (tack för att ni finns) gör en Dark Mild på 4,5 % som är riktigt härligt chokladig och som får många att beställa ytterligare en pint.

På Irish Pub i Sundsvall hittar man ofta ale i brittisk stil.
Serverad som real ale från bryggeriet i källaren.

När jag ändå är inne på alkoholsvaga öltyper, som de ovan nämna och även klassiska engelska bitters, är dessa också en kategori som är relativt underskattade i Sverige. I Storbritannien är det nästan svårt att hitta ölsorter över 4,5 % medan det i Sverige nästan är svår att hitta öl under 4,5 %. Problemet är att Sverige är fast i folkölsträsket och många folköl smakar i dag mest vatten vilket har lett till att många kopplat alkoholsvaga öl med folköl och framförallt vattnigt och smaklöst öl. Sedan har väl Sverige alltid varit ett starkölsland tyvärr. Många beställer inte öl utan starköl.

Halfway House i Edinburgh.
En pub som alltid får en att längta tillbaka till Skottland.

Det var allt för den här gången. Visst finns det fler öltyper att nämna som är underskattade. Av de mellan 180-200 öltyper som finns så är väl mer än 100 både underskattade och till och med okända för gemene man men jag tyckte ändå att jag behövde dra gränsen någonstans. Nu blev det dessa, i ett annat inlägg blir det andra.

Och slutligen var det den där pinnen som skulle lämnas över. Jag drar ner på farten och sträcker över pinnen till… Uffe på Karlströms Malt. På din blogg har du en flik där skriver om att du håller på att bygga upp en ölkällare. Detta fick mig att tänka på lagrade öl och jag skulle vilja att skrev lite om just att lagra ölsorter. Varför ska man göra det? Varför inte? Vilka ölsorter ska lagras och vilka inte? Vad händer under processens gång (maderiseringen) på respektive ölsort? Berätta gärna också om dina egna erfarenheter vid lagring av olika ölsorter. Och kanske även en bild på din egen ölkällare. Låt fantasin flöda och lycka till!

Slainte! (skål på skotska)

Ölbloggarstafett del 2 – De underskattade öltyperna, del 1

2010-10-26T09:24:00.006+02:00

Eftersom detta inlägg blev lite väl långt har jag valt att dela upp det i två delar. Här följer därmed del 1.

- Jag vill att Peter på Fat & Flaska skriver om ämnet "De mest underskattade öltyperna, och varför de skulle förbättra ölkulturen i Sverige". Jag vet vad du tycker om "humle-bombs-vågen Peter och även att du har provat att brygga en hel del olika öltyper själv. Så skriv ner dina tankar och åsikter. Jag hoppas du känner en lagom stor utmaning i detta ämne...

Fick detta mycket intressanta ämne att skriva om av Pelle på Allt om öl och det fick mig genast att börja fundera: Brukar jag verkligen klaga så mycket över humle-bombs-vågen? Ja, det brukar jag. Det är verkligen inte så att jag inte tycker om humlade öl och vissa extrem öl kan vara riktigt trevliga men problemen är att det finns på tok för många som kan vara fruktansvärt obalanserade. Vissa smakar enbart beskt (ingen smak eller arom) och andra bara citrus eller någon annan frukt eller för att inte tala om de fatlagrade varianterna som bara smakar ekfat eller islayrök. Dricker man en dubbel IPA på 8-9 volymprocent så förväntar man sig ändå en härligt karamellig maltsötma som ska väga upp humlekaraktären, men ofta (alldeles för ofta) så saknar jag denna. Så ja jag gillar beska superbomber och extremöl MEN med smakbalans i.

Ett annat problem med humle-bombs-vågen är att många idag enbart dricker extremöl samt att det bara är dessa som uppmärksammas. Man glömmer lätt de öltyper som satte öl på kartan och hur otroligt goda de kan vara när de inte är pastöriserade eller filtrerade. Jag tänker framförallt på flera tyska och tjeckiska sorter som tjeckisk pilsner,tmavé, černé, tysk pils, zwickel, landbier, schwarzbier, bock, märzen, wiener samt rauchbier. Men även skotska och engelska öltyper som wee heavy, heavy, light, export, mild och brown ale. De smakar kanske inte lika mycket som extremölen men däremot har de en del gömda och diskreta smaker som är spännande att leta efter. De har en annan typ av smak som i sig är hur god som helst. De skotska maltdominerande öltyperna är bara en i raden av underskattade ölstilar som hamnat i skuggan av humleölen i dag, men jag återkommer till dem lite närmare senare.

Ölkulturen i Sverige har verklegen gjort mastodontkliv de senaste tio åren vilket är oerhört kul. Det är få länder som har en sådan bredd i utbudet som Sverige har, både på krogen och på Systembolaget, och jag väldigt glad att jag bor i Sverige och kan ta del av det här variationsrikedomen. Men jag tycker inte vi ska vara nöjda där utan för att ölkulturen ska utvecklas ytterligare i landet gäller det att man ger ALLA öltyper utrymme och även tipsar gemene man om de öltyper som i dag inte får så mycket uppmärksamhet hos oss ölbloggare – tyska, skotska, brittiska med mera.

Åter igen; jag säger inte att det är en nackdel att det skrivs mycket om IPA och extremöl, tvärtom så är det hur bra och hur kul som helst. Ju mer det skrivs om öl i alla dess former desto bättre. Men vi ölbloggare bör även passa på att nämna lite fler öltyper. Många som läser våra bloggar i dag vet säkert nu vad en IPA är, åtminstone kommer de beställa en när de gå på krogen. Men en pilsner då? Eller en schwarzbier? Eller en kölsch? När jag berättar för folk att det finns närmare 200 olika öltyper i världen är det många som tappar med hakan. Så många? Bara i Öl – kunskap ger mersmak nämner jag närmare 50 olika öltyper och redan där har jag fått reaktioner från folk som inte hade en aning att det fanns så många olika lageröl till exempel. Många tror att det finns ett lageröl, nämligen lager.

Vilka är då dessa underskattade öltyper och som jag tycker att samtliga borde upptäcka och fördjupa sig i?

När det gäller de tyska varianterna så vill jag börja med min personliga favorit, lagerns porter schwarzbier. Schwarzbier är ett underjäst mörkt lageröl som ofta bär en smak- och doftprofil av kaffebönor, choklad och mörkt bröd. Här är det malten som får dominera snarare än humlen. Sorten härstammar från forna Östtykland, närmare bestämt Thüringen och kurorten Bad Köstriz. I denna kurort skapades ölet 1505 och här ansåg man att detta svarta öl hade en helande effekt och det dröjde faktiskt ändå fram till efter Berlinmurens fall 1989 innan schwarzbier spred sig vidare till andra orter. Världens i dag kanske mest kända schwarzbier Köstritzer är självklart döpt efter orten.

Det finns förvånansvärt få schwarzbier på den svenska marknaden, både från Tyskland och svenska mikrobryggerier. En av dem är Black October fån Sigtuna Brygghus som är fantastik kaffe- och chokladbetonad schwarzbier som jag verkligen önskade bryggdes året om. Tyvärr är nog detta den enda schwarzbier från svenska bryggerier. Varför kan man undra då det bryggs porter och stout för fulla muggar. Men visst, det kan bero på att det krävs lite mer av bryggeriet för att brygga lageröl, till exempel ett kylrum och det är en kostnad som många småbryggerier inte kan kosta på sig. Volymen blir ju rätt begränsad då de bara kan brygga till krogar och restauranger efter Systembolaget bestämmer vad bryggerierna ska brygga i sina lanseringsplaner. Vill man däremot smaka på äkta tysk schwarzbier från just Tyskland bör man bege sig till Akkurat där det relativt ofta finns en schwarzbier (och flera andra tyska ölstilar) på fat, särskilt på torsdagar. Om man har tur kan det självklart finns några schwarzbiersorter på flaska på välsorterade krogar. Skulle bli väldigt förvånad om det inte finns någon på Haket Pub i Göteborg eller på någon av Monkskrogarna i Stockholm. Håll utkik efter Schwarzbier!

Ännu en tysk öltyp som jag är väldigt förvånad över att det inte finns mer av eller pratas mer om är rauchbier (rököl). Detta lageröl både luktar och smakar som rökta charkuterier och har ofta en trevlig sötaktig eftersmak. Aecht Schlekerla Rauchbier finns visserligen på bolaget och där har det även dykt upp lite blandade rököl som tillfälliga nyheter de två senaste åren. Inte mycket men ändå. Däremot förvånas jag av att det inte har bryggts någon klassisk rököl (i lagerstil) på de svenska småbryggerierna. Den enda jag kommer på är Göran Anderssons Bästa Rököl från Närke Kulturbryggeri som förövrigt var en rejäl höjdare. Så varför inte fler? Kanske är det en för smal öltyp men jag tycker absolut att den förtjänar mer utrymme. Nils Oscar har en modifierad rököl i deras Rökporter som är av yppersta världsklass. Kanske kommer det en rököl från Sigtuna inom en snar famtid? De brygger ju en del tyska öltyper. Nu när jag tänker efter så bryggde ju även Strömsholms Brygghus en veterököl (öltypen kallas grätzer) tillsammans med Monks Brewery.

Överlag så tycker jag att det är märkligt hur lite uppmärksamhet europeiska öltyper får i Sverige. Sorter som härligt snustorr pils, krämigt söt tjeckisk pilsner (som ni avnjuter bäst på Soldaten Svejk i Stockholm), knäckig altbier, humlefrisk kölsch, kakmaltig märzen och wiener eller zwickel, landbier och kellerbier är fruktansvärt smaskigt när de är nybryggda och färska. Det finns en fantastiskt ren karaktär i dessa sorter och ofta så spretar inte smakerna åt flera olika håll. De kanske inte är lika komplexa som en ipa, en barley wine eller en imperial stout men det inte alltid som man vill ha en komplex öl. Ibland är man sugen på rena smakrika öl utan några större krusiduller och ibland på komplexa smakbomber. Dessa öltyper visar även vilken ortrolig smakbredd och variationsrikedom det finns på öl. Det kan vara både extremt och lågmält. Öl passar vid alla humör, det är bara att välja rätt öltyp för stunden.

Av de ovannämnda sorterna så är de helt klart ovanligaste typerna altbier och kölsch. Båda dessa sorter har en starkt lokal förankring i hemlandet Tyskland. Altbier kommer från staden Düsseldorf medan Kölsch har sina rötter i staden Köln. Båda är överjästa (alltså ale) och är också de enda överjästa öltyperna från Tyskland men tack vare att de jäser vid en relativt låg temperatur (under 15 grader) och därefter kallagras vid 0 grader får de en mer lagerlik karaktär. Man brukar ofta tala om att altbier och kölsch är hybrider, en blandning av ale och lager. Lite grann som den västamerikanska öltypen steam beer (ångöl). I denna använder man dock en lagerjäst och jäser brygden varmt (16–18 grader) medan altbier och kölsch jäser med en alejäst. Steam beer är förövrigt också en mycket underskattad öltyp. Frisk och ofta lite syrlig. Bra val om man är sugen på en humletrevlig ale i lagerstil. Ja, det kan bli lite förvirrande ibland…

Bland svenska bryggerier görs det mycket lite altbier och de enda jag kommer på är Humle Hildas Altbier samt Verstehe Nicht Alt från Sigtuna Brygghus. Vet dock inte om Humle Hilda tillverkas längre. Båda är hursomhelst riktigt trevliga tolkningar med en välbalanserade knäckig maltighet som även för tankarna till kolasnören. För några år sedan (eller var det påsken 2009?) gjorde Sigtuna även en altbier på steroider – Påsk Alt. Här var det mycket humle, kaffe och knäck. Riktigt gott och kanske så en altbier skulle smaka om man skippade lagringen. Uerige är annars en tysk altbier som emellanåt syns på svenska krogar, bland annat på Haket Pub i Göteborg. På bolaget finns det en sort, Shclösser Alt som är helt klart godkänd men det finns bättre.

Kölsch lyser dock med sin frånvaro både på bolaget och på svenska krogar. Har ofta en fin men balanserad humlebeska och påminner om en steam beer fast mer humlearomatisk. Mora Bryggeri gör dock en öl kallad Kölner Bier som jag tror är en tolkning av en kölsch. Åtminstone smakar det som en kölsch.

Maltiga och därmed fylliga lageröl är inte jättevanliga i Sverige och då pratar jag om riktigt maltiga lageröl. Där man känner den mustiga knäcken och kakiga malten. Som att dricka bakelser! Äkta märzen- och wieneröl har även dem oförtjänt lite uppmärksamhet även om det finns några märken från tyska bryggerier på svenska ölkrogar. Visst finns det en del märken även från svenska bryggerier men tyvärr är många av dem allt för simpla kopior av originalen trots att det börjar blir bättre. Falcon Höstlager som kom för inte så länge sedan var en mycket trevlig wiener. Annars gjorde Sigtuna en superb märzen förra oktoberfestsläppet och faktum är att det har kommit en del märzenöl från olika svenska småbryggerier men tyvärr har de passerat förbi mitt i ipavågen och därmed fallit i glömska. Wieneröl hör inte till de vanligaste öltyperna bland svenska småbryggerier men Oceanbryggeriet gör en rent av fantastisk wieneröl vid namn Ocean Vienna. Fyllig, full av knäck, kola och kaffe. Mycket malt, mycket gott.

Så jag vill verkligen slå ett slag för fylliga lageröl i alla olika stilar med väl balanserade humlekaraktär. Och det finns verkligen ett gäng av dessa från svenska småbryggerier så som Pickla Pils och Landsort Lager från Nynäshamn, East River Lager från Sigtuna, God Lager, Pils och Kalasöl (även den en fantastisk märzen) från Nils Oscar, No 1 Lager och Old Beefeater Inn House Lager från Dugges, Bergmansöl och Slåtteröl från Oppigårds, Alla tiders Ängöl Prima Lager och Oktoberfestlig från Ängö Kvartersbryggeri, Plato 12 Lager och Black från Oceanbryggeriet för att bara nämna några.

Lageröl smakar alltid bäst när den är som färskast och många platser i Sverige har just ett sådant mineralfattigt vatten som lämpar sig ypperligt för just lageröl. Så nu när vi har så många svenska småbryggerier som kan brygga opastöriserad och ofiltrerad lager kan vi bara skatta oss lyckliga.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade sett ut om bolaget inte fanns eller om gårdsförsäljning var tillåtet och bryggerierna kunde brygga vad de själva ville. Hade vi då sett fler lageröl i olika stilar?

FORTSÄTTNING FÖLJER…

Tyska Torsdagar på Akkurat

2010-10-20T10:28:00.006+02:00

Förra veckan var jag på snabbvisit i Stockholm och passade på att besöka Akkurat när de hade Tyska Torsdagar. Detta är en tillställning som återkommer varje torsdag på Stockholmskrogen och då serveras bland annat tysk öl från självrunna fat/tunnor hämtat direkt från Bayern. Tunnorna står i baren och tappas upp utan kolsyredrift. Det finns 3-4 sorter att välja på. Fantastiskt gott! Dessutom ytterligare 3-4 tyska sorter på keg, fatöl med kolsyredrift. Man kan även välja att mumsa i sig kvällens mattips som är någon tyskinspirerad rätt men det gäller att vara där tidigt då denna rätt endast finns i begränsat antal. Tyska Torsdagar startar kl 17.00 då de även öppnar faten.

Vid besöket drack jag två underbara rököl från de självrunna tunnorna - Kundmüller Rauch och klassikern Achet Schlenkerla Märzen. Kundmüller var en lite snällare version med en jämn och fin rökton och mysig sötma. Eftersmaken präglades av mycket charkuterier. Schlenkerla hade jag aldrig druckit på självrunnen tidigare men det gör jag gärna om. En tunna i köket tack! Den var både fylligare, rökigare och lenare än både versionen på flaska (som finns på bolaget) och den på keg.

Sedan drack jag även en Helles från Schlenkerla. Man kan säga att helles (som betyder ljus) är tyskarnas svar på "vanliga" lager där maltsötman dominera över humlekaraktären. I äkta Schlenkerla-anda var även denna påtagligt rökig om än något mildare än deras andra sorter. Färgen var härligt lejongul och man skulle kunna tro att det var vilken Helles som helst, tills man luktade på den.

Prenumerera gärna på Akkurats nyhetsbrev, länk HÄR, så får ni info varje vecka vad som dyker upp under torsdagarna.

Röd höstbrygd

2010-10-12T09:20:00.004+02:00

Jag och Emma ska ha Hallowenfest med släkten under allahelgonahelgen och då tyckte jag att det passade ypperligt att brygga en rödskimrande höstöl till detta tillfälle. Jag har siktat in mig på en välhumlad röd ale och använder en humlekombination av Rakau, Cascade och Amarillo. Något jag inte provat förut.

Höströd

Recept för 9 liter

Malt

1800 gram Maris Otter rmalt

200 gram CaraRed

100 gram Aromaticmalt

100 gram CaraBohemia

Humle (koktid inom parantes)

Rakau (12 % alfasyra) 10 gram (60 min)

Rakau 10 gram (15 min)

Cascade 10 gram (15 min)

Amarillo 10 gram (10 min)

Rakau 10 gram (4 min)

Cascade 10 gram (2 min)

Amarillo 10 gram (0 min)

IBU: 40

Jäst

1 paket Northwest Ale (Brewer's Choice 1332 Activator)

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 5 liter vatten.

67 grader (90 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 12 liter (78 grader) och samlade upp 15 liter.

Vattenbehandling

2 krm Kalciumklorid i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1050

Dugges-vecka på Ölrepubliken

2010-10-11T09:59:00.009+02:00

SENARE TILLÄGG: Råkade kolla fel i min kalender! Det är nästa vecka (vecka 42) som Dugges-veckan börjar på Ölrepubliken. Då är det även ölprovning med Dugges den 19/10. För mer info kan ni kolla in Ölrepublikens sida på Facebook.

~~den här veckan~~ Nästa vecka är det Dugges-tema på Ölrepubliken på Kronhusgatan 2 B i Göteborg. 12 kranar kommer kopplas på med olika sorter från Dugges Ale- och Porterbryggeri.

Själv kommer jag inte kunna ta mig till Göteborg den veckan men jag rekommenderar alla som kan att ta sig till Ölrepubliken och prova sig igenom Dugges sortiment. Bland annat kommer deras veteöl Vetefan kopplas på.

Dessutom firar Ölrepubliken 1 år på lördag den 16 oktober. Grattis!

Årets första julbrygd!

2010-10-08T11:25:00.004+02:00

Jonas och Calle under förra årets julölsprovning.

Äntligen var det dags för första julbrygden igår. Jag börjar med en lager som ska jäsa med Californiajästen (så egentligen blir det väl en steambeer-typ). Förra året bryggde jag en mycket lyckad saffransveteöl och i år är det lagerölets tur. Förmodligen blir det två eller tre julöl till men nästa vecka ska jag ge mig på en höstöl som ska bli klar till vår Halloweenfest.

Någon mer som har börjat med julölen?

Lusselager

Recept för 10 liter

Malt

1360 gram Pilsnermalt

210 gram CaraHell

130 gram Aromaticmalt

Humle (koktid inom parantes)

Admiral 10 gram (60 min)

Rakau 7 gram (15 min)

Saaz 7 gram (10 min)

Rakau 10 gram (2 min)

Saaz 10 gram (0 min)

Kryddor (20 min koktid på samtliga)
Saffran 0,5 gram
Pommeransskal 15 gram
Kardemummakärnor 2 gram

Jäst

1 paket California Lager

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 4,3 liter vatten.

45 grader (20 min)

55 grader (30 min)

62 grader (25 min)

67 grader (65 min)

78 grader (10 min)

Lakning

Lakade med 12 liter (78 grader) och samlade upp 15 liter.

Vattenbehandling

1 krm Kalciumklorid i lakvattnet

1 krm Kalciumsulfat i lakvattnet

1 ml Mjölksyra i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1044

Det doftar jul i hemmet!

Stockholm Beer & Whisky Festival 2010 - Lite reflektioner

2010-10-07T11:16:00.013+02:00

Två författare in action (fråga mig inte vad vi gör).

Jaha, så har ännu en Stockholm Beer & Whisky Festival passerat för min egen del och av någon anledningen så tänker jag samma sak varje år - allt jag inte gjorde och provade. Tyvärr har jag inte möjlighet att besöka mässan även denna helg men däremot kommer jag besöka Örebromässan för första gången och även SMÖF (Söderbärke Ölfestival) så förhoppningsvis kan jag göra allt jag inte gjorde då... men det blir väl samma visa då också.

Hur var då SB&WF 2010? För min egen del måste jag tyvärr säga att detta var den mässa genom åren som jag fick ut minst av. Missförstå mig inte nu. Det var egentligen inget fel på utbudet (som var större än någonsin) eller mässan som sådan och det var riktigt kul att prata med alla bryggare och importörer och i synnerhet alla andra ölbloggare. Jag ser fram emot att sammanstråla på nytt och utväxla idéer och tankar. Men problemet med mässan är att den har blivit så gigantiskt stor att det är svårt att få ett grepp om dem. Det finns så otroligt mycket att prova men man hinner inte med det så det blir lite av ett antiklimax. Eller så var jag inte i form helt enkelt.

Sedan längtar jag för varje dag som går att denna imperialdubbeltrippelquadrupelmonsteripa-våg ska ta slut. Jag måste säga att det börjar bli extremt tjatigt med alla överhumlade öltyper. Visst jag har druckit varianter som är riktigt goda men i år kändes det som att IPA (i alla dess monsterformer) invarderade mässan. Så var självklart inte fallet, men det kändes så. Jag skulle vilja se lite mer välgjorda lageröl och maltig ale (i skotsk stil) från svenska småbryggerier. Ta till exempel det underbara mörka lagerölet schwarzbier som i princip bara Sigtuna Brygghus gör en variant av i form av Black October. Dessutom önskar jag mer stout och porter från svenska bryggerier med lagom alkoholhalt. Alltså sådana man kan ta några pint av. Jag fann en riktig höjdare hos Sigtuna, Back in Black Stout 4,5 %. En kraftigt rostad, torr och kaffelik stout där bryggaren Mattias Hammerlind använt upp till 14 % rostad malt och rostat korn när det vanliga är att man använder inte mer än 5 %. Skulle vilja påstå att det är den bästa "promenadstout" jag någonsin druckit. Ett fat tack!

Nej, nu får det vara nog med gnällandet. En av de mest positiva sakerna jag noterade på mässan (särskilt under lördagen) var att det är otroligt många fler "vanliga" människor (alltså icke ölnördar) som har börjat intressera sig för öl och att prova olika öltyper och sorter. Detta är ett stort steg framåt för ölkulturen i Sverige.

Vad dracks det då på mässan? Ja en hel del men här kommer en lista över samtliga sorter i "Snickeriet" där alla småbryggerier var samlade. Snickeriet ligger längst bort i mässalen.

Mullegorm (står tillsammans med Hantverksbyggeriet)

Joars Dricka - Ett öl bryggt med pors som har en mycket fin och frisk kryddighet. Pors ger nästan en liten söt smak till ölet. Ett måste att prova!

Nils Oscar Bryggeri

Nils Oscar Julöl 2010 - Tyvärr får man väl säga är det samma recept som förra året och visst har vi blivit lite bortskämda med att NO Julöl byter recept varje år men det är också det som varit lite av grejen tycker jag. Hursomhelst så är den, likt förra året, mycket knäckig och bär stora smaker av torkad frukt.

Närke Kulturbryggeri

Skvattgalen - Kryddad med bland annat enbär och en klar uppfriskning i bryggarsverige. Mer kryddor i ölet tack (förutom humle).
Stormaktsportern "Kaggen" - Stor kaffe- och bourbondoft. Även lite honung. Smakar chokladhonung (finns det?), kaffe och lite ekfat.

Dugges Ale- och Porterbryggeri

Idjit! - Äntligen var det dags att prova Idijit (halvidijotens storebror) och det här var riktigt smarrigt. Mycket choklad och kaffe och även inslag av portvin (!). Kommer på bolaget den 15 november i tre butiker (vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö) men kommer gå att beställa till vilket bolag som helst.
Kals Stout - Dugges nytillskott för bolagets fast sortiment nu den 1 oktober. En härligt syrlig stout som balanseras väl med den friska och fruktiga amerikanska humlen.
Rudolf - Provade bara en liten skvätt ur min frus glas och vad jag kunde konstatera var att den var mer julig och kryddig än förra årets. Det tydligen mer pommerans i årets recept.

Oppigårds Bryggeri

Bergmansöl - Äntligen är den tillbaka! Detta öl drack jag första året som Oppigårds ställde ut på mässan och redan då tyckte jag att det var himmelskt! Härligt ren pilsner i tjeckisk stil med stora mängder saaz. Mums! Nu väntar jag bara på en comeback av, i mitt tycke, bästa öl som Oppigårds har gjort - Old Town Ale.
Banglore Twice - Oppigårds försök till en dubbel IPA och ett mycket lyckat försök måste jag säga. Mycket citrus och tropisk frukt och även tydliga honungstoner. Så här ska dubbel IPA smaka enligt mig. En fin balans mellan maltsötma och humlebeska. Många är tyvärr enbart rått beska.

Nynäshamns Ångbryggeri

Mysingen Midvinterbrygd - Den klassiska julölen från nynäs som i år har ett lite annorlunda recept. Mer apelsin och mindre kummin och det märktes tydligt. Men riktigt gott var det. Behöver dock ligga till sig lite så de blir lagom med ett gäng till jul.
Valvsviken Vinterporter - Himmel och pannkaka! Ett av Nynäs bästa öl hittills! Jag noterade MYCKET RÖKTA CHARKUTERIER! Kommer på bolaget 1 december.

Ängö Kvartersbryggeri

Blomqvists Ängöl - En härlig klassisk porter som smakar så som många anser att porter ska smaka. Fyllig med stora toner av mjölkchoklad och kakao.
Oktoberfestlig Ängöl - Denna fanns inte på mässan utan avnjöts på Monks Porter House under lördagskvällen. Absolut det bästa oktoberöl jag druckit. Härlig knäckig och söt maltkaraktär och påminner klart om en klassisk märzen.

Sigtuna Brygghus

Back in black Stout - Helt klart en av de bästa ölen på mässan. Sotig, rostad och mycket kaffe! Extremt fyllig trots sin blygsamma alkoholhalt 4,5 %. Hade inte haft något emot att se den på bolaget.
Verstehe Nicht Alt - Altbier är vi inte bortskämda med i Sverige och jag förstår inte varför. Altbier är ofta härligt knäcksöta och större delen av sin smaken bygger på malten. De är ofta tämligen humlade men större delen av beskan dämpas under lagringen. Sigtunas variant var mycket trevlig och hade en fin balans av beska och knäckig och nästa kolalik maltsötma.
Ace of Spades - Sveriges starkaste öl på 18,5 % som var förvånansvärt välbalanserat. Jag kan än idag inte komma över hur drickvänlig den var redan nu. Mycket anis, kaffe och choklad. Vore ändå intressant att se hur den utvecklas med en till två års lagring. Men riktigt gott redan nu alltså.

Stockholm Beer & Whisky Festival 2010 - en dag kvar...

2010-09-29T09:25:00.007+02:00

Då var det äntligen dags. Bara en dag kvar till årets upplaga av SB&WF och precis som många andra redan har konstaterat ser det mer intressant ut än någonsin. Ska bland annat bli roligt att se hur lokalen Snickeriet blir av där flera medlemmarna i föreningen Sveriges Småbryggerier kommer vara samlade.

Jag kommer förmodligen närvara alla tre dagar den första helgen. Kan dock hända att jag inte kommer vara där på fredag men vi får se. Hittade många spännande saker i utställarlistan som till exempel Tunnans Keller Troll (Kan det vara en kellerbier måntro?) samt Sjätte Tunnans Mölska i Sjätte Tunnans monter. Rekommenderar även att ni provar deras Svagdricka!

Kommer även försöka besöka så många "nya" bryggerier som möjligt under facktiden så att man kan passa på och snacka lite under tämligen lugna förhållanden. Ängö Kvartersbryggeri har bland annat några sorter som jag ser fram emot att prova.

I ärlighetens namn så är det inte mycket jag hittar som jag inte skulle vilja prova så vette sjutton hur detta ska gå....

Jämtlands Bryggeri har en ny sort Jämtlands Steamer (en steam beer) och jag lurar lite på om detta öl är densamma som Vildmark som de lanserade i sommras. Den påminde inte minst om ett steam beer. Kul med en sort från jämtlänningarna hursomhelst!

Om ni inte hann det förra året så rekommenderar jag att ni provar några sorter (framförallt rökölet) från det finska småbryggeriet Terrenpeli. Fina grejer.

Sigtuna Brygghus har ju också en del skoj. En altbier bland annat - Verstehe Nicht Alt. En öltyp som det finns alldeles för lite av i Sverige. Sedan måste ju även Ace of Spades (sveriges starkaste öl på 18,5 %) avsmakas. Och äntligen kan jag prova deras folköl, Doktorns Pale Ale, som jag inte har lyckats få tag på innan.

Självklart kommer även den ofiltrerade och opastöriserade Pilsner Urquell att avsmakas. Inte minst så kommer det bli intressant att se den 2700 liter stora tunnan som ölet ska försvaras i.

Skål på er och vi syns på mässan!

Nils Oscar Julöl Årgång 2003 och Årgång 2004

2010-09-22T09:17:00.004+02:00

Köpte ju fyra olika årgångar av Nils Oscar Julöl för ett tag sedan och insåg nu att jag inte recenserat de två sista, 2003 samt 2004.

Nils Oscar Julöl 2003

Stor doft av choklad och torkade frukter men även dadlar och mycket russin. Härliga juldofter med andra ord. Hittar även toner av karamell- och rostad malt.

Även smaken är chokladig, mörk choklad. Russin och även strävt te som har legat i för länge. Kola, nästan som coca-cola, och en lite obehaglig stickig smak från de torkade frukterna. Tyvärr lite för kort och slätstruken smak. Helt klart den sämsta av årgångarna men den kanske inte heller har utvecklats åt rätt håll vilket är smällar man får ta när man ger sig på lagrade ölsorter.

Nils Oscar Julöl 2004

Denna årgång var helt klart den som vek av mest från den typiska smaken hos Nils Oscar och deras numera klassiska julöl.

En oerhört tydlig doft av Haribos kolasnören. Sedan har vi en lite störande alkoholton men som dämpas snabbt av en underbar körsbärsdoft som får en att tänka på marsipan (som också hör julen till).

Vätskan är mycket fyllig och en stor smak av knäck, karamell och kolasnören. Kolsyran kunde dock varit något dämpad. Härligt fruktiga bärsmaker som jordgubb, hallon och körsbär slåss också om uppmärksamheten. Överhuvudtaget så är det ett väldigt friskt öl. Kan inte minnas att jag smakat ett julöl (eller 6-årigt lagrat öl för den delen) som smakat så här friskt. Helt klart annorlunda, på ett positivt sätt.

Om man nu ska summera dessa fyra årgångar så skulle jag rekommendera att ni beställer flera av 2001:an och 2004:an (det kommer jag göra). Den mest juliga av de fyra var 2002:an och inte heller så dum. Men jag tycker ändå att ni ska beställa åtminstone en av vardera så ni kan jämföra själva. Smaken är ju trots allt olika.

Recensioner av årgång 2001 och 2002 hittar ni HÄR (2001) och HÄR (2002).

För att få tag på de olika årgångarna måste ni göra en privatimportbeställning hos Systembolaget. Länk HÄR.

Premiär för mörkt veteöl

2010-09-16T11:02:00.007+02:00

Sedan jag började brygga i januari 2008 så har jag genomfört över 40 olika brygder (detta är min 44:e) men aldrig ett mörkt veteöl. Givetvis fick det bli någon ordning på detta så därför var det bara att börja brygga idag. Tidigare har jag genomfört tre olika veteöl - en vanlig sydtysk, en veterökipa, en sydtysk smaksatt med björnbär samt en sydtysk veteöl smaksatt med saffran (inför julen såklart).

Öltypen veteöl skapades i Bayern år 1605 och fick då endast bryggas vid hoven. Ett kungligt öl med andra ord. Veteöl brukar delas in i tre olika stilar - Sydtyskt veteöl, belgisk veteöl (även kallad wit) samt berliner weisse. Det sydtyska veteölet följer oftast reinheitsgebot vilket innebär att endast malt, humle, jäst och vatten får användas. Dessutom ska minst 50 % av maltmängden består av vetemalt. Belgisk veteöl (witbier) skiljer sig en hel del då man i witbier använder sig av omältat vete och mindre vetemalt. Dessutom kryddas ölet med koriander, curacao och pommerans. Berliner weisse är i sin tur det mest ovanliga veteölet och tillverkas nästan uteslutande i Berlin. Den har en mycket syrlig smak som kommer från jästen och mjölksyrebakterier. Många brukar därför blanda i söta essenser och safter, baserat på frukter eller örter, för att neutralisera smaken.

Sedan finns det olika varianter av veteöl som vanligtvis är baserat på de ovannämnda stilarna, särskilt sydtyskt veteöl. Vetebock (extra starkt och fylligt veteöl) och mörkt veteöl (Dunkel Weissen) är två vanliga.

I mörkt veteöl använder man oftast mer aromatisk och knäckig malt som till exempel münchnermalt, aromatic malt eller olika karamellmalter. Detta för att få en maltigare och fylligare veteöl. Man kan även slänga i lite svartmalt, rostat korn eller/och chokladmalt för att få ölet mörkare och ge det en bredare smak, precis som jag gjort i mitt recept.

Svarta vettet

Recept för 10 liter

Malt

1000 gram Mörk vetemalt

750 gram Pilsnermalt

105 gram Aromaticmalt

50 gram Svartmalt

50 gram Pale Chocolate Malt

45 gram Cara Aroma

Humle (koktid inom parantes)

Rakau 5 gram (60 min)

Pacifica 9 gram (15 min)

Pacifica 9 gram (3 min)

Jäst

1 paket German Wheat (Brewer's Choice 3333 Activator)

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)

Mäskade med 5 liter vatten.

45 grader (20 min)

52 grader (30 min)

65 grader (90 min)

75 grader (5 min)

Lakning

Lakade med 12 liter (78 grader) och samlade upp 15 liter.

Vattenbehandling

3 krm Kalciumklorid i lakvattnet

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1046

Var bara tvungen att experimentera lite i receptet genom att använda nya zeeländsk humle. Dessutom ska sorterna från detta ö-land passa mycket bra i veteöl... sägs det.

Ängöl Alla Tiders Prima Lager

2010-09-13T09:57:00.006+02:00

Bilden kommer från bryggeriet.

Växjö som är den närmsta staden jag har att tillgå härifrån Gemla har väl inte världens främsta pubkultur direkt. Ett Bishops Arms finns dock och efter något år med både dålig personal och utbud har det nu förändrats radikalt. Det finns alltid mellan 3-4 öl från svenska småbryggerier och när jag var där senaste så var det en sort på fat som fick mig att höja på ögonbrynen - Ängöl Alla Tiders Prima Lager från ett av Sveriges senaste bryggerier Ängö Kvartersbryggeri i Kalmar.

Ett friskt och samtidigt fylligt lageröl med diskret beska men fin humlekaraktär. Det är härligt disigt precis som ett ofiltrerat öl ska vara. Påminner mycket om tjeckisk pilsner men har även en annorlunda bärig arom och smak. När jag läser på deras hemsida förstår jag varför då det humlas med tjeckiska saaz och nya zeeländsk humle som ofta har de där bäriga tonerna. Förutom pilsnermalt används även münchnermalt samt vetemalt. Det är också vetemalten som bidrar till den friska karaktären. Passa på och prova deras sorter på Stockholm Beer and Whisky Festival.

Bryggeriet har även lyckats få in två sorter i bolagets beställningssortiment - Ängöl Alla Tiders Prima Lager samt Ljuva Livets Ängöl (en ÄSB = Ängö Superb Bitter). Lite svårt för Fuller's att säga något om namnet här...

I dagsläget går de bara att beställa i hela kollin (20 st) i H län (Kalmar län). Ölet finns även på bolaget Ölands Köpstad i Färjestaden.

Queen's Head - ännu en Åbropub

2010-09-11T12:38:00.006+02:00

Queen's Head på Drottninggatan 108 i Stockholm är den femte i raden av Åbro-pubar som sprider sig sakta men säkert i landet. Det började med The Bull and Bear Inn vid Stureplan i början av 90-talet. Därefter var det dags för puben Brygghuset i direkt anslutning till bryggeriet i Vimmerby. Sedan har det dykt upp ytterligare tre - Black Lion Inn i Norrköping, Green Lion Inn i Malmö och nu i somras öppnade även Queen's Head i Stockholm. Var kommer nästa att hamna? Göteborg kanske?

Queen's Head har, likt de andra av Åbros pubar, en rikt utbud av Åbros soritiment, både de egenproducerade sorterna samt de importerade, men givetvis finns även andra sorter från bland annat svenska småbryggerier. Över 40 olika fatöl finns att välja mellan och däribland finns även två olika real ale (ibland fler, ibland färre). Interiören är klassiskt brittisk och det känns helt rätt att sitta vid en av lädersofforna och klämma en halv eller hel pint.

Dessutom har man på Queen's Head Åbro Färsköl på fat som jag tidigare enbart sett på Brygghuset i Vimmerby. Det är alltså en opastöriserad och ofiltrerad Åbroöl. Oftast är det märket Kung. Jag rekommenderar alla att prova detta öl. Påminner om purfärska tyska pilstyper dock utan den klassiskt markerande beskan. Välbalaserat och riktigt gott. Storbryggerierna kan om de bara vill.

Besökvärda pubar i Edinburgh

2010-09-03T11:18:00.008+02:00

Till vänster fasaden på Halfway House och till höger interiören på Standing Order.

I våras var jag och Emma i Edinburgh, Skottland, som jag skrivit lite om HÄR men sedan tog det stopp med skrivandet därifrån. Överhuvudtaget har det varit oerhört snålt med bloggskrivandet under vår och sommar. Bokskirvandet har fått komma i första hand.

Fasaden på The Kay's.

Men nu är dags för lite Edinburgh-skriverier igen eller i synnerhet pubarna i staden. Faktum är att det inte finns många pubar i staden som gjort mig besviken. Ofta finns det kanske inte så många sorter på varje pub (i snitt 4-5 stycken) men de håller alltid hög klass och så serveras alen nästan alltid med real ale-teknik. Vilket man inte är bortskämd med här hemma i Sverige. Dessutom finns det alltid sorter från små bryggerier och ofta även från något lokalt bryggeri. Öl från bryggeriet Stewart Brewing (utanför Edinburgh) fanns ofta. Riktigt trevliga välbalanserade sorter som jag hoppas kommer dyka upp i Sverige inom en snar framtid.

Bardisken på Blue Blazer.

Sedan är även Storbritanniens de lågalkoholhaltiga ölens mecka. Och trots den låga alkoholhalten är många sorter riktigt fylliga och smakrika. Anledningen till detta är att många sorter har en relativt hög restsötma (dvs ölet har inte jäst ut till fullo) vilket gör att ölet får en fyllig kropp trots den låga alkoholhalten. Dessutom kan man hitta den i dag relativt ovanliga ölstilen mild. Påminner lite om en brown ale men ofta lägre alkoholstyrka och inte lika syrlig. Beskan är ofta nästintill obefintlig vilket större plats åt den rostade och chokladiga malten. Mild är ganska vanligt på puben både i England och Skottland men i andra länder lyser den med sin frånvaro, tyvärr. Den gör sig ofta bäst som real ale vilken kan vara en av anledningarna att vi inte ser sorten i Sverige. Oceanbryggeriet har däremot en mycket trevlig Dark Mild som man ibland kan hitta under hösten på krogar i Göteborg. Snart dags då?

Något som också fascinerar mig är hur de häller upp ölen på puben i Edinburgh och säkerligen i hela Storbritannien. Där är det verkligen noll millimeter skum som gäller, både på real ale och "vanlig" kolsyrad öl. Dessutom ska ölet alltid rinna över kanten innan det serveras. En pint ska det vara, inte mindre.

4 pubar ni bör besöka:

Kay's Bar (Mysig liten pub där gamla whiskytunnor klär väggarna. Beläget i ett lugnt bostadsområde . Cirka 8 olika real ale)

Halfway House (En av de minsta pubarna jag sett i mitt liv, mindre än 20 kvadrat. Känns som att stiga in i på ett stationshus för tåg. Vald till årets pub i Storbritannien 2009. Alltid fyra real ale på fat från mindre bryggerier från England och Skottland.)

Blue Blazer (Härlig klassisk träinredning med ett imponerande ölutbud. 6 olika real ale där det oftast är märken från Skottska bryggerier.)

Standing Order (Ingår i kedjan Weatherspoon som finns på flera platser i hela Storbritannien. Ungefär som vår The Bishops Arms. Här har man både billig öl, under 2 pund för en pint, och brett utbud. 15-20 real ale och varje år har de även real ale festival då utbudet ökar och varierar från dag till dag. Då kan man även köpa tre 1/3 pint till priset av en hel pint. Tror jag provade närmare 60 olika sorter på 4 dagar när jag var där sist!)

Äntligen bryggning igen!

2010-08-29T17:24:00.003+02:00

Efter tre månaders brygguppehåll var det igår äntligen dags att ta fram utrustningen på nytt. Anledningen till uppehållet är mycket enkel - det är för varmt på sommaren. Ölet får stå och jäsa i för varm temperatur vilket ofta leder till felsmaker och sedan finns det fler elaka partiklar som florerar i luften och som kan infektera brygden. Men nu är det äntligen snart höst och vinter, årets bästa bryggarårstider.

Valet av öltyp föll vid en porter kring 4 %. Jag brukar tjata om att det finns alldeles för lite ölsorter kring 3,6-4,0 % att få tag på i Sverige så då får man helt enkelt ta och brygga dem själv. Och det ska bli många sådana brygder i höst och vinter men även en hel del annat. Här är några planerade brygder:

Belgisk wit kryddad med krusbär
Scottish Heavy Ale
Schwartzbier
IPA med ekspån
Och en olika 4-5 julöl såklart

Men nu till gårdagens porterrecept:

Recept för 10 liter:

Malt

1010 gram Maris Otter malt

230 gram Rågmalt

200 gram CaraBohemia Malt

200 gram CaraRed Malt

100 gram Vetemalt

100 gram Pale Chocolate Malt

100 gram Svartmalt

100 gram Rostat Korn

Humle (koktid inom parantes)

Admiral 11 gram (60 min)

Pacifica 10 gram (15 min)

Pacifica 15 gram (0 min)

Jäst

1 paket US-05

Total koktid: 90 min

Vattenbehandling

3/4 krm Kalciumkarbonat

3 krm Kalciumklorid

Klarningsmedel

1/2 krm Protafloc

Mäskningsschema (Infusionsmäskning)

65 grader (90 min)

OG 1044

Den nonchalerade alkoholhaltsintervallen

2010-08-15T11:47:00.003+02:00

En fråga till er alla. Hur många ölsorter har ni sett på bolaget som har en alkoholhalt mellan 3,6 % och 4,1 %? Svaret är endast 4 stycken och de är antingen 4,0 % eller 4,1 %. Själv så har jag väldigt svårt att förstå varför. Perfekta session-öl som man kan avnjuta några stycken av utan att det börjar snurra i skallen. I Storbritannien är de flesta ölsorterna inom denna alkoholintervall. Dessutom har de en stor smakrikedom och är inte i närheten så lätta i kroppen som många av Sveriges trekommafemmor, från de större bryggerierna, är. i Storbritannien kan ölen var allt från fylliga och krämiga till friska och fruktiga.

Av någon outgrundlig anledning så finns det däremot en uppsjö av billiga starkare bulköl med en alkoholhalt mellan 6,9 % upp till 10,2 %. Det är inte ens värt att beskriva hur vidrig och spritsmakande till exempel Arboga 10,2 är. När jag tänker efter så är det inte så konstigt att utbudet är så stort på dessa "ölsorter", de säljer väl helt enkelt bra. Och det behövs tydligen för ett företag som påstår att de inte är vinstdrivande.

Jag minns tidigare på 2000-talet då det fanns sorter som Caledonian 80-/ (4,1 %) och Murphys Stout 4 %. Mer sådant tack! En ljusglimt i mörkret var ändå i sommar då bolaget hade Midnight Sun (4 %) från Williams Brothers Brewery. Men jag vill se mer sorter. Var är till exempel Dragonhead Stout, Dark Island och Red MacGregor från Orknet Brewery?

Visserligen finns det ölsorter av lägre alkoholhalt i beställningssortimentet men jag eftersöker det i det ordinarie sortimentet eller tillfälliga sortimentet. Jag vill kunna köpa en flaska när jag känner för det, inte 12 på ett bräde.

En liten öl tack...

2010-08-05T09:58:00.005+02:00

Undertecknad med en half pint på The Standing Order i Edinburgh, Skottland.

För två veckor sedan bilade jag och Jonas runt i Västeuropa och tillbringade tid i Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna. Mycket av tiden gick åt till research och fotografering för en ny ölbok men när vi satt där på krogarna/barerna var det något som slog mig. I många Västeuropeiska länder (förutom de tysktalande länderna och de brittiska öarna) så dricker folk i princip alltid små öl (25 cl). Vart vi än gick så satt de där med sina halva öl eller petit som det ofta hette. Varför?

Missförstå mig inte nu. Jag fullkomligt älskar inställningen att man beställer in halva ölportioner. För det första kan man testa flera olika sorter utan att behöva raggla hem och sedan kan det vara skönt att ha ett litet glas om ölet i fråga är för krävande och mastigt för en halvliter, som många specialöl kan vara. Jag förstår att man oftast serverar i mindre glas (33 cl eller 25 cl) i Belgien och Nederländerna där ölsorterna ofta ligger på minst 6 %. Dessutom serveras ölen ofta på flaska och där är de inte större än 33 eller 25 cl. Nu finns det visserligen ställen som även serverar i halvlitersglas men det verkar inte höra till vanligheten att folk beställer den storleken.

Det motsatta gäller i Storbritannien och Irland där ölen ofta är så pass svaga (nästan aldrig över 5 %) att man gott kan servera dem i pints, även om half pints alltid står uppskrivet på ölmenyn, eller griffeltavlan som det så ofta är. Jag glömmer aldrig när jag var på en pub i Edinburgh och beställde en half pint och fick frågan från en gubbe bredvid i baren hur jag kunde betala pengar för ett smakprov...

I Tyskland är det också stora öl som gäller (ibland även 1-liters sejdlar, även kallade masskrug) och här ligger ölen kring 5 % strecket, precis som de gör i Frankrike och Luxemburg, men där dricker man alltså nästan uteslutande i små glas. I ölmenyerna finns det dock alltid priser på alla storlekar - 25, 33 och 50 cl.

I Östeuropa, där jag har en del av mina rötter (Ungern), dricks det nästan uteslutande ur halvlitersglas. Jag tänker då på länder som Ungern, Polen, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Tjeckien (vet ens tjeckerna hur ett litet ölglas ser ut?).

Och så kommer vi till vårt eget hemland Sverige. Här är små storlekar eller half pints som bortblåsta. En del ölkrogar skriver upp priserna på vad en half pint eller en halv storlek kostar men det är inte många. Det är som om de inte vill sälja i den storleken, märkligt nog. Jag skulle vilja se mer av halva storlekar i Sverige, uppskrivna på ölmenyn.

Ölbloggarstafett VIII - En bok blir till

2010-07-27T13:17:00.015+02:00

Författaren under inspirationsresa i Belgien. Foto: Jonas Sjöstrand

Ölbloggarstafett I - Min favorithumle

Ölbloggarstafett II - Den perfekta ölen

Ölbloggarstafett III - Med över 20 år i ölets tjänst

Ölbloggarstafett IV - Om smakens uppkomst

Ölbloggarstafett V - Lördag 27 juni 2015

Ölbloggarstafett VI - 5rätters med ölmeny

Ölbloggarstafett VII - En introduktion till spontanjäst öl

Denna eminenta idé med ölbloggar stafett rullar vidare och det är dags för mig att ta över pinnen. Jag fick i uppdrag av upphovsmakaren Victor från bloggen Något att dricka att berätta lite om hur jag har gått tillväga när jag skrivit mina ölböcker.

Jag kan börja med att säga att författaryrket är långt ifrån så glamoröst som man kan tro – mycket jobb, lite pengar. Än så länge har jag två titlar i bagaget Sveriges Ölkrogar samt Öl – kunskap ger mersmak. Böckerna har krävt lite olika arbetsmoment. Bland annat för att jag skrev den första tillsammans med Jonas Sjöstrand och den andra på egen hand. Öl – kunskap ger mersmak var utan tvekan den roligaste att arbeta med då jag hade mer fria tyglar vad gällde bokens innehåll. Jag fick till exempel med kapitlet om hembryggning som jag är väldigt glad för. För mig är det kombinerade intresset för öl och hembryggning en självklarhet. Jag har egentligen blivit mer intresserad av öl och olika sorter och stilar sedan jag började brygga på allvar för sisådär 2-3 år sedan.

Även om Sveriges Ölkrogar var mer krävande att skriva så är den ändå speciell eftersom det var min första bok. Idén föddes på The Bishops Arms på Bellmansgatan i Stockholm under hösten 2006. Då var det fortfarande tämligen nytt med öl från svenska småbryggerier på krogen. Jag minns till exempel när The Rover i Göteborg bytte ägare under senvåren 2006 och den nye ägaren berättade att de skulle byta koncept helt och hållet och satsa mer på svensk öl. Jag blev otroligt besviken och såg en bar framför mig med kranar från Spendrups, Åbro, Kopparbergs, Pripps och Falcon. Mitt favoritställe skulle gå i graven… Det är nästan skrämmande vad lite man visste om våra svenska bryggerier då. Bryggerier som Ocean, Dugges, Nynäshamns Ångbryggeri, Sigtuna Brygghus, Närke Kulturbryggeri hade antingen inte startat eller var mycket ovanliga både på bolaget och krogen och fanns egentligen mest i orter som låg nära bryggeriet.

Men kring 2007 började svenska ölkrogar växa och bli mer intressanta så Jonas och jag tyckte båda två att en bok om landets krogar och pubar som inriktade sig på öl var av största vikt. Researchen var inte den tråkigaste. Vi besökte alla krogar vi kunde komma åt men självklart missade vi flera stycken, det är oundvikligt. Även den brittiska pubguidesbibeln Good Beer Guide gör det.

Hursomhelst så påbörjade vi arbetet under januari 2007 med att skriva ett synopsis om hur boken skulle vara uppbyggd och vilka krogar som skulle vara med. Till en början var det över 100 olika ölkrogar men då var också samtliga Bishops Arms uppskrivna var för sig. Senare valde vi att samla alla Bishops under samma rubrik och beskriva själva kedjan. Av någon anledning (som jag inte minns nu) blev projektet vilande och vi gjorde inget mer med det under hela 2007. Men i mars 2008 började det hända saker igen. Via kontakter inom förlagsvärlden snubblade jag till på ett bananskal och for rakt i famnen på Grenadine Bokförlag. De skulle precis börja satsa på en ny guideboksserie där Sveriges Ölbryggerier var först ut i skaran. Senare under hösten skulle Sveriges Whiskykrogar göra den sällskap och våran guidebok var tänkt till januari 2009. Från att projektet hade varit helt dött började det nu rulla med full fart. Man ska helt enkelt ha en hel del tur och timing i förlags- och författarbranschen.

Så mellan mars 2008 fram till oktober samma år, då deadline var, reste jag och Jonas runt i hela landet och intervjuade och inspekterade ölkrogar. Många var mycket glada att vara med, andra måttligt roade medan vissa sa blankt nej. Trots att det inte kostade dem en enda krona. De som fick betala var jag och Jonas (för bland annat reseutgifter) och förlaget (när väl boken skulle tryckas). Men personligen tycker jag att kostnaderna är en bisak. Skrivandet och researchen för en bok (särskilt när det handlar om öl) är en sådan rolig sysselsättning att varenda krona är värt det.

När manuset sedan var inlämnat till förlaget i oktober genomgick det korrekturläsning och sedan fick vi godkänna och ändra eventuella fel som de hade hittat. Någon månad senare var originalet klart och vi fick i PDF-format se hur boken skulle se ut. I stort sett var det samma upplägg som de tidigare guideböckerna i serien förutom en del nya detaljer som vi hade föreslagit så som symboler för respektive krog, kapitlet med andra bra ölkrogar samt att krogarna skulle vara uppdelade efter platser/orter. I detta skede fick vi även chansen att byta ut bilder som vi inte tyckte passade. Kring första december gick boken till tryck och sex veckor senare landade boken i butikerna. En härlig känsla!

Vår förhoppning var givetvis att boken skulle sälja slut inom ett år så att vi sedan kunde trycka upp en ny upplaga där vi kunde ta bort vissa krogar och lägga till nya. Tanken var helt enkelt att uppdatera den varje år. Tyvärr sålde den inte slut och har fortfarande inte gjort det och varför vet jag inte. Det är visserligen tämligen uppenbart att det här krog- och pubintresset är långt ifrån lika stort här som i andra ölländer som Tyskland, Belgien, England och Skottland. I dessa länder kan du till och med hitta pubar i små byar och samhällen. I Sverige hittar du pizzerior…

I samma veva som Sveriges Ölkrogar publicerades lämnade jag även in synopsis för min andra ölbok – Öl – kunskap ger mersmak. Förlaget tyckte om idén och sade egentligen att det bara var att köra på. Jag började dock inte jobba med boken på allvar med en gång eftersom jag och Jonas hade fått i uppdrag från förlaget att skriva ytterligare en guidebok – Sveriges Vinbarer. Denna blev klar i maj och då var det fullt ös med ölboken som hade deadline i oktober samma år.

Ölboken innebar en helt annan skrivarprocess än under de två tidigare böckerna. För det första skrev jag den på egen hand och sedan var det (lyckligtvis) inte lika mycket resande. Visserligen besökte jag en del bryggerier men mycket av researchen bestod i att läsa andra ölböcker, artiklar, information om öl på internet och en hel del ölbryggning.

Något jag var fast besluten om när jag började skriva var att jag skulle försöka ha så lite aktuella saker med som möjligt. Tillskillnad från ett blogginlägg eller en tidningsartikel är en bok något du kan ta fram och läsa flera gånger under en lång tidsperiod, något som du slår upp i. Då är det inte så smart att skriva om en massa nyheter hela tiden utan snarare om sorter som är trogna stilen. Helst ska allt som står i boken vara tidlöst. Boken ska kunna läsas om 10, 20 ja till och med 30 år. Självklart finns viss aktuell information med så att läsaren idag ska känna igen sig men det är också skrivet på ett sådant vis att en framtida läsare kan titta tillbaka och läsa hur ölkulturen såg ut idag. Jag hoppas att jag har lyckats. Man kan lätt ha en bestämd bild hur det ser ut när man börjar skriva men det är ytterst lätt att bli blind för sin egen text och då är det lätt hänt att man svävar iväg från sitt egentliga mål och syfte.

Vad skulle då finnas med i boken? Jag ville ha en så bred ölbok som möjligt där det mesta man kan tänka sig vilja veta om drycken fanns med. Boken är även början på en serie, en serie handböcker om drycker och delikatesser.

Historia och tillverkningskapitlet hade en självklar plats men sedan kom jag till dilemmat över vilka öltyper som skulle vara med. Det finns närmare 200 olika öltyper i världen och att ha med allihop var inte rimligt. Därför valde jag att skriva om dem som man som svensk med störst sannolikhet kommer stöta på i en välsorterad svensk ölkrog. Till exempel så kom inte veteölstypen berliner weisse med då jag aldrig någonsin har sett den öltypen i Sverige.

Hembryggningskapitlet skulle bara vara med, punkt slut. Det är inte många ölböcker (förutom hembryggarböcker såklart) som jag har läst som tagit upp hembryggning (Öl för dummies är undantaget) och det tycker jag är synd. För mig är hembryggningen en väldigt stor del av mitt ölintresse och om folk bara fick en kort och enkel redogörelse för hur man gör så är jag övertygad om vi skulle få se fler hembryggare i landet. Är man ett gäng kan man också hjälpas åt.

Eftersom boken ges ut på en svensk marknad ville jag givetvis också ha ett litet kapitel om svensk öl, både hur det såg ut förr och hur det ser ut idag. Jag tar visserligen upp aktuella ölmärken och aktuell ölkultur idag i detta kapitel men här passade det ändå. Dessutom kan ju läsaren om några år titta tillbaka och se hur den svenska ölkulturen såg ut 2009.

Kapitlet om öl på krogen ansåg jag viktigt eftersom ölkrogar är en så pass viktig mötesplats om man vill prova öl. Det vill säga de som inte finns på bolaget vilket är en hel del. Jag ville här även slå ett extra slag för bryggeripubar, något vi har alldeles för få av i det här landet.

Slutligen kan jag även nämna ett kapitel som inte kom med i boken, nämligen ett avsnitt om öl och mat i kombination, med recept tillagade med öl. Det är även här som jag vill ta upp skillnaden mellan att skriva blogg och böcker. I sin blogg kan man i princip skriva vad man vill och hur mycket man vill. Man behöver aldrig stryka något (fast det kanske hade behövts ibland). När man däremot skriver en bok som ett förlag ska publicera får man lära sig att leva med att stryka ner en hel del text, hur bra man än tycker att det är. Ofta har man ett visst sidomfång man måste följa och gör man inte det får man helt enkelt skylla sig själv. Och för det mesta blir det faktiskt till det bättre med strykningar. Jag strök en hel del text i ölboken och så här i efterhand tycker jag bara att det blev mer läsvänligt. Mer koncist och rakt på sak.

Hur ser då framtiden ut? Ja, jag vill egentligen inte avslöja allt för mycket men jag kan säga som så att jag i nuläget håller på med en ny bok om öl. Den är åt guidebokshållet och kommer förhoppningsvis komma ut under våren 2011. Jag kommer förmodligen kunna avslöja mycket mer framåt hösten i år då boken blir mer officiell.

Slutligen ska jag även lämna stafettpinnen vidare och lotten föll hos Manker på Manker Beer Blog. Vad jag har förstått efter att ha följt din blogg så är du hyfsat inne på amerikansk öl ;) Jag har alltid fascinerats över hur stort amerikanskt öl är idag och vilken explosion det blivit med jänkaröl de senaste åren. Många andra länder har ju också hakat på trenden som Sverige och Danmark. Jag skulle därför vilja höra dina teorier Manker om varför de amerikanska influenserna är så breda i ölkulturen idag. När började det? Varför blev amerikansk humle så populärt och inte brittisk? Ja, låt teorierna flöda helt enkelt. Funkar det? Vi har väl satt deadline på en vecka tidigare så då blir tisdag nästa vecka den 3 augusti.

Nils Oscar Julöl Årgång 2002

2010-07-08T11:55:00.004+02:00

Ni får ursäkta att det har varit oförskämt lite inlägg på bloggen under senaste tiden. Mycket saker har kommit emellan. Håller bland annat på med researchen till en ny bok (med öl i fokus så klart) som är planerad till våren 2011. Ska dessutom åka till Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna nu till helgen och blir borta 10 dagar.

Men nu blir det en ölrecension. Det är dags för årgång 2002 bland Nils Oscars Julöl.

Medan både smaken och doften var lite mer tillbakadragna i 2001:an, och där man verkligen fick leta efter dem, var de mer spretiga och stickiga i 2002:an.

Doften är i verkligen julig, mycket mer än den tidigare årgången. Kraftiga toner av stjärnanis och även en del sötlakrits. Den påminner mycket om glögg och hade jag inte vetat bättre skulle jag nästan gissa att det var glögg som jag hade i glaset.

Smaken är som sagt mer stickig och spretig än -01. Men även här finns tydliga toner av fikon och torkad frukt som det så ofta gör i lagrad öl. Speciellt stjärnanisen, men även sötlakritsen, visar sin närvaro. Mycket juliga smaker som knäck, glögg och kola och i avslutningen finns även en svag rökig ton.

Munkänslan är tyvärr lite tunn och jag hade önskat en liknande fyllighet som fanns i 2001:an. Även i denna årgång finns en lätt kolsyra kvar.

I sin helhet är även årgång 2002 ett lysande öl, men lyckas inte riktigt upp till samma nivå som årgång 2001.

Nils Oscar Julöl Årgång 2002

9 av 10

Nils Oscar Julöl Årgång 2001

2010-06-26T15:44:00.006+02:00

Ytterligare en midsommar är förbi med gott dricka, mat och sällskap. Så vad passar bättre så här dagen efter under en solig midsommardag än en recension av en 9 år gammal julöl...

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så går det att privatimportera äldre årgångar av Nils Oscars Julöl (ej kollikrav) där årgång 2001 är den äldsta. Och det är just denna som jag har provat. Har även beställt 2002, 2003 och 2004.

Hur skulle då denna 9-åriga julöl smaka och dofta? Har den klarat lagringen? Eller skulle det bara bli ett öl för vasken...

Redan vid öppnandet möts jag av stor förvåning... det är kolsyra kvar. Inget jag hade väntat mig men det var heller inte någon nackdel i detta öl.

Doften är extremt mogen med kraftig karaktär av russin, torkade frukter, sirap och lite alkohol. Tycker även att jag känner toner av jordkällare. Mycket lovande!

Smaken är inte heller någon besvikelse. Len och mjuk vätska. Likt doften är det mycket russin och torkade frukter, aprikos, fikon, choklad och norsk brunost. Kanske även lite rom- och konjakstoner. En tät, koncentrerad och fyllig smak. Ett öl jag mer än gärna dricker året om, särskilt under vintern. Ett öl i mästarklass! Mer lagrat öl åt folket.

10 av 10

Tack alla på Nils Oscar för att ni gör det möjligt för oss entusiaster att dricka dessa rariteter.

Nya och gamla godingar från Nynäshamn

2010-06-12T16:50:00.003+02:00

Fick ett trevligt mejl från Nynäshamns Ångbryggeri att de den 1 juli släpper sin alldeles nya sommarale - Stenstrand Sommarale. Brittisk malt och amerikansk humle och alkoholhalt på 6,8 %. Från och med 1 juli kommer den finnas att beställa hos Systembolaget (Art. Nr: 88329-01). Antar att det är kollikrav.

Vill även passa på att tipsa alla att beställa en låda Brännskär Brown Ale så här inför sommaren. I mitt tycke är det den bästa svensktillverkade ölen som finns att få tag i nu. Härligt knäckiga toner och fin honungssötma kombineras med en underbar torrhet från humlen i eftersmaken. Mums och skål!

Edinburgh, Dag 1

2010-06-03T11:26:00.006+02:00

Tanken var att jag skulle dricka och recensera de olika årgångarna Nils Oscar Julöl (-01, -02, -03, och -04) i lördags, men planeringen gick i stöpet så det får bli en annan gång.

Däremot tänkte jag passa på att berätta lite om min första dag under min Edinburgh-vistelse för två veckor sedan. Eftersom vi inte kom fram till boendet förrän vid fem-sex blev det bara ett pubbesök under första dagen, men inte vilken pub som helst. Malt & Hops (länk till puben HÄR) är i mitt tycke en av de främsta pubarna i Edinburgh med 8 olika gästfat från diverse brittiska bryggerier och samtliga är givetvis äkta real ale. Det är inte fel att sitta vid en av sofforna, med en överfylld pint så att det rinner öl längs glasets sidor och titta upp på alla humlekottar som hänger och dinglar i taket. Emma tog den alltid lika förträffliga Belhaven Best medan jag satt och njöt av en ljummen real ale - Tyneside Blonde från Hadrian & Border Brewery. Härligt lejongul i färgen. Tydliga toner av fläder som mixas väl med den söta karamellmalten och avslutas med en torr efterbeska. Stabil och välbrygd.

Det blev bara ett snabbt pubbesök då vi skulle iväg till Emmas syster som bodde runt hörnet. Men vad gick vi förbi om inte en ölbutik! Det vara bara att slinka in och handla lite. Det blev två öl från det lilla bryggeriet Stewart Brewing Company som ligger lite utanför Edinburgh - Stewart Holy Grale och Stewart Embra. Dessutom inhandlades en Innis & Gunn jag inte sett tidigare, Innis & Gunn Triple Matured.

Hur dessa smakade återkommer jag till i ett annat inlägg.

Bryggning av röd ale

2010-05-26T21:13:00.002+02:00

Min fru älskar red ale, vare sig det är den välhumlade amerikanska varianten eller den karamellaktiga och krämiga irländska sorten. Men vad är egentligen en red ale? Enligt min mening är det helt enkelt en ale med en tydligt rödaktig färg. Färgen kommer från en specifik maltsort som t. ex. meladoinmalt eller (som jag använder i detta recept) CaraRed. Smaken är oftast tydligt knäckig och har en smak som påminner om smågodis.

Humlen då? Ja, i de amerikanska varianterna som North Coast Brewerys Red Seal Ale och Port Brewing Companys Shark Attack Double Red Ale gör humlen sig väl påmind, i den senare sorten gör den det dessutom på en mycket extremt vis. Den amerikanska varianten är också oftast torrhumlad.

Men i den irländska varianten, där sorter som Beamish Red, Murphys Red och Guinness Red är de allra vanligaste, är humlen mycket mer nertonad och här är det istället den knäckiga, karamellaktiga och kolalika malten som håller i taktpinnen.

Så man kan väl säga att det finns två olika former av red ale - den amerikanska och den irländska. Eller finns det fler?

Min red ale är väl mer lik den amerikanska än den irländska, fast med nya zeeländsk och tjeckisk humle...

Emmas rödtonade ale

Recept för 10 liter:

Malt
2000 gram Maris Otter malt
250 gram CaraRed
125 gram CaraBohemia
125 gram CaraAroma

Humle (koktid inom parantes)
Mouteka 11 gram (60 min)
Pacifica 11 gram (60 min)
Pacifica 10 gram (20 min)
Mouteka 19 gram (15 min)

Saaz 5 gram (10 min)
Saaz 10 gram (3min)

Mouteka 10 gram (2 min)

Pacifica 15 gram (0 min)

Jäst
1 paket Dennys Favorite 50

Total koktid: 90 min

Mäsk- och lakvatten

6,3 liter mäskvatten och 12 liter lakvatten (78 grader) användes. 16 liter vört samlades upp

Mäskningsschema (Infusionsmäskning)
67 grader (90 min)

Vattenbehandling

3 krm kalciumklorid (i lakvattnet)

Klarningsmedel
½ krm Protafloc (30 minuters koktid)

OG 1055

Julölen är äntligen här!

2010-05-23T18:38:00.006+02:00

Och nej, jag pratar inte om årets julöl.

I januari lade jag en privatimport beställning på Nils Oscar Julöl 2001, 2002, 2003 och 2004. Och nu har jag äntligen hämtat dem på Systembolaget. Var snabbhet ordet? Knappast...

Nåväl, nu står de här hemma och ett mycket stort beröm till Nils Oscar eftersom man kan beställa produkterna flaskvis (alltså inte i kolli). Detta gäller samtliga deras sorter vad jag har förstått. Kanske är dags att beställa några Hop Yard också så man har dem lagom till hösten...

Priserna blev följande:

Nils Oscar 2001 76,70 kr
Nils Oscar 2002 73,30 kr
Nils Oscar 2003 69,30 kr
Nils Oscar 2004 65,30 kr

Riktigt bra priser!

Vet inte än när de ska provas men jag återkommer så fort det sker.

Ölbesök i Stockholm och Edinburgh

2010-05-20T21:41:00.003+02:00

Har precis återvänt efter en och en halv veckas besök i både vår egen och Skottlands huvudstad. Särskilt i Edinburgh blev det många trevliga pubar och real ale-sorter. Ska bara samla ihop alla anteckningar och återkommer snarast med mina reflektioner. Men jag kan säga en sak: Skottarna vet verkligen hur man serverar en rejäl pint...

Troubadour Magma

2010-05-14T12:08:00.003+02:00

Var på Sorbon igår för att avnjuta lite öl och god mat. Bland annat blev det en Old Chub från Oskar Blues Brewery. Fantastisk god! Och jag säger det på nytt att det finns alldeles för lite skotsk öl eller öl i skotsk stil i Sverige. Förbättring önskas!

Utöver denna avnjöts också en mycket spännande belgisk öl - Troubadour Magma 9 % från Brouwerij The Musketeers. Måste vara ett av de mest o-belgiska öl jag smakat. En belgisk dubbel-IPA med tjeckisk bitterhumle och torrhumlad med amerikanska simcoe. Det märkliga var just att den smakade som en amerikansk IPA eller kanske rent av som en lättare barley wine, då maltsötman var mycket påtaglig. Däremot var den där säregna jästkaraktären, som belgiska sorten i princip alltid har, helt bortblåst.

Hursomhelst så var det en mycket trevlig "belgare" med en härlig karamellsötma av knäck och kola och en härlig fruktiga beska med smak av citrus, aprikos och mango. Rekommenderas!

Vill även passa på att tipsa om Sorbons amerikanska veckor som börjar 4 juni och pågår till den 20 juni. Enbart amerikanskt på fat och i kylarna. Dessutom en helt och hållen amerikansk matmeny.

Sommarölen

2010-05-13T10:50:00.002+02:00

I lördags var det en liten sommarölsprovning hemma i stugan för att avgöra vilken av bolagets tillfälliga nyheter som kommer göra en sällskap under varma sommardagar.

De två största överraskningarna var ändå Halmstads Sommarlager (Krönleins bryggeri)) och Pistonhead Summer Brew (Spendrups bryggeri). Förväntningarna var minst sagt låga men med tanke på deras ändåmål - friska och lättdruckna sommaröl - så tycker jag att båda håller en mycket trevlig klass. Båda har en tydliga doft och smak av fläder. Halmstads Sommarlager från sin fläderessens och Pistonhead från sina humlesorter, i synnerhet Amarillo.

Veteöl, särskilt de belgiskt kryddiga varianterna, är verkligen sommaren personfierad. Personligen ligger öltypen högt i kurs under sommaren. Sigtuna Sommar Wit (Sigtuna brygghus) är ett mycket välkommet koplement till det skamlöst bristfälliga utbudet av witbier på bolaget. Hoegaarden är väl den enda? Annars är det bara sydtyska veteölvarianter. Hursomhelst så har Sigtuna Sommar Wit en mycket uppfriskade citruston och fin kryddig korianderavslutning, precis som det ska vara i en witbier. Kommer sitta som en smäck i sommarvärmen. Kan även rekommendera Estrella Damm Inedit som är en korsning mellan veteöl och lageröl. Ölet har tagits fram av bryggeriet Estrella Damm och den världsberömda restaurangen El Bulli. Kryddad med apelsinskal, koriander och lakrits. Syrlig veteölkaraktär men tyvärr saknas den där klassiska skumbanans- och nejlikasmaken som man ofta hittar i veteöl. Men väl värd att prova!

De två andra lagerölen i denna sommarrepertoar, St. Eriks Sommarlager (Three Towns, Galatea) och Oppigårds Slåtteröl (Oppigårds Bryggeri), är beskare och mer vågade i stilen än de två ovannämnda. I dag brukar man kalla stilen Modern Svensk Lager. St. Eriks Sommarlager har mycket uppfriskande humledoft och smak som för tankarna till fläder och passionfrukt. Något till grillningen skulle jag säga. Oppigårds Slåtteröl, som förvrigt är min favorit i detta sommarsläpp, har både en fin nötig och knäckig maltkropp varvad med en fin citrus och persiskaarom.

Avslutningsvis jag nämna två humlerika men ändå balanserade alesorter - Sleepy Bulldog Summer Pale Ale (Gotlands bryggeri) och Summer Sun Hoppy Golden Ale (Williams Brothers Brewing Co). Båda har en kraftig humlekaraktär men det blir aldrig riktigt extremt utan väl avvägt med en fyllig maltighet. Riktigt med andra ord! Medan Sleepy Bulldog har för tankarna åt apelsin, persika och citrusfrukter så har Summer Sun mer bärkarktär med smak av svarta vinbär, krusbär och jordgubbar.

Ah, sommar!!!

Ekspån i en stout och veteölet som blev mer av en fruktlambik

2010-05-07T15:55:00.003+02:00

I februari respektive mars bryggde jag en veteöl samt en stout som fick falla offer stor experimentslusta. Receptet på veteölet hittar ni HÄR och stouten HÄR.

I stouten tillsatte jag, som ni ser, honung under bryggningen men under lagringen (sekundärjäsning) fick den också sällskap av espresso samt ekfatsspån. Detta visade sig vara ett mycket lyckat drag. Stouten fick en härlig syrlighet (både från kaffet och spånen) och blev både rundare och fylligare i smaken än tidigare likande stoutvarianter jag bryggt. Tror även att jästen European Ale bidrag en hel del till slutresultatet. Men jag rekommenderar absolut alla att använda ekspån i sina bryggder. Om man önskar ett sådant smakbidrag det vill säga.

8 gram ekspån och 1 dl espresso användes till 9 liter stout.

I veteölen var tanken att jag skulle tillsätta björnbär under sekundärjäsningen och låta de ligga där i 2 veckor. Men det blev inte 2 utan 4 veckor. Smaken blev på så vis extremt syrlig från bären och färgen blev härligt lilarosa. Veteölssmaken försvann markant och ersattes istället av den syrlighet man kan finna i lambik och gueze. Nu ligger ölet på fat och passar utmärkt som ett uppfriskande vår- eller sommaröl.

Till 9 liter veteöl tillsattes 1,2 kg björnbär (från svärmor och svärfars trädgård).

Skål för hembryggning!

Brukets Sommarale

2010-05-04T18:19:00.006+02:00

Idag var det äntligen dags för bryggning. Det är nog närmare en månad sedan senaste brygden Pär Lagerqvist Lager som snart ska tappas på flaska dessutom.

Dagens bryggd blev en liten svagare ale men enbart brittisk humle och mycket av det.

Brukets Sommarale

Recept för 9 liter:

Malt

1500 gram Maris Otter Malt

330 gram CaraHell

150 gram CaraBohemia

Humle (koktid inom parantes)

Admiral 11 gram (60 min)

First Gold 10 gram (20 min)

First Gold 15 gram (15 min)

First Gold 20 gram (10 min)

Bramling Cross 5 gram (5 min)

Bramling Cross 10 gram (2 min)

Bramling Cross 15 gram (0 min)

Jäst

1 paket SafAle S-04

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Infusionsmäskning)

68 grader (120 min)

OG 1040

IBU 40

Kulturhistoriska pubar och krogar

2010-04-29T10:56:00.004+02:00

Ölhallen 7:an i Göteborg

Vid det här laget är det väl inte många som har undgått nyheten att The Tudor Arms blivit vald till den bästa världens bästa pub utanför Storbritannien. Detta fick mig att tänka på kulturhistoriska pubar kontra pubar med brett ölutbud.

The Tudor Arms har inte det bästa ölutbudet i stan men de har å andra sidan sin charm och kulturhistoriska värde som räcker långt. Spana bara in heltäckningsmattan i sann brittisk anda! Ibland kan jag tycka att vi ölentusiaster i Sverige (inklusive jag själv) lätt kan stirra oss blinda på att en ölkrog eller pub endast är bra om utbudet är omfångsrikt. Men ibland kan det vara minst lika tilltalande att sätta sig på en krog som näst intill fått vara orörd i 40 år, ja i vissa fall längre än så.

Så nästa gång ni ska gå på krogen och ta en öl, besök en med lite fin historia. En krog som har några decennier på nacken. Här kommer några förslag:

Ölhallen 7:an i Göteborg - Sveriges äldsta ölhall som i princip ser likadan ut som när den öppnade 1900. Dessutom är det den enda krog/pub i Sverige som får servera alkohol utan att behöva servera mat.

The Turdor Arms i Stockholm - Mer brittiskt än så här blir det väl inte? Åtminstone om britterna själva får välja. En av Sveriges äldsta brittiska pubar, öppnade 2 oktober 1969.

Restaurant Pelikan i Stockholm - En av Stockholms äldsta ölhallar som öppnade 1905.

Två krögare "Bullen" i Malmö - Inredningen är i princip densamma som när krogen öppnade 1906. 1 oktober 1969 blev det en pub med brittisk stil och är alltså en dag äldre än The Tudor Arms. Här finns även Sveriges äldsta öltapp som fortfarande är i bruk och sträcker sig tillbaka till 1910-talet.

Är det någon som kan några fler kulturhistoriska pubar eller krogar?

Trevliga nyheter i SB:s beställningssortiment

2010-04-24T14:31:00.003+02:00

Idag lade Systembolaget upp de ölnyheter som går att beställa i beställningssortimentet från och med 1 maj. Och visst fanns det en hel del trevligt!

Sigtuna Red Ale 29,90 kronor styck (kollikrav, 20 flaskor). Kan detta vara Röd Påsk med nytt namn?
Sigtuna South Pacific Pale Ale 28,90 kronor styck (kollikrav, 20 flaskor)
Brännskär Brown Ale 30,40 kronor styck (kollikrav, 20 flaskor). Ett av världens bästa öl enligt mig och helt klart mitt ölval om jag blev strandsatt på en öde-ö.
Smörpundet Porter 24,60 kronor styck (kollikrav, 12 flaskor á 25 cl). Ny mindre flaska som synes vilket gör att priset för ett kolli blir mycket överkomligt, ca 300 kronor.

Hela lista på beställningssortimentets nyheter hittar ni HÄR.

Den sedvanliga öltävlingen

2010-04-22T11:09:00.006+02:00

Efter närmare två veckors förkylning och annat skräp är det äntligen dags för ett nytt inlägg.

Förra lördagen (10/4) var min goda vän och författarkollega Jonas på besök här i Gemla och då var det dags för vår sedvanliga öltävling. När vi är tre stycken, som vid detta tillfälle, väljer vi 3 st 50 cl öl i bolagets sortiment och skriver sedan en lista med sex alternativ, tre falska och tre sanna, sedan är det bara att dricka, klura och umgås. Är vi endast två brukar det bli 3 st 33 cl istället.

Kan verkligen rekommendera denna tävling då man alltid blir förundrad över hur vissa sorter smakar när man inte vet vilken det är. Jag kan också försäkra att det är svårare än vad man kan tro. Prova själva.

Så här såg samtliga alternativ ut:

Mina alternativ

Falcon Bayersk (sann)
Ocean Eko Pale Ale (sann)
Jämtlands Pilgrim (sann)
Zlatopramen Half n’ Half (falsk)
Adnams The Bitter (falsk)
Fullers ESB (falsk)

Jonas alternativ

Dugges No. 1 Lager (sann)
Jämtlands Bärnsten (sann)
Ekholmens Ekologiska Ale (sann)
Adnams The Bitter (falsk)
Landsort Lager (falsk)
Krusovice Imperial (falsk)

Min fru Emmas alternativ

Saku Kuld (sann)
Paulaner Kristall Weissbier (sann)
Ekoholmen Ekologiska Ale (sann)
Zlaty Bazant (falsk)
Bedarö Bitter (falsk)
Scarecrow (falsk)

Och resultatet då?

Jo, jag slutade som segrare med 5 rätt, Jonas tvåa på 4 rätt och Emma kammade endast hem 1 rätt vilket var lite oväntat. Det brukar vara hon som vinner nämligen.

Hitachino Nest Beer XH

2010-04-06T11:06:00.004+02:00

Var i Göteborg förra veckan för att bland annat dela ut lite ölböcker samt besöka lite ölkrogar. Haket Pub är alltid ett måste när man befinner sig i staden och denna gång hade jag bestämt mig för att prova någon av deras ölsorter från det japanska bryggeriet Kiuchi Brewery. Följande sorter fanns:

Hitachino Nest Amber Ale 6 % (bärnstensfärgad ale
Hitachino Nest XH 8 % (fatlagrad belgisk ale)
Hitachino Nest Ginger Ale 7 % (Smaksatt med ingefära)
Hitachino Nest Red Rice 7 % (med sakejäst)
Hitachino Nest White Ale 5 % (veteöl i belgisk stil)
Hitachino Nest Espresso Stout 7,5 % (imperial stout smaksatt med kaffe)
Hitachino Nest Pale Ale 5 %

Mitt val föll slutligen på Hitachino Nest XH (Extra High) och här kommer en recension:

Färgen är härligt kopparröd med lite bruna nyanser. Skummet är vitt och kraftigt tjockt.

Doften är stor och fylls av kola, fikon, russin och mycket mognadstoner. Lite jordkällare och honung letar sig också fram. Det påminner mer om en old ale än en belgisk ale.

Även smaken drar mer åt old ale. Maltighet och alkoholen dominerar över beskan. Några säregna belgiska jästtoner märks inte alls. Den är fyllig och söt med smak av hemkola, lakrits och smågodis. Eftersmaken är långvarig och har en ytterst märklig smak av ris, men på ett bra sätt.

Betyg: 9/10 (Måste säga att det är en av de bättre och mest spännande old ale jag provat på mycket länge. Nästa gång blir det nog en espresso stout).

Nils Oscar Julöl -01, 02, 03, 04

2010-04-01T12:53:00.005+02:00

Här kommer ett litet tips till alla som är sugna på lite äldre årgångar av Nils Oscars Julöl.

I januari lade jag en privartimportbeställning på Nils Oscar Julöl 2001, 2002, 2003 samt 2004 och för några dagar sedan fick jag det efterlängtade svaret:

Nils Oscar Julöl 2001 (76,70 kr)

Nils Oscar Julöl 2002 (73,30 kr)

Nils Oscar Julöl 2003 (69,30 kr)

Nils Oscar Julöl 2004 (65,30 kr)

Bara att beställa med andra ord! Det bästa var också att samtliga kan beställas styckvis, alltså inget kollikrav.

P.S Och nej, det är inget aprilskämt.

Vinnare av öltipspromenaden i Göteborg

2010-03-30T11:39:00.004+02:00

I januari anordnade Svenska Ölframjandet i Göteborg en öltipspromenad i staden som ni kan läsa mer om HÄR. Lite kortfattat kan man säga att man skulle besöka 9 olika ölkrogar/pubar kring Avenyn och Brunnsparken och svara på en del ölrelaterade frågor. Varje ställe hade en kran som var täckt och från denna fick man sedan köpa ett smakprov. Frågan kunde vara vilken typ av öl det var, vilken stad eller land den kom ifrån eller rent av vilken specifik sort det var.

På ölfrämjandets månadsmöte den 20 februari avslöjades vem som vann och till min stora förvåning och glädje så var det faktiskt jag själv! Jag tackar och bockar för en mycket trevlig tävling.

Så. I fredags befann jag mig äntligen i Göteborg på nytt och kunde avnjuta mitt pris hos Reza på 3 Små Rum. Och priset? En Stormaktsporter från 2008. Skål! Dessutom fick både jag och frun var sin Ölfrämjandet-tröja, hon kom nämligen trea.

Ser redan fram emot nästa tävling och det ryktas om att det ska bli en till i Göteborg framöver men då ligger det geografiska fokuset på Linné och Masthugget.

Intervju på VinVin.se

2010-03-27T10:16:00.004+01:00

Joel Linderoth är skribent på Allt om mat och deras systersajt VinVin och håller flitigt koll på ölsverige. Bland annat tipsar han om olika ölbloggar, ölsidor och ölsorter.

För någon vecka sedan intevjuade han mig angående min nya bok Öl - kunskap ger mersmak som ni kan läsa HÄR. Jag tackar och bockar!

Joel har även en mycket läsvärd blogg på Allt om mat kallad Dagens Dryck, länk HÄR, där han skriver om allt i dryckesväg men tonvikten brukar ändå ligga på öl.

Påskölen 2010

2010-03-26T10:28:00.004+01:00

I helgen var det påskölsprovning här hemma med frugan och svärföräldrarna. Eftersom vi enbart inhandlade en flaska av varje (och dessutom var det tre som inte fanns) blev det bara lite smakprover av samtliga, men ibland kan det räcka. Åtminstone när man ska välja vilka som ska inhandlas till påskhelgen.

Eriksberg Påsköl 5,8 % (Carlsberg Bryggeri)

Ingen superhöjdare skulle jag vilja säga. Doft av rostad malt och mörkt bröd. Smaken överraskar inte så mycket heller utan gav mest en axelryckning, smakade mest bränd malt. Eriksberg Julöl tyckte jag hade en trevlig humleton som drog lite åt citrushållet och det var just denna jag sakande i påskölet.

Mariestads Påskbrygd 5,8 % (Spendrups Bryggeri)

Detta måste vara en av de riktigt stora överraskningarna. Hade inga större förhoppningar då jag mest blivit besviken de senaste åren, både på påskbrygden och julbrygden. Men i år måste jag säga att den är en hit. Har nog aldrig upplevt en sådan klar och långvarande efterbeska i en Mariestad som den här. Mycket citrus, fläder och passionsfrukt. Som aromgiva har de ju också använt sig av Amarillo och Centennial. Gött!

Blåkulla Påsköl 4,8 % (Slottskällans Bryggeri)

Också en av påskölen som gav mest av en axelryckning. Lite trist maltsmak där jag inte hittar några större nyanser. Jag gillar maltdominerande öl, som denna, men här funkar det inte riktigt. Det blir för tunt och jag tror den hade vunnit på lite mer humlesmak och arom. Alternativt kunde man trycka upp alkoholen någon procent eller ha mer malt i förhållande till bryggvatten för att öka fylligheten.

Pumpviken Påsköl 5,8 % (Nynäshamns Ångbryggeri)

Pumpviken marknadsförs som en strong mild och då jag druckit flertalet mild-sorter i mina dar, både i Storbritannien och här hemma, så måste jag säga att detta är en av de bästa. Även om maltkaraktären dominerar med dofter och smaker som choklad, nötter, jul (?) och nougat finns de blommiga humletonerna också där men det är ändå de härliga knäckiga malten som har första parkett. Helt klart favoriten i år!

Sigtuna Röd Påsk 6,2 % (Sigtuna Brygghus)

Sveriges egna Red Seal Ale? Jag kan inte låta bli att tycka att dessa båda öl är onekligen lika både i smak och doft. Men gott är det, riktigt smarrigt. Fruktigt och läskande med persika, mango ja mängder med exotiska frukter. Men den rostade och karamellsöta malten finns också där och bjuder på ett härligt smakkomplement. Ännu en riktig höjdare från Sigtuna! Nya bryggmästaren Mattias Hammerlind imponerar!

Dugges Påsköl 6,0 % (Dugges Ale- och Porterbryggeri)

Har aldrig blivit besviken på någon ölsort från Dugges bryggeri och blir det inte nu heller med deras första påsköl (eller hade de någon förra året?). Jag har alltid tyckt att Dugges produkter har haft en genomgående smak av mango och så även i denna och det med råge. Mango på steroider! Rejäl beska som sitter kvar länge och jag tycker mig också finna fina karamell- och knäcktoner. Godis! Schnille och Schmak skrev i sin recension, LÄNK HÄR, att denna påsköl var en blandning av olika Duggesprodukter. De hade dragit till med en gissning som dock visade sig vara fel. Själv gissar jag på Celebration, Brandmästare Andréns Törstsläckare, och ½ Idjit!. Vad gissade ni på?

Oppigårds Easter Ale 5,3 % (Oppigårds Bryggeri)

Stabilt från Oppigårds åter igen. Fina fruktiga humletoner med citrus och persika. Beskan är påtaglig men balanseras fint med en kakaoaktig maltsötma.

Jämtlands Påsköl 6,0 % (Jämtlands Bryggeri)

När det gäller Jämtlands produkter har jag alltid upplevt att det har räckt att dofta på dem så känns det att det är en Jämtlands, men inte nu. I denna påsköl möts jag istället av en stor och blommig humledoft, mer än vad jag är van vid hos deras andra sorter. Smaken är dock så mycket Jämtlands det kan bli – både en blommig och jordig smak som smälter fint samman med den knäckiga och chokladiga maltkaraktären. Detta är ett av de bästa påskölen från Jämtlands på mycket länge.

Nils Oscar Kalaspåsköl 5,6 % (Nils Oscar Company)

Tyvärr en av de stora besvikelserna i år. Har alltid hållit Nils Oscar Kalaspåsköl som den främsta av alla påsköl varje år. Men i år känns det som att de har varit lite snåla med humlen, särskilt bitterhumlen. Jag saknar det där lilla bettet. Jag hittade inte heller den där klassiska träiga och rökiga smaken som Nils Oscars produkter brukar ha, tyvärr.

Bryggning och BeerGun

2010-03-22T09:23:00.004+01:00

Det har hänt mycket på bryggarfronten i helgen. För det första tappade jag över min Ekfaststout (recept HÄR) till fatet och tillförde kolsyra. I lördags var det då dags att buteljera ölet med min nya investering BeerGun. Denna manik ska se till att det ölet inte skummar så mycket när man tappar över det på flaska. Och det gick väl sådär. Fick inte till det riktigt då det ibland skummande hej villt och bitvis inget alls. Mot slutet fick jag dock någorlunda ordning på det och förhoppningsvis ska det gå bättre när jag buteljerar min Påsklager (recept HÄR) nu i veckan.

Dessutom var det lagerbryggning i söndags. Denna gång föll valet på en Modern svensk lager där jag dessutom provade två, för mig, nya humlesorter – brittiska Admiral och nya zeeländska Pacifica.

Jästsorten Calfornia Lager Yeast var också en ny bekantskap. Detta är en amerikansk lagerjäst som kan jäsa i aletemperatur (ca 18 grader) och ska då ändå ge en tydlig lagerkaraktär. Lite som steam beer. Under primärjäsningen kommer jag jäsa brygden vid 16-17 grader och därefter, under sekundärjäsningen, kallagrar jag den vid 0 grader i några veckor.

Pär Lagerqvist Lager

Recept för 11 liter:

Malt
2000 gram Pilsnermalt
250 gram Vetemalt
250 gram CaraHell

Humle (koktid inom parantes)
Admiral 13 gram (60 min)
Pacifica 8 gram (20 min)
Mouteka 8 gram (15 min)
Saaz 8 gram (10 min)
Pacifica 10 gram (2 min)
Mouteka 10 gram (1 min)
Saaz 10 gram (0 min)

Jäst
1 paket Calfornia Lager Yeast (Wyeast)

Total koktid: 65 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)
45 grader (20 min)
52 grader (30 min)
62 grader (45 min)
67 grader (45 min)
75 grader (5 min)

Lakning
Lakade med 12 liter vatten på 78 grader. Samlade upp 16 liter. 11 liter återstod efter kokning och silning.

Vattenbehandling
2 ml Mjölksyra (i lakvattnet)
1 krm Kalciumsulfat (i lakvattnet)

Klarningsmedel
½ krm Protafloc

OG 1054

Öl - kunskap ger mersmak har landat!

2010-03-19T13:03:00.002+01:00

Nu har min nya ölbok Öl - kunskap ger mersmak kommit in på lagret och från med nästa vecka bör den finnas ute i handeln. Den går att hitta både i bokhandeln, internetbokhandeln samt på ICA och Coop. Men redan nu går det att beställa den på Bokus HÄR.

Trevlig läsning!

En liten anekdot såhär kring St. Patricks Day

2010-03-17T21:58:00.005+01:00

Idag är det Irländarnas nationaldag St. Patricks Day och jag tänkte passa på att berätta en liten anekdot om en svart dryck som jag förmodar dricks ganska flitigt idag:

När jag skrev Sveriges Ölkrogar och besökte Captain Cook i Östersund fick jag höra en mycket härlig historia.

Det var en sen kväll på den ovannämda ölkrogen och baren var smockfull. Då kom en äldre herre framstaplade och bad om en Guinness. Han fick som ville men när pinten ställdes ner framför honom tittade han suspekt på glaset och kände på den. Han tog genast fram en termometer från innerfickan, sänkte ner den i ölen, läste av och kallade genast till sig bartendern. Guinnessen var 3 grader celcius, på tok för kall. Bartendern förklarade att de inget kunde göra då Guinness själva ställde in graderna i fatet. Men detta måste lösas tyckte herren.

Han beordrade bartendern att hälla upp varmt vatten i en hink som ställdes på bardisken. Folk knuffades flitigt i baren och försökte ivrigt beställa sitt nästa glas när den äldre herren lugnt och metodiskt sänkte ner sin Guinness i vattenbadet. Efter någon minut tog han upp glaset, mätte temperaturen och dessutom lyste han med röd laserpenna för att se så att alla bubblor stigit upp till den gräddiga ytan. Proceduren upprepades tills rätt temperaturen uppnådes - 10 grader. Därefter återvände han till bords. Herren drack fem Guinness den kvällen...

Vad säger man?

Happy St. Patricks Day!

Lageröl från Sigtuna och Ocean

2010-03-16T16:56:00.005+01:00

När jag var i Stockholm förra veckan hade min goda vän och författarkollega Jonas lyckats få tag på ett gäng av Sigtuna Brygghus nya lager Sigtuna East River Lager. Den finns i systembolagets beställningssortiment men kan dock bara beställas i hela kollin (20 flaskor).

Någon utförlig recension blev det dock aldrig då jag efter Vildmarksmässan var alldeles för trött för dyka djupare in i smaker och dofter. Men gott var det, riktigt gott! En härlig humlesmak och aromer möttes fint med en käckig maltighet. Tyckte den påminde en hel del om deras Oktoberfest Märzen som kom förra året. Däremot var det avsevärt större humlebett i denna. Lageröl i världsklass!

En annan lager som provades var Ocean 12 Plaro Lager från Oceanbryggeriet. Oceanbryggeriet har medvetet en tämligen låg kolsyra på sin ölsorter. När jag pratade med en av bryggarna i höstat så var anledningen till detta att de vill att alla sina öl ska ha en real-ale karaktär. Vilket de också får.

Hur blir då denna låga kolsyra i ett lageröl? Helt förtäffligt måste jag säga! Det kommer fram fler smaker och dofter som annars kan försvinna vid andra lageröls höga kolsyra. 12 plato lager har tydliga toner av sommarbär som krusbär, jordgubb och hallon. Beskan är mjuk och ligger kvar länge i munnen. Men visst, den återhållsamma kolsyran för givetvis tankarna åt en brittisk pale ale snarare än en lager. Men det spelar ingen roll när det är så här smarrigt!

Ocean 12 Plato Lager finns i beställningssortimentet men även denna kan bara beställas i hela kollin (20 flaskor) och dessutom bara i O län. Däremot finns den på Systembolaget i Gårda, Göteborg (Focushuset). Där kan man köpa flaskor styckvis.

Mässan är över!

2010-03-15T11:34:00.002+01:00

Och nej jag pratar inte om någon ölmässa...

Som synes har det varit lite tyst på bloggen ett tag. Har nämligen stått på Vildmarksmässan hela förra veckan. Ställde ut med bokförlaget Vildmarksbiblioteket som jag till vardags arbetar på. Spana gärna in våra titlar på adlibris! Vandring, frluftsliv och öl är en härlig komibaniation. Fråga bara Oskar Blues.

Imorgon kommer lite recensioner. Bland annat på Sigtunas nya East River Lager. På återseende då!

Ölkrogsfynd: Fräcka Halvpannan

2010-03-05T14:38:00.001+01:00

Vill passa på och tipsa om en ölkrog som jag besökte vid mitt senaste Stockholmsbesök – Fräcka Halvpannan på Bondegatan 57. En mycket mysig och gemytlig krog. De har en gästkran som brukar variera med öl från nordiska småbryggerier och dessutom har de en bra bredd på sitt flasksortiment. Mycket från Norden och USA. Bland annat fanns Nils Oscar Hop Yard IPA som jag inte sett på flaska tidigare, bara fat.

Själv drack jag två utsökta öl från amerikanska Founders. Den ena hette Curmudgeon och är en old ale på 9,8 %. Härliga karamelliga toner och dessutom en mycket tydlig smak av jordgubbssylt (!). Rakt igenom var det en alldeles utsökt old ale som absolut kan mäta sig med den förträffliga Old Stock Ale från North Coast Brewing Company. Den andra ölen var deras Breakfast Stout som var rena explosionen i både kaffe och choklad. Den hade också en trevlig bränd ton som kan jämföras vid extremt stark espresso. Och ja jag kan tänka mig att byta ut den mot morgonkaffet… åtminstone någon gång i veckan.

Founders Breakfast Stout dyker förövrigt upp på bolaget i deras mitten-i-månad släpp den 15 mars. Så häng på låset (eller telefonen om ni inte bor i de tre ”stor”städerna).

Glenfiddich Warehouse No. 68 på Facebook

2010-03-02T20:26:00.004+01:00

Nu har ölkrogen Glenfiddich Warehouse satt igång sin sida på Facebook på allvar och det uppdateras flitigt. Skriv in Glenfiddich Warehouse i sökfältet på facebook så hittar ni dit på ett kick. Jag skrev tidigare om krogens ägarbyte och det något modifierade utbudet HÄR.

Kan också meddela att de från och med måndagen den 29 mars kommer servera lunch varje vardag. Måndag till torsdag är det husmanskost och på fredagar är det hamburgerlunch som gäller.

Björnbärsvete

2010-03-01T18:42:00.003+01:00

Då var det dags för nya experiment på hembryggningsfronten. Den här gången blev det en sydtysk veteöl som helt och hållet strider mot Reinheitsgebot. Under sekundärjäsningen ska nämligen ett gäng björnbär göra veteölet sällskap. Prost!

Björnbärsvete

Recept för 10 liter:

Malt
1200 gram Vetemalt
1000 gram Pilsnermalt
200 gram CaraHell

Humle (koktid inom parantes)
Northen Brewer 10 gram (60 min)
Amarillo 9 gram (15 min)
Amarillo 9 gram (3 min)

Jäst
1 paket Munich Wheat (Danstar, torrjäst)

Total koktid: 70 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)
42 grader (20 min)
52 grader (30 min)
65 grader (90 min)
75 grader (5 min)

Vattenbehandling
2 ml Mjölksyra (i lakvattnet)

Klarningsmedel
½ krm Protafloc

OG 1054

Lite nytt om krogarna i Sveriges Ölkrogar: Stockholm

2010-02-24T21:22:00.004+01:00

För två veckor sedan var jag i Stockholm, bland annat för att gå på Björn Skifs, men också för att besöka ölkrogar och uppdatera några av ställena i min och Jonas bok Sveriges Ölkrogar. Men först vill jag bara rekommendera alla att gå på Björns Skifs Show på Cirkus. Världsklass!

Nu några ölkrogarna:

Akkurat (sidorna 13-17)
Akkurat hann jag tyvärr inte besöka men jag kan ändå nämna deras Tyska Torsdagar då det brukar finnas flera olika tyska sorter på fat. De är både ofiltrerade, opastöriserade, välbalanserat och riktigt gott!. Dessutom har de oftast 1–3 självrunna sorter. Mer information hittar ni på deras hemsida och om ni vill hålla er uppdaterade på utbudet varje vecka kan ni prenumerera på deras nyhetsbrev HÄR.

Glenfiddich Warehouse No. 68 (sidorna 28-31)
På Warehouse har det hänt en hel del vilket jag skrev om HÄR.

Järnet Bar & Matsal (sidorna 32-33)
Järnet har slutat med New Sweden som sin ”vanliga” lager och kör nu istället med Three Towns. I övrigt är det som vanligt ett bra och brett utbud med mycket förnämliga priser.

Monks Café & Brewery (sidorna 44-47)
När vi var och pratade med Monks i samband med boken frågade vi om eventuella framtidsplaner. Svaret blev att det inte fanns några särskilda planer. Någon månad senare (när boken hade gått till tryck) öppnades en Monks även på Sveavägen…

Nåväl. Nu kan jag i alla fall nämna att det finns två Monks Café i Stockholm och deras bryggeri puttrar på för fullt. På båda ställena brukar det alltid finnas 4-5 olika sorter från det egna bryggeriet på fat.

En nyhet är också att de nu säljer folköl (3 olika sorter) från de egna bryggeriet som du kan köpa med sig hem. 30 kronor för 33 centiliter.

Restaurang Sorbon (sidorna 52-53)
På Sorbon har det hänt otroligt mycket sedan boken kom ut. Vi skrev att de eventuellt skulle få ett eget husöl som skulle bryggas av Sigtuna Brygghus. Och så blev det! Sorbon X heter den och är en ESB (english strong bitter) som är härligt humlad i arom och smak utan att bli allt för besk. Ett öl för alla möjliga smaklökar med andra ord.

Dessutom har de äntligen fått sin nya fatanläggning vilket betyder att de inte längre har Carlsberg som leverantör och kan med andra ord köpa in de ölsorter de själva vill. Vid mitt senaste besök fanns bland annat Lava från isländska Ölvisholt, Sierra Nevada Pale Ale och Sierra Nevada Brown Ale, Slussvaktaren från Strömsholms Brygghus och många fler. 10-12 olika fatöl var det om jag inte minns helt fel. Räkna också med att flera av kranarna kommer byta sort tämligen ofta.

Det var allt för den här gången. God ölvandring på er!

Rökig stroganoff

2010-02-21T20:03:00.003+01:00

Snö, snö och åter snö. Ska det aldrig ta slut? Som en avslutning på denna vita vecka (jag syftar givetvis på snön) kommer här ett recept på en korv stroganoff med lite öltwist. Tillagad med den tyska rökölen Aecht Schlenkerla Rauchbier.

4 personer

400 gram falukorv
1 lök, hackad
3 schalottenlökar, hackade
3 msk tomatpure
1,5 dl mjölk
1,5 dl Aecht Schlenkerla Rauchbier
1 dl färsk dill

Gör så här:

Hacka löken och skär korven i strimlor.
Stek några minuter.
Tillsätt tomatpure, mjölk och öl.
Låt småkoka några minuter.
Strö över lite dill.
Servera med ris och en Aecht Schlenkerla Rauchbier (såklart)

Andra öl att prova med
Tyvärr finns det inte så många andra rököl på Systembolaget som du kan prova med. Den enda är egentligen Nils Oscar Rökporter och visst kan du testa den. Räkna med att stroganoffen blir lite mörk bara.

Annars kan jag rekommendera Nils Oscar Kalasöl (som likt Aecht Schlenkerla Rauchbier är en märzen). Eller kanske någon maltig och fyllig lageröl som Einbecker Ur-Bock Hell. En maltdominerande alesort som Fullers’s Golden Pride eller Shepherd Neame 1698 är också några alternativ. Prova och experimentera! Vill du ändå ha en lite rökig ton kan du alltid hälla i lite rökig sås. Brukar finns på butiken English Shop (som finns i Stockholm och Göteborg) samt på välsorterade dagligvarubutiker.

Smaklig måltid!

Öl - kunskap ger mersmak till tryck!

2010-02-16T22:50:00.006+01:00

Min kommande bok Öl - kunskap ger mersmak gick i fredags äntligen iväg till tryckeriet så om allt går som det ska bör den gå att inhandla om sisådär sex veckor (mitten eller slutet av mars alltså.) Boken ges ut av Grenadine Bokförlag.

Väntar med spänning på det slutliga reslutatet...

Kan även meddela att jag håller på och spånar på en ny ölbok, dock med en lite annorlunda vinkling. Den som väntar får se...

Nytt om Glenfiddich Warehouse No. 68

2010-02-14T17:04:00.003+01:00

I torsdags förra veckan skrev jag om att det skulle ske ett ägarbyte på Glenfiddich Warehouse No. 68 i Stockholm. Enligt uppgifter från krogen tar de nya ägarna över idag.

Nu i veckan var jag uppe i storstaden och (bland annat för att gå på Björn Skifs) men också för att besöka ett antal ölkrogar, däribland Glenfiddich. Mardrömscenariot fanns såklart att krogen skulle byta skepnad totalt. Skulle en av mina favoriter bland huvudstadens ölkrogar försvinna?

Men nu när jag pratat med dem kan jag vara lugn. Vissa förändringar kommer att ske men mycket kommer vara sig likt:

Krogens namn kommer bli detsamma. Dessutom kommer fokus på svensk öl finnas kvar, men med lite modifieringar. 5-6 av fatölskranarna kommer vara Gotlands Bryggeris sortiment. Ytterligare 5-6 kranar kommer vara Spendrups utländska sortiment (som Murphys, Paulaner med mera). 6 andra kranar ska vara från Nynäshamns Ångbryggeri. Och slutligen så kommer det finnas två roterade gästkranar där det kan röra sig om 5-6 olika sorter varje vecka. De kommer alltså bara beställa in 1-2 fat av varje sort så det gäller att vara snabb till kvarn om något spännande dyker upp. En Facebook-sida ska också startas upp där man bland annat kommer kunna läsa om vilka de aktuella gästfaten är.

Maten, som innan hade stort svenskt fokus, kommer också bestå. I vår kommer de också börja med lunch.

Tror det kan bli riktigt bra det här. Ska besöka dem i mitten av mars och återkommer med mer information då.

Hembryggdsexperiment och tappning av en skotte

2010-02-08T20:44:00.002+01:00

I helgen, ja igår för att vara exakt, var det åter igen dags för bryggning i Eronsonhushållet. Denna gång var det dags att experimentera lite. Valet föll på en stout bryggd med ungersk akaciahonung. Dessutom så ska brygden lagras (under sekundärjäsningen) tillsammans med ekspån inhandlade från humlegården samt två koppar dubbla espresso. Väntar tålmodigt på ett spännande resultat…

Dessutom tappade jag min skotska ale, Skotten i Gemla, på fat i måndags förra veckan. Nu i helgen var den kolsyresatt och färdig att konsumeras. En mycket trevlig sak blev det! Väldigt stora maltiga toner med drag av knäck, mörk bröd och karamell. Alkoholhalten landade på 3,6 %, vilket är alldeles perfekt. Det är heller inte alls fel att ha tillgång till fatöl på hemmaplan. Kan rekommendera alla hembryggare att inhandla en anläggning.

Avslutningsvis kommer här också receptet på honungsekkaffestouten:

Honungsekkaffestouten

Recept för 10 liter:

Malt
1550 gram Pale ale malt
580 gram Münchnermalt
425 gram Cara Aroma
125 gram Svartmalt
125 gram Pale Chocolate Malt
125 gram Rostad korn
300 gram Honung (tillsattes när koket började)

Humle (koktid inom parantes)
Target 20 gram (60 min)
Perle 10 gram (15 min)
Riwaka 8 gram (15 min)
Fuggle 18 gram (3 min)

Jäst
1 paket European Ale 1338 (med förkultur, 5 dl vatten och 1 dl maltextrakt)

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema
40 grader (inmäskning)
67 grader (100 min)

Vattenbehandling
¾ krm Kalciumkarbonat (i mäsken)
3 krm Kalciumklorid (i lakvattnet)

Klarningsmedel
1 krm Protafloc (25 min kok)

OG 1068

Ägarbyte på Glenfiddich Warehouse No. 68

2010-02-04T10:32:00.005+01:00

Foto: Jonas Sjöstrand

Har precis fått reda på att Glenfiddich Warehouse No. 68 i Stockholm ska byta ägare. Förhoppnings ska inte detta påverka utbudet som i dag är av högsta klass - i princip bara svenska småbryggerier på fat. Ska gå dit nästa vecka när jag är i Stockholm och fråga lite mer. Eller det kanske redan är någon som vet något mer?

Lördagen 13/2 är den sista dagen för de nuvarande ägarna.

Sveriges Vinbarer på Grenadinebloggen

2010-02-02T10:09:00.006+01:00

Vill göra er högst uppmärksamma om att detta inlägg inte handlar om öl... tyvärr.

Däremot så handlar det om vin, en annan mycket trevlig dryck. Min och Jonas Sjöstrands andra krogguide Sveriges Vinbarer är nu veckans bok på Grenadinebloggen och där kommer vi publicera olika inlägg om vin, vinbarer och vinkrogar fram till Fredag. Gå gärna in och läs.

Trevlig läsning!

Stora Hembryggardagen

2010-01-31T11:29:00.003+01:00

Igår var det stora hembryggardagen i Sverige vilket innebar att alla som ville och kunde samlades för att brygga öl tillsammans. Det speciella med just denna dag är att alla brukar brygga samma öltyp, men det är givetvis inget måste. Svenska Hembryggarföreningen lägger ut receptet på sin hemsidan, http://www.shbf.se/, och publicerar det även i sin medlemstidning hembryggarn. Årets öltyp var en ESB.

Själv bryggde jag en öl i best bitter-stil istället. Har kommit in i en period där jag vill brygga mer alkoholsvaga sorter för att se hur fylliga och smakrika de kan bli.

Brittiska bittertyper brukar delas in i tre olika kategorier – ordinary bitter, english best bitter samt english strong (extra special) bitter. Ordinary bitter är den svagaste (3,0–3,9 %) och präglas ofta av en tydlig humlebeska medan maltkaraktären är ganska nedtonad. Best bitter har en något högre alkoholhalt (4,0–4,8 %) men lika stor beska som den svagare bittern. Däremot är humle- och maltsmaken tydligare i denna stil. Den sista och kraftigaste är english strong (extra special bitter), ESB. Denna har oftast en alkoholhalt mellan 4,6–6,4 % och det extra speciella syftar på att sorten präglas av extra mycket humle- och maltkaraktär. Denna stil har också oftast en större fruktighet och restsötma. Det är extra mycket av allt helt enkelt.

Nu till receptet som jag bryggde under lördagen:

Britter Bitter

Recept för 12 liter:

Malt
2000 gram Pale ale malt
250 gram Cara Aroma
250 gram Crystal Malt

Humle (koktid inom parantes)
Target 15 gram (60 min)
Fuggle 10 gram (15 min)
Bramling Cross 10 gram (15 min)
Target 10 gram (15 min)
Fuggle 5 gram (2 min)
Bramling Cross 5 gram (2 min)
Target 5 gram (2 min)

Jäst
1 paket Windsor Danstar

Klarningsmedel
Protafloc ½ kryddmått (20 min kok)

Vattenbehandling
2 ml Mjölksyra
2 ml Kalciumklorid
2 ml Kalciumsulfat

Total koktid: 60 min

Mäskningsschema (Infusionsmäskning)
67 grader (90 min)

Utmäskning
78 grader (5 min)

OG: 1044

IBU: 38

Mer Ocean i beställningssortimentet

2010-01-27T20:59:00.005+01:00

Oceanbryggeriet med Thomas Bingebo i spetsen (tidigare bryggare på bland annat Jämtlands Bryggeri) fortsätter att lansera sina produkter i Systembolagets beställningssortiment. Sedan tidigare finns Oceanbryggeriet Eko Pale Ale, Oceanbryggeriet India Pale Ale samt Oceanbryggeriet Göteborgsporter.

Från och med på måndag (1/2) är det också dags för bryggeriets ljusa lager - Oceanbryggeriet Plato 12 Lager. Har druckit den på fat där den var mycket behaglig med en härlig balans mellan den torra beskan och söta maltigheten. Tydliga tyska lager- och pilstoner.

Tyvärr är det kollikrav (20 st flaskor) på deras sorter och dessutom går de bara att beställa i O län (Västra Götalands län). Men på bolaget i Gårda i Göteborg (Åvägen 42) säljer de samtliga av Oceanbryggeriets produkter och då kan man köpa hur många flaskor man vill. Tror även att Systembolaget i Nordstan också har dem.

Det är la bara att säga grattis till alla göteborgare!