fredagen den 26:e november 2010

Örebro Öl- och whiskyfestival - Del 1

Förra helgen gick Örebros öl- och whiskyfestival av stapeln för tredje året i rad och detta var även första året för mig och det kommer med all sannolikhet bli flera återbesöka. Det var en väldigt mysig festival och inte lika stort och trångt som ölfestivalen i Stockholm brukar vara (även om den också har många höjdpunkter).

Mässan pågick under fredag och lördag. Själv var jag där båda dagarna - i princip hela fredagen och en tre timmar på lördagen innan det bar av hemåt mot Småland. Under lördagen träffade jag även lite andra bloggare: Stefan (Beer Drivel), David & Fredrik (Ölkultur) samt Johan (Gjölen). Mycket trevligt att ses!

Men vad dracks det då för något smarrigt? Det första smakprovet blev hos Strömsholms Brygghus. Tanken var att jag skulle prova deras lättöl En riktig lättöl men den hade inte kommit än (köpte dock med mig en flaska hem) och sedan var deras rököl Malakias slut då bolaget hade köpt upp hela lagret. Den kommer lanseras 15 december. Därför fick det bli en Gråskägg. En fin och rökig porter med tydliga chokladtoner. Riktigt fin! Gillar verkligen detta bryggeri då har en brittisk och belgisk stil vilket känns tämligen ovanligt i dagens amerikavåg. Skebo Bruksbryggeri är ju också ett med tydliga brittiska influenser.

Därefter styrde jag stegen mot Sigtunas monter där jag tidigare hade hört att de hade en ny tysk lager - Bundeslager. Minns jag rätt så bestod den av både münchner-, wiener- och pilsnermalt. En Münchnerwienerpilsner med andra ord. Humlad med Hallertau Tradition (kan varit någon mer också). En mycket fin tysking med fin knäckig maltighet som drog smakerna åt kolasnören och fudge samt en fin gräsig tuff beska á la Tyskland. Mer lageröl från Sigtuna tack. East River Lager är också en riktig höjdare. Sigtuna hade även en annan liten nyhet, en Scottish Strong Ale. Skottlandsälskare som jag är så var den bara tvungen att testas. Fyllig, söt, knäckig men samtidigt väldigt välbalanserad. Saknade dock lite mer alkoholkaraktär som jag anser hör hemma i en skotsk strong ale och dessutom hade jag önskat lite mer rökighet, som även bryggaren var inne på.

Mycket av tiden tillbringades hos Wicked Wine där de bland annat hade besök av tjeckiskt bryggeri som hade opastöriserad och ofiltrerad tjeckisk öl på flaska och fat. Purkmster Cannabis och Purkmster Cérné. Den första var en ljus pilsner som var smaksatt med cannabisextrakt (nej jag blev inte hög) och hade en mycket trevlig söt maltighet som balanserades upp med en relativt kraftig beska. Bryggeriet låg i Plzen (Pilsen) där också Pilsner Urquell och cannabisölet påminde lite om den urqellvariant som fanns på Stockholms ölmässa nu i höstas, den i tunnan alltså. Purkmster Cérné var en äkta mörk tjeck med fina söta chokladtoner och även lite lakrits. Mycket gott!

Bjarni Einarson en av ägarna av det Isländska bryggeriet Ölvisholt Brugghùs var hos Wicked Wine och honom pratade jag en hel del med. Han berättade bland annat om svårigheterna att brygga öl på Island (ekonomi och allt) men att det ändå gick väldigt bra för dem, bland annat på grund av exporten. Öl var dessutom olagligt på Island fram till 1989 (är inte hundra på årtalet). Man får heller inte brygga säsongsöl som bara finns tillgängligt under en kort period utan brygger man en sort skall den finnas tillgänglig året runt. Provade bland annat deras julöl Jólabjór (en rökbock) och han berättade faktiskt att han trodde, eller snarare var övertygad om, att vi svenskar dricker rökigt öl under julen eftersom vi har våra brasor, rökig mat med mera. Tyvärr fick jag rätta honom och berätta att det sällan dricks rökig öl i Sverige, bara rökig whisky. Så jag eftersöker mer rökig julöl till nästa år tack! Isländska Jólabjór har en mycket fin och len rökton och även karamellig maltkaraktär med smaker av cognac och korv. Provade även deras Påskabjór som var friskare och mer humlepräglad, lite som en klassisk APA. De hade även en mycket trevlig och välbrygd wit - Freja. Mycket citrus och koriander. Lättdrucken, okomplicerad och mycket god.

FORTSÄTTNING FÖJER...

söndagen den 14:e november 2010

Julfirande med Spendrups


I torsdags var jag i Stockholm på Spendrups årliga julevenemang där de presenterade sina nya julöl och bjöd på härlig julstämning. I år var det också lite mat/tilltugg signerat årets kock Gustav Trädgårdh vilket inte gjorde upplevelsen sämre.

Provningen började med Spendrups två trotjänare Spendrups Julbrygd och Mariestads Julbrygd. Spendrups Julbrygd tyckte jag var bättre än på mycket länge och hade fin söt karamellmaltighet. Påminde mycket om en münchner dunkel. Mariestad var mer rostad än tidigare år och var dessutom aromhumlad med amarillo och cascade, tyvärr var det mycket svårt att hitta spår efter dessa.

En av årets nya brygder var Bryggmästarens Julspecial som har ersatt Spendrups Julbock. En trevlig bock med stor söt maltighet som för tankarna åt kakdeg och kola och även om alkoholsmaken var påtaglig var den mer värmande än spritig.

En annan nyhet för i år var Pistonhead Chimney Sweeper. Pistonhead har lanserats i olika skepnader i år och många ölentusiaster har var varit besvikna då de (inklusive jag själv) tyckt att Spendrups varit alldeles för fega med humlen och inte tagit ut svängarna till fullo (även om jag tyckte att sommarvariant var riktigt trevlig). Därför så var denna variant en mycket trevlig överraskning. Här var det en fin och faktiskt rätt rejäl beska och fina smaker av bär och aprikos. Lite oväntat har man aromhumlat med Tomahawk. På grund av administrativt trassel så kommer denna inte finnas i bolagets ordinarie sortiment utan bara i beställningssortimentet. Om det är kollikrav vet jag inte. Mycket köpvärd.

Sist ut var två märken från småbryggeriet Gotlands Bryggeri. Wisby Julbrygd har visserligen funnits sedan bryggeriets start för 15 år sedan men den byter ofta recept. Förra året var den relativt blommig och humlerik medan den i år är mer åt det rökiga hållet. Brygden innehåller 13 % rökmalt och rökighet var riktigt balanserad och fin. Rekommenderas!

Den sista sorten kom även den från Gotland - Sleepy Bulldog Winter Ale. Maffig och rostad med fina tropiska humletoner som förde tankarna till passionsfrukt och ananas. Absolut det bästa bulldogölet jag druckit. En av humlesorterna kom från Australien och hette Galaxy. Har inte hört att något annat svensk bryggeri använt denna sort tidigare. Har ni?

Allt som allt en mycket trevlig kväll.

God Jul och skål!


tisdagen den 9:e november 2010

Hembryggda julöl av olika karaktär

Inte långt kvar nu...


Julölsbryggandet är i full gång. Förra året bryggde jag tre olika men år är det tänkt att bli fem stycken - en lager, en wit, en porter, en mörk maltig ale samt en lättöl av skotsk ale typ. Lagern bryggde jag i början av oktober (länk till receptet HÄR) medan witen bryggdes för två veckor sedan och portern nu i söndags. Recepten kommer här. Är det någon annan som brygger julöl ute i ölsverige?

Wit som julen

Recept för 10 liter

Malt
1000 gram Mörk vetemalt
890 gram Pilsnermalt
110 gram Aromaticmalt

Humle (koktid inom parantes)
Amarillo 8 gram (60 min)
Amarillo 10 gram (2 min)
Rakau 10 gram (1 min)
Cascade 10 gram (0 min)


Kryddor (20 min koktid på samtliga)
Krossad koriander 15 gram
Pommeransskal 15 gram
Nejlika 2 gram

Jäst
1 paket Belgian Wit

Total koktid: 60 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)
Mäskade med 5 liter vatten. (2,5 liter/kg malt)

44 grader (20 min)
55 grader (30 min)
66 grader (90 min)
78 grader (10 min)

Lakning
Lakade med 13,5 liter (78 grader) och samlade upp 16 liter.

Vattenbehandling
2 ml Mjölksyra i lakvattnet

Klarningsmedel
1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

IBU 25

OG 1038
FG 1010

3,7 %


Kanelporter

Recept för 10 liter

Malt
1360 gram Maris Otter Malt
200 gram Special B
200 gram Aromaticmalt
100 gram Pale Choclate malt
100 gram Svartmalt

Humle (koktid inom parantes)
Admiral 10 gram (60 min)
Amarillo 20 gram (0 min)

Kryddor (20 min koktid på samtliga)
Kanelstång 4 gram
Pommeransskal 15 gram

Jäst
1 paket Irish Ale

Total koktid: 90 min

Mäskningsschema (Stegmäskning)
Mäskade med 4,4 liter vatten. (2,2 liter/kg malt)

66 grader (90 min)
78 grader (10 min)

Lakning
Lakade med 13 liter (78 grader) och samlade upp 15,5 liter.

Vattenbehandling
3 krm Kalciumklorid i lakvattnet
3/4 krm Kalciumkarbonat i mäsken

Klarningsmedel
1/2 krm Protafloc (30 min kok i vörten)

OG 1046

lördagen den 6:e november 2010

Westvleteren 12



I somras bilade jag och Jonas runt i Västeuropa för att besöka vingårdar, bryggerier och diverse ölkrogar. Givetvis blev det ett längre stopp i Belgien där jag även lyckades köpa med mig en Westvleteren 12 med mig hem. Detta öl rankas som det bästa i världen, alla kategorier, på RateBeer. Jag har inte smakat den innan så det kändes självklart att köpa med sig en flaska hem.

Väl hemma började jag fundera lite kring när jag skulle dricka den. Med en gång? Eller skulle jag lagra den några år? Beslutet kom förra veckan då jag drack den för att fira mitt pris från måltidsakademin. Läs mer om priset HÄR.

När jag knäppte upp kapsylen pös det till ordentligt om flaskan och för ett ögonblick ångrade jag mig, men nu var det försent... Likt alla andra trappistöl och många andra belgiska ölsorter så efterjäser detta på flaska vilket också medför att ölet får en relativt aggressiv kolsyra när det är ungt. Så de första tio minutrarna fick jag rör runt med en sked för att få bort det värsta, vilket också lyckades.

Och hur var den då, världens bästa öl. Hade jag inte vetat vilken öl det var så hade jag säkert tyckt att den var riktigt riktigt bra. Jag tyckte visserligen att det var väldigt bra men eftersom förväntningarna var så höga förväntade jag mig ännu mer.

Westvleteren 12 kategoriseras som en quadrubel, en öltyp skapad av trappistbryggerierna La Trappe, Rochefort och Westvleteren. Man kan väl säga att quadrupel är den kraftigaste och smakrikaste av alla belgiska öltyper och lite av belgarnas barley wine.

Westvelteren 12 både smakade och doftade som en typisk quadrupel. Mycket fikon, dadlar, sherry, karamell och cognac men den hade ändå något både i doft och smak som stack ut - ljunghonung. Både doft men framförallt smaken präglades av en fantastisk karaktär av ljunghonung. Söt, blommig, kryddig och ordentligt fyllig. Så om ni är i Belgien någon gång så rekommenderar jag absolut att ni köper en flaska. Själv köpte jag den för runt hundralappen i en ölbutik i Bryssel.

Westvleteren är det minsta trappistbryggeriet (av de sju) som brygger öl kommersiellt. Om jag minst rätt är produktionen är på cirka 40 000 liter per år (någon får gärna rätta om det är fel) vilket också har lett till deras öl är så eftertraktade. Nu ska de dock utöka produktionen för att få in pengar till att rusta upp klostret. Magnus Bark på Ofiltrerat skriver mer om det HÄR. Med andra ord kommer det bli lättare att få tag på deras öl framöver och frågan är om de i fortsättningen kommer bli så eftertraktade?